Animal Protection Network

Hej allihopa !


Idag har vi haft en del häftiga nära möten med björnarna. Se bilder.

Vi har också träffat Bamse, som är den björn som vi har fått namnge och som ni medlemmar sponsrar varje månad. Vi var med på en guidad tur med en tysk djurorganisation och Jill. Efter ett tag tog Jill oss åt sidan och vi gick nyfiket med henne till ett inomhushägn. Vi gick längst ner och undrade vad som var på gång. Jill sken upp som en sol och bokstaverade "här är Bamse".

Där var han !!! Björnen vi fått namnge och hjälpa till ett bättre liv. En liten kille som är otroligt fin. Bamse kom till centret den 6 februari 2009 tillsammans med 12 andra björnar. Han är en ung björn som bara vägde 93 kg när han kom.


Han kom in som en 1,5;a (1 är dåligt och 5 är bra) Han var väldigt orolig och klassades som en rädd björn som både kunde bita och rivas. Hans stereotypa beteende lade sig dock väldigt fort, redan inom 1 vecka. Han lugnade ner sig och började äta allting han bjöds förutom ris, apelsiner och tomater. I början var han inte ett dugg intresserad av leksaker men han älskade att leka med halm och spenderade timmar med att bädda sin säng med halmen.

Förmodligen har han inte haft fri tillgång till vatten på björnfarmen för här på björncentret älskar han att leka med sin vattenskål.
Jill och hennes team höll vattenskålen full hela tiden på grund utav att det är väldigt viktigt för honom att dricka mycket då han har problem med sina njurar. Bamse blir bättre och bättre, mycket på grund av sin nya vän Barbarella som vars återhämtningsbur är mitt emot honom. Dessa 2 spenderade timmar med att kommunicera med varandra med kluckande ljud.

Bamse behövde operera bort sin förstörda gallblåsa. Detta skedde den 3 april 2009 och allt gick bra. Tyvärr hade/har Bamse ett flertal andra problem med hälsan. Hans trampdynor var förstörda och uttorkade, han hade problem med sina klor och han hade flera skador på tassar och på båda armbågar. Som de flesta andra björnar som kommer till centret hade han stora problem med sina tänder, förmodligen för flera års frustrerande bitande på sin kistliknande gallerbur. Han hade också problem med sin lever som många av de andra björnarna som är en av de vanligaste dödsorsakerna.

De underbara och glädjande nyheterna att nu efter 6 månader är Bamse en helt ny pojke. Han älskar sin mat, speciellt sina fruktdrinkar och sover djupt för att på dagarna kunna utforska sin spännande nya omgivning. Han älskar sina enrichment items (beriknings leksaker) speciellt halm, grenar och tuggleksaker.

Bamse blir förstås väldigt bortskämd av björnskötarna och varför skulle han inte bli det :-)
Han är en underbar björn, både i temprament och utseende. Med sin mörkbruna päls och snälla vackra ansikte.

Bamse har nyss flyttat från sin räddningsbur till sitt första hägn, där tränas han att umgås med andra björnar.
Bamse har en rymlig plats inomhus med en säng som hänger på väggen. Han har också möjlighet att gå ut på gräset och få tillgång till berikning, både inom och utomhus. För tillfället är Bamse tryggare inomhus men går ut mer och mer. Vi hoppas att han inom kort släpps ihop med Barbarella och sina övriga kompisar.

Jills egna ord "Because you cared, this georgeous forgiving bear will now be safe with us for the rest of his life.
He will spend his days playing with his bear friends, clambering up climbing frames, relishing taste, nutritious food, swimming in rock pools or simply lazing on the grass"
 

Kära underbara medlemmar utan er medkänsla, omsorg och kärlek hade detta inte varit möjligt. 
TACK !!!!!!!!!!!!!!!!!

Morgonen startade med en tur till utbildningsrummet. Dit får alla besökare gå för att se hur Animals Asia Foundation jobbar och har åstadkommit sedan starten 1993 fram tills nu.
Detta visade sig bli den tuffaste upplevelsen här på centret. Trots att vi har sett bilderna tidigare blev vi så otroligt berörda. Rainbow visade oss runt och beskrev med egna ord och erfarenhet vad AAF kämpar för.

Franzi - 1/3 del av en normalstor månbjörn.
Farmaren brydde sig inte om att köpa en ny bur till Franzi därför stannade hon i växten och blev inte större än såhär.

På kyrkogården ligger ett 70-tal björnar begravda. 
Hit är det omöjligt att gå för både personal och besökare utan att bli otroligt ledsen och berörd.
  

Hej allihopa.

Nu är vi framme i chengdu, på rescue centret.

Första mötet med björnarna var fantastiskt och väldigt känslosamt. Här kom vi björnarna så nära att vi ibland kunde känna deras andedräkt och deras själ.

Svårt att förstå att dessa underbara djur har överlevt tortyren på björmfarmarna.
Idag är de starka, friska och litar på människor, men de bär tydliga spår
vad de varit med om. Några är stympade då de fångats i snaror, andra har
stereotypa beteenden och gungar fram och tillbaka.
Men de allra flesta mår fantastiskt bra och har en livskvalitet som andra björnar
i fångenskap bara skulle drömma om.

Här tar man berikningen på allra störsa allvar. Alla hägn är väldigt stora och har pooler,
hängmattor och klätterställningar. Maten och övriga godsaker göms i träd och olika behållare så
att björnarna får klura ut hur de ska få tag i den.

Rescue centret drivs med en professionell hand och här lämnas inget åt slumpen.

Arbetarna är många och alla tar sitt arbete på största allvar.

Tyvärr har vi inget internet så vi ringer hem och får hjälp med att lägga ut detta på bloggen.

Otroligt mycket fina bilder finns och om vi inte lyckas i morgon heller så får vi lägga upp dem när vi kommer hem.

Hörs i morgon

//Kramar från, Milla, Monica och Ulrica

Vi upptäckte att det är svårt att vara vegeterian i Hong Kong... till frukosten serverades det dumlings med okänt kött i :-) Vi fick itsället gå till en lokal mataffär och inhandla det vi behövde.

Tyvärr blev mötet med Jill Robinson inställt idag på grund av hennes hektiska arbetsschema. Självklart blev vi besvikna, men vilken fantastisk person hon är som alltid sätter sitt arbete främst och lägger fokus på djuren.
Vi träffar Jill imorgon istället och ser fram emot en händelserik dag.
 
Vi valde då att lämna det hetsiga tempot i Hong Kong och åkte till lugnet på Lamma ön. 
Till våran glädje fanns här en lokal djurrättsorganisation. Överallt på ön satt lappar om hundar och katter som söker nya hem. Det fanns även lappar från djurägare som saknar sina bortsprungna husdjur.

Här såg vi människor som bryr sig om sina husdjur, stolta, vänliga och tillmötegående.  
Det tände en glimt en av hopp här i Hong Kong.

Många kramar Milla, Monica och Ulrika