Känslornas dag

Idag har varit känslornas dag. Mycket tårar, vi är extremt trötta, Milla håller på att tappa rösten. Detta tär! Idag har dessutom det varit extremt intensivt på hägnet. Samtliga hundar har busat mer, skällt mer, bråkat mer, varit sjukare etc. Samma med människorna. Vissa dagar är så här, och man vet inte varför. Nu är klockan tjugo över midnatt, så det blir inget jättelångt blogginlägg men vi vill ändå skriva några rader om våra upplevelser så att ni får veta hur vi har det.

Igår flyttades de sex hundarna som satt i bur, den sista som föyttade jag Jaques, en över tio år gammal hund med en stor tumör på sidan av huvudet. Vi har även sett till en annan gammal hund, en hane på omkring 13 år som är i mycket dåligt skick. Han har dåliga luftrör, en utväxt i skrevet, total starr, trasigt blodkärl i ögat och lider av oregelbundna hjärtslag. Att se dessa hundarna och ta hand om dom är så påfrestande.

Milla har grävt ur valparnas gamla hägn och fick slåss mot en myrstack som var lika stor som hon själv. Milla vann dock den fighten och nu finns där ett jättefint mini-hägn att använda istället för burar.

När Lou städade hägnen på morgonen (300 hundar, bajsar i snitt omkring 2 gånger per dag... you do the math ;)) så utbröt ett stort slagsmål i hägnet bredvid. Flera hundar hoppade på en ensam hund som blev rätt illa biten. Lou sin vana trogen sprang in och bröt och sedan fick vi jobba ett tag för att få tag på den stackars hunden som behövde lappas ihop. Den hette Daren och var så rädd för människor att den inte ens vågar äta ur handen. Mycket tid handlade alltså om att få den lugn och inte panika bara för att det har halsband på sig. Finns bild på den nedan. Vi satte honom i ett temporärt hägn för att han skulle slippa bur, men det smet han ifrån så fort vi gick därifrån och sprang hem till hägnet (där han blev "räddad" ifrån) igen. Otacksamma unge :D Men han mår bra nu!

Personalen skrattade gott åt att vi gillar hundarna som är utmaning och inte bara fokuserar på valparna och de lätta hundarna, och det blev inte bättre när vi skulle fånga in nästa hund, också den från hägnet med de icke-socialiserade djuren, och även den biten. Den heter Amin och har råkat väldigt illa ut, det är en av de få hundarna som dom bara kan fånga med håv och handduk och som dom behöver munkorg på. Dock gillar han svenska tjejer, så med Lou gick han utmärkt i kopplet och det enda han har att bjuda på är en massa pussar. Honom tog det en timme att lappa ihop. Även där har det ingått en massa tröst och pyssel och dom tycker att vi är lite knäppa men är tacksamma att dom inte själva behöver hantera honom.

Vi har gjort en intervju med en av utredarna, Greg, och han är verkligen en eldsjäl! Han har jobbat med AKF i 3 år och gör detta för att han vill ha en bättre värld. Hans jobb är så spännande, farligt, läskigt och fyllt av godhet att det låter som en TV-serie.

Vi filmade intervjun och efter ungefär 10 timmars mekande har vi lyckats föra över lite av det vi har filmat till datorn... Bara för att upptäcka att kvalitén är usel. Ibland känns det så tröstlöst! Visst, det är en tre år gamma donerad MiniDV som har varit både i Thailand och nu här, men vi hade verkligen hoppats på bättre kvalitét. Kanske inte TV-känsla men bättre än youtube... men vi får se. Vi kommer att behöva låna lite bra videoredigeringsutrustning när vi kommer hem och se hur okej vi kan få ut det. Windows Movie maker på en begagnad PC av äldre modell var inte helt lyckat ;-)

I morgon bitti åker vi till Baggio (stavningsgissning) för att lämna över mat till byn. Efter det kommer vi att bege oss ut på en liten resa så vi kommer ha ingen eller lite tillgång till datorer så om vi är lite tystare här så behöver ni inte vara oroliga. Vi räknar med att komma tillbaka i början av nästa vecka.

Förutom att vi såkart kommer att sakna hundarna så kommer vi att sakna Mama-Julie. Hon som lagar maten och tar hand om oss här på centret. Om vi trodde att asiatisk mat och hårt jobb skulle vara en bantningskur så trodde vi fel. Med undebara frukostar (se bild på banana pancake från i morse, slurp) lagade delikata luncher, mellanmål och stor middag nästan varje dag så kommer vi inte att tappa vikt... snarare tvärt om.

Det gick inte alls så bra med att skriva ett kort inlägg, men ibland har man mycket att säga.

Må så gott! Kram från oss
I
image22
Charmtrollet Dave :-)

image24
Burarna som hundarna låg i innan vi fick dem flyttade

image25
Lou och Milla är med på en kastrering av en tik

image26
Anthony, en av burhundarna och den busigaste dampigaste vovven här. Han är söt men såååå mycket och kan knappt vara still en sekund.

image27
Daren i sitt temporära hägn innan han beslutade sig för att rymma

image28
pannkaksfrukost

image29
Daren med Lou

image30
Gamla Jaques

image31
Bushundar som vill bjuda in till lek

Kommentarer
Postat av: Anna Almberg

Hej Milla o Lou. Vad ni hinner med mycket, ni är helt otroliga. Det ska bli hemskt spännande att se intervjun med Greg - vilket jobb att konfiskera hundtrasporter på väg till slakt. Tänk att alla de hundar som bor på sheltret är räddade från att säljas på en köttmarknad för 5 kr kilot!!
Kram Anna

2008-01-17 @ 12:14:02
Postat av: satu

Jag ryser av beundran...ni gör det så himla jävla bra som orkar och klarar av att se så mkt elände. Här hemma sitter man bara och gråter,svär,blir förbannad och frustrerad och håller för ögonen då man inte klarar av helt enkelt att se alla lidande och sorgsna djur.Jag känner sånt hat mot alla som jobbar på hundslakterierna,hur kan man vara/bli så satans iskall o utan känslor som dom!?Jag hoppas fler blir månadsgivare så ni kan fortsätta med ert sanslöst underbara arbete. Pussa alla djuren från mej och hälsa alla som jobbar där, ni är alla mina hjältar!!Kram!

2008-01-18 @ 15:25:31
Postat av: Milla

Hej Anna !

Tack för värmande ord.
Ja det känns ofattbart att dessa hundar varit minuter från döden.
Tack vare Animal Kingdom Foundations fantastiska center och våra underbara medlemmar så har de nu en chans till att både ta emot och ge kärlek,ett värdigt hundliv med andra ord.

2008-01-22 @ 08:18:29
Postat av: Milla & Lou

Hej Satu !

Tack för dina hedrande ord. Samtidigt som man ser all den ondska som du beskriver så ser man också kärlek och godhet här. Här händer det många gånger att vi bryter ihop i tårar, men man fokuserar på det goda och går tillbaka till hundarna igen. Det du skriver om månadsgivarna är precis vad vi känner, du slog verkligen huvudet på spiken. Fler givare är fler räddade hundar. Tack underbara Satu för ditt engagemang. Alla hundar sänder varsin puss tillbaka! Och du som givare är lika mycket hjälte som vi! Kramar i massor från Lou & Milla

2008-01-22 @ 08:29:16
Postat av: Garik

Läskiga bilder från kina !
Jag fattar bara inte.....
Fy fan !

2008-03-24 @ 11:53:29
URL: http://www.gapaprod.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0