Animal Protection Network

För en kort tid sedan skedde någon mycket tråkigt. En mycket god vän till mig gick bort i sjukdom. Hon hette Marina men kallades Ina. När vi lärde känna varandra upptäckte vi att våra två huvudintressen var gemensamma: Motorcyklar och Djur. Vi hade aldrig någonsin brist på samtalsämnen :-) Och under mina tidigare resor hit har hon stöttat och tröstat!

Ina var en sådan människa som alltid fick alla att känna sig bekväma och välkomna, oavsett situation. Hon kallade sig Kortstubina ibland, men det är missvisande, jag såg henne aldrig arg.

När jag åkte ner hit så missade jag hennes begravning, det var den 21 april och jag tänkte på henne hela dagen. Det var den dagen som de fem valparna kom, och av de fem så klarade sig tyvärr inte två. Tiken flyttades in i kliniken, och som jag nämnt tidigare fick jag rycka in och stötta henne. Detta har gjort att vi har spenderat rätt många timmar ihop hon och jag.







Tiken är så tapper! Hennes nos har ännu inte helt läkt efter de nylonsnöre som hundhandlaren knutit så hårt runt hennes nos att skinnet sprack, och hennes magra kropp bär otaliga ärr efter misshandel. Hon är misstänksam i början, men när hon inser att du är en vän så är hon så tillgiven och kärleksfull att hjärtat brister.



Hon hade ännu inte fått ett namn, så jag beslöt mig för att döpa henne till Ina.
Hon lyssnade till det omedelbart (kanske för att det brukar följas av en godis :-)) men namnet passar henne så himla bra! Det var bara så rätt!

Jag berättade för veterinärerna att jag döpt henne, och vad jag kallade henne. Dom sken upp som solar och tyckte att det var ett mycket passande namn! Hur visste jag det undrade dom?

Det visade sig att Ina är Tagalog, språket som talas här, och det betyder mamma.



Saknar dig Ina, vi ses i Nangijala <3