Mer reflektioner från Jennys resa i Asien

Här kommer lite fler reflektioner om katterna och hundarna i Asien från Jenny som rest runt en längre tid under 2007 och 2008. Det är jätteintressant att läsa om hennes upplevelse i de olika länderna tycker jag. /Anna Almberg, APN


ASIEN I ALLMÄNHET

Att vara katt, hund eller ett djur i allmänhet i Asien är ingen lätt uppgift. Man märker verkligen skillnaderna på oss västerlänningar och asiater när det gäller synen på djur och jag har sett de mest fruktansvärda saker på min resa. Jag vet också att det förekommer än hemskare saker bakom stängda dörrar, på bakgårdar eller "in public", fast som ingen egentligen ser eller bryr sig om, och den tanken skrämmer mig. Men vad är det då som gör denna skillnad? Fattigdom? Tillgång? Att det faktiskt finns ett stort antal herrelösa hundar och katter som utgör ett stort problem i många av de asiatiska länderna, men det kan väl aldrig rättfärdiga en i många fall så grym behandling?

Under första halvan av min resa var jag övertygad om att hundarnas situation, av det jag hade sett, var värst på Filippinerna. Då hade jag varit runt i Kina och ett antal länder i Sydostasien.


KINA

I Kina såg jag inget direkt obehagligt, där mörkas allt och gatorna är katt- och hundfria. Alla vet vi ju hur det går till när man "rensar" gatorna, speciellt inför OS, och hur fruktansvärt det är, som tur var slapp jag se det. Det var tydligen ok att ha en hund som husdjur om den inte är större än 35cm, annars "beslagtog" dom hundarna och allt det hemska som det innebär. Jag undvek såklart också alla restauranger som serverade hundkött, vilket faktiskt är rätt så många, och vad säger det om Kina?

Alla asiatiska länder präglas ju av mer eller mindre fattigdom vilket naturligtvis också drabbar djuren. Så benrangel till hundar är ju inte ovanligt att se och kanske något man bara måste acceptera och inse att man inte kan köpa mat till alla, även om det lockar. 


FILIPPINERNA

Men på Filippinerna kändes det värst. Här sprang hundarna överallt och ingen tycktes vilja veta av någon. I städerna är det illa. Här springer dom mitt i gatorna och där är det ingen som väjer för en hund inte. Tuta och kör! Det kanske inte alltid är någon som medvetet gör dem illa, men ingen bryr sig heller. Dom är helt enkelt för många. Under min vistelse på Filippinerna så hakade jag upp mig på den här problematiken och tyckte det var jobbigt att se alla skadade, påkörda hundar. Trebenta, smala och såriga. Överallt fanns dom och jag insåg väl att det inte fanns någon lösning. Jag kunde acceptera att herrelösa hundar var en följd av fattigdom, och dom blir bara fler och fler just för att ingen har råd eller ens tanke på att kastrera dom. Jag förstår också att, har man inte mat på sitt egna bord har man inte mat i hundskålen. Men att sikta, köra på och sen lämna (nöje? Samhällstjänst? ), eller att misshandla, tortera, binda och knyckla ihop som ett felskrivet pappersark och tränga ihop med likasinnade på väg, lång väg till en säker död ( som mat? Anses potenshöjande? ), det förstår jag inte. Sen skylla på fattigdomen. Det är en jävla skillnad på att inte ha råd och inte ha ett hjärta, för ett hjärta har väl alla råd med?


VIETNAM

Jag hörde mig för b la i Vietnam om hundarnas situation och fick berättat för mig att många har hundar som husdjur och värnar om sina egna. Precis som vi. Men samtidigt kan man gå till marknaden och köpa en hundvalp, levande eller död, och laga till en "god" maträtt samtidigt som man med gott samvete sitter och klappar sin egen hund. Eller gå på resturang och beställa in en rätt med hundkött. Hundkött är tydligen vanligast i norra Vietnam men även i andra delar. När jag var i Ho Chi Minh city såg jag två gånger hur en man på en cykel hade hela pakethållaren lastad med burar. I burarna trängdes små hundvalpar säkert inte gamla nog att skiljas från sina mödrar. Svansar och ben stack ut för att skapa så mycket plats som möjligt för de små kropparna. Förmodligen var dom på väg till någon marknad eller till något slakteri. Som sagt är många husdjur men lika många ses som mat. En dag åkte vi cykelriksha och vi körde förbi ett tiotal hundvalpar på gatan och vår chaufför säger " food, food, you want to try?". Det gör mig så arg. Det värsta är att många turister, just från västvärlden gynnar denna "verksamhet" genom att åka till dessa länder och av nyfikenhet prova på hur t ex hundkött smakar. Jag träffade många på min resa som hade gjort just det, för att dom ville veta hur det smakade. Vem vill smaka på sin bästa vän? För är inte hunden människans bästa vän? Så vi är också en bidragande faktor till att detta fortlöper, så det säger ju egentligen lika mycket om oss i västvärlden?


INDIEN

När jag trodde att jag hade sett det mesta så flög jag till Indien. Indien är ett land med väldiga klasskillnader. De flesta är väldigt väldigt fattiga med här finns också vissa av världens rikaste människor. På min första dag i New Dehli hann jag stöta på mycket. Döda katter på gatorna, liggandes bland soporna som vilka gamla avfall som helst med stim av flugor över och under och i. Trebenta hundar som stapplade fram, den ena smalare än den andra. Och sen korna. Dessa indiska heliga kor. Hur heliga de än må vara så är det inte alltid att dom mår så bra. Var många skadade kor i städerna. I Indien hörde jag aldrig något om att man skulle äta hund någon stans, men kanske förekommer det där också. Varför hundarna for så illa här hade nog mycket med fattigdomen att göra. Att man helt enkelt inte har varken råd eller lust att ge hundarna mat. Den största religionen som praktiseras i Indien är hinduism, där också en stor del är vegetarianer. Man strävar efter god karma som kommer utav goda gärningar. Även att inte alla är lika troende så tycker jag att man blir förvånad att djur behandlas så illa som dom faktiskt gör i ett land med en religion som hinduismen. Det var många gånger jag såg hundar bli sparkade på, och det var många gånger jag själv brusade upp när jag såg något sådant, utav ren reflex. Dom tänker helt enkelt inte som oss utan låter bara dom vara, med mat eller utan. Hundar är många gånger problem, ohyra. Det var särskilt ett tillfälle som satt sig i minnet. Jag var på en jättevacker plats i staden Jaisalmer med mina vänner och snubblar nästan över 4 hundvalpar. Man ser revbenen så tydligt att man nästan tror att det är ett skelett som ligger där. Jag trodde att en av dem var död, men det var precis att hon andades där hon låg i den stekheta solen. Alla var fruktansvärt uttorkade så jag försökte ge dom lite vatten vilket var populärt, utom för den ena stackarn. Hon reste sig upp och vinglade iväg i ett sicksack-spår. Det var knappt att hon kunde gå. Jag hade svårt att lämna dom i det skicket men insåg att jag inte kunde sitta där tills det blev mörkt. På vägen tillbaka ser jag valp nummer 5, alldeles stilla mitt i gångvägen, stilla.

Jag satte mig ner för att se om han levde och det var knappt. Jag började argumentera med en man vid ett stånd precis bredvid, som förmodligen träffat dessa valpar varje dag, och försöker få honom att förstå att han måste ge dom mat, vatten, livet tillbaka. Han bara skrattade och sa "no, no, no food, no food". Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag började att storgråta inför den där mannen för han förstod inte och ville inte förstå utan bara var där och såg dom där hundarna brytas ner. Jag insåg att jag var tvungen att lämna denna lilla varelse åt sitt öde, han hade kanske 2 timmar kvar att leva, om han ens levde när jag gick, och att lämna honom där var bland det mest fruktansvärda jag varit med om.


Jag inser och insåg redan på min resa att världen många gånger är en väldigt ledsam plats. Att man inte kan förändra världen, i alla fall inte själv. Men tänk om alla bara gjorde lite, hur mycket bättre situationen trots allt kunde bli. Det finns för många där ute som blundar och lever i sin trygga bubbla medan det finns så mycket varje människa kan bidra med, eller bara något. Jag vet inte, man blir nästan lite knäpp om man tänker för mycket. Jag beundrar i varje fall alla ideella organisationer som verkligen gör något. Som ser något nytt och drömmer om förändring och faktiskt försöker förändra. Kanske är jag också en drömmare. Jag kan komma på mig själv när jag sitter i en buss någonstans i världen, på väg någonstans, att jag plötsligt är i en annan värld. En värld som är som man vill ha den, men som inte finns. För världen är inte god. Det är en värld med mycket snack och lite verkstad. Men vad vore världen utan alla oss drömmare? Det kanske ibland krävs lite orealistiskt tänkande för en strävan framåt och det kanske är vi som kan förändra, för det är trots allt vi som har drömmarna och visionerna!


//Jenny




det här var valp nummer 5 i Indien


image90


Och valp nummer fyra i Indien:
image91

                           






En liten tik i kambodja. Hon hade 3 valpar, men ingen mjölk.

image92


En hund utanför ett köpcenter i Cebu, Filippinerna. Denna stackarn var bland det värsta jag sett. Bara ben och sårig på hela kroppen. Ingen brydde sig om den utan bara schasade bort henne. Denna hund sitter fortfarande kvar djupt i hjärtat och jag önskar att hennes lidande blev kort. Om jag ändå hade kunnat tagit med henne hem.....
image93


Kommentarer
Postat av: satu

Tack Jenny för din berättelse!Det är så fruktansvärt alltihop..det knyter sig i magen av avsky.Denna totala ignorans..hur fan kan dom sova om nätterna!?Men gud straffar sägs det ju..förhoppningsvis får alla djurtorterare känna av det!Jag beundrar dej o alla andra sååå mycket som har styrkan och pondusen att resa runt och dokumentera så vi andra "fegisar"(kommer inte på nåt annat ord)får ta del av verkligheten från ett tryggt Sverige.KRAM till dej och alla som bryr sej!

2008-04-09 @ 11:28:44
Postat av: Karin

Man mår illa. Men har en liten undran till alla ni som också tycker att detta är helt sjukt och galet. Är det för att det är just hundar, som vi i vår kultur har som husdjur, som ni tycker detta är hemskt? Jag kan bli så arg på detta! Jag älskar hundar (har en själv)OCH slla andra djur och äter därför inte kött. Det går inte mycket bättre till på slakterierna av tex grisar och kossor här i Sverige. I Sverige äter vi gris och ko och jag tycker faktiskt att det är precis lika illa som att äta hund. Det jag anser att problematiken ligger i är bristen av respekt för djur och liv överhuvudtaget i dessa länder-Asien. Detta med att plåga dem så mycket som möjligt för att köttet blir mer potenshöjande osv..... Det är sjukt!!! Skulle vara intressant att veta vad ni andra tycker.

2008-04-16 @ 14:16:12
URL: http://kakrulltan.blogg.se
Postat av: satu

Till Karin=) Personligen så tycker jag att det är behandlingen och synen(brist av respekt o empati) dessa djurplågare har på dessa små liv som får mej att explodera och känna hat. Att dom äter köttet tror jag vi tyvärr inte kan göra något åt lika väl som vi här hemma äter kött av bl a gris och ko. Det är själva behandlingen innan slakten; misshandeln och tortyren som jag allafall mår fruktansvärt dåligt av. Jag tycker på något vis ändå att man inte kan jämföra en hundslakt i asien med en ko-slakt härhemma.Jag tror (vill tro?) att våra kor allafall har fått haft ett något slags liv innan slakten medan man i asien bara verkar rycka in första bästa hund eller katt för att tortera. Jag vet inte..ja d är så jävla jobbigt med allt djurplågande runt om i världen oavsett djur tycker jag.Fy fan..just precis nu misshandlas ett djur nånstans och jag kan inte vara där och hjälpa det..En bra grej jag läste här i bloggen är att om någon ska till att resa till asien så uppsök ett hjälphem för dessa småliv och hjälp till nån dag=)!Ha en härlig vår alla!

2008-04-16 @ 16:12:39
Postat av: Petra Ahlsten

Tycker mycket om det du skrivit! Underhållande att se en del nyttiga saker och inte bara det generella sakerna som man kan läsa om varenda dag. ;)

Postat av: Maria Arnehed

Gillar om det du skrev! Kul att se lite fina saker och inte endast det generella grejerna som man kan läsa om hela tiden. ;)

2010-11-29 @ 12:44:58
URL: http://jade.se/reseguide/bangkok

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0