Animal Protection Network

Filippinerna är uppdelade i Burangays. En barangay är ett mindre distrikt på en nivå under stad och kommun. Det finns över 41 000 Burangays i Filippinerna och storleken skiljer sig mycket åt mellan dem. Varje Burangay styrs av en Burangay Capten och under honom finns Councilors, sk Sangguniang.

Vi jobbar som alltid med myndigheterna och är beroende av att dom hjälper oss med att upplåta plats, tillstånd och meddela invånarna om att vi kommer. Oftast är det inga som helst problem utan dom uppskattar att vi hjälper till och eftersom gratis veterinärvård är en bra sak som får dem att framstå som goda, men ibland kan det ta lite tid att få svar. På grund av sena svar från en Councilor så hade vi redan bokat in oss på ett annat ställe när bekräftelsen och tillstånden kom, så vi fick dela på oss och köra två parallella kliniker. Det var lite splittrat och blev en hel del körande emellan, men gick superbra!


En kvinna sökte upp oss för problem med sin hund, och trots att det är hästar vi är där för att vårda så säger vi självklart aldrig nej. Denna hund hade en skabbinfektion och fick medicin och sulfatvål och instruktioner.


Även på detta ställe fanns det på dom många av hästarna spår efter Fireing.


Ytterligare svampinfektioner. Vi klipper bort håret, gör rent med "Iodin scrub" och sedan behandlar vi med jod och skickar med kusken några flaskor och instruktioner hur fortsatt behandling bör ske.


Flickan som talar med hästar? :-)


Flickan som talar med Doc Neil, en veterinär från provinsen.


Denna häst, som vi också såg dagen innan, hade på sig skygglappar i metall för natten, när dom kom ut på morgonen så hade de hamnat fel och skavt upp det här såret. Här fick vi så ödmjukt det går försöka förklara att skygglappar i metall när hästen skall sova kanske inte är en alltigenom helbra idé. Plus givetvis sårvård och medicinering


Denna häst hade två skarpa betsel, ett som drog nedåt och ett som drog uppåt, det var mycket mycket tydligt hur besvärad hästen var.


Vi pratade med kusken och förklarade vår syn på det hela, och han tog bort det ena betslet. Vi kan bara hoppas att han inte sätter tillbaka det så fort vi lämnat området, men vi insåg att vi måste göra något åt detta.


En mycket lättad häst som log med hela ansiktet och sa tack!


Seldonen lämnar mycket att önska, och trycksår och skavsår är mycket vanligt. Även här insåg vi att vi var tvungna att komma upp med en plan.

Det är mycket jobbigt att inte kunna göra allt på en gång, men det här projektet är i uppstarten, och vi måste skynda långsamt så att det blir rätt, pengarna används till det mest essentiella och framför allt, att vi inte skrämmer bort kuskarna.


Alla som besöker oss får avmaskning på plats, genomgång av veterinär, shampoo (Kan tyckas onödigt, men är en av huvudanledningarna till att dom kommer och besöker oss, en liten muta med andra ord) vitaminer, jod och om dom behöver givetvis annan behandling och medicinering.


Här är några ur gänget som jobbade denna dag. Luis från AKF, en volontär från CARA, Nancy från CARA, Doc Donna, Julie Wartenberg, Jag själv, Advokat Heidi och Doc Roland.

Julie Wartenberg är hustru till Charles Wartenberg, grundaren av AKF, och också grundare till ett rescue center för hästar och åsnor i Egypten, ACE. Det centret har funnits i 11 år och är mycket framgångsrikt, så Julie var en mycket bra och viktig kunskapskälla för oss.

Julie har jobbat med Animal Welfare i 23 år och är en enormt inspirerande människa. Det var en ära att få jobba med henne i det här projektet!

Julie ligger också bakom att upphandling just nu sker i England där AKF och några fler organisationer kommer att handla betsel till ALLA hästar som drar vagnar i Manila. Dealen kommer att bli att dom får detta snällare men också finasre betsel gratis mot att dom lämnar in sina hemmagjorda.

Fredagen så behandlades 22 hästar på ena stället och 18 på det andra.

Efter denna heldag blev det till att proviantera för att komplettera det som vi kände saknades, samt ladda inför morgondagen!