Så kom den till sist... Min sista dag på centret
Min sista dag, ikväll vid elva så kommer vi att åka ner mot Flygplatsen i Manila. Trafiken är hemsk på grund av ett vägbygge så vi behöver marginaler. Jag kommer att vara på resande fot i 1,5 dygn och ser INTE fram emot det.
Igår hade jag avskedsfest för alla här och det var mycket tårar, många kramar, en hel del vin och givetvis, en karaokemaskin.
En månad har gått försvinnande fort och jag har blivit så väl omhändertagen och lärt känna så fantastiska människor och djur. De senaste dagarna har centret fått in ännu en katt, denna gången en liten kattunge som var så svag och hade så allvarlig infektion att den inte orkade stå upp. Nu, efter vård av Doc Roland är den hur busig och pigg som helst. Vi har också fått in en ekorre (som bet mig när vi fångade in den, och det gör betydligt ondaren än hundbett kan jag berätta), troligen ett husdjur som rymt för det finns inte ekorrar i faunan här och en liten minigris som jag fick den stora äran att döpa.
Han heter Bacon =) Ja, jag älskar ironi!
Bacon vilar i skuggan efter en smarrig lunch
Doc Roland hittade honom på en marknad och han var rätt utsvulten och hade eksem över hela kroppen. Nu springer han runt här och tigger mat och är precis hur söt och glad som helst. Han har blivit Peanuts bror och dom två älskar redan varandra!
Självklart med sin syster Peanut, den trebente pudeln som vakar över sin lillebror.
Valparna växer så att det knakar och även dom är fantastiskt busiga och den stackars mamman får inte mycket ro
Tre mycket busiga valpar
Och vi har också fått besök från Sverige i form av två veterinärstudenter från Uppsala som heter Pontus och Eva. De kommer att stanna på centret i tre veckor och kommer också att skriva om deras jobb här på bloggen.
Pontus, Mama Julie och Eva, givetvis med en karaokemikrofon i högsta hugg!
Det känns tungt att åka, men jag kommer att åka tillbaka. Nu hem till Sverige och jobba ihop pengar och försöka hitta sponsorer så att jag kan återvända och fortsätta mitt jobb här nere.
Tack för att ni har följt mig på min resa! Må så gott. Massor med kramar från Lou
Igår hade jag avskedsfest för alla här och det var mycket tårar, många kramar, en hel del vin och givetvis, en karaokemaskin.
En månad har gått försvinnande fort och jag har blivit så väl omhändertagen och lärt känna så fantastiska människor och djur. De senaste dagarna har centret fått in ännu en katt, denna gången en liten kattunge som var så svag och hade så allvarlig infektion att den inte orkade stå upp. Nu, efter vård av Doc Roland är den hur busig och pigg som helst. Vi har också fått in en ekorre (som bet mig när vi fångade in den, och det gör betydligt ondaren än hundbett kan jag berätta), troligen ett husdjur som rymt för det finns inte ekorrar i faunan här och en liten minigris som jag fick den stora äran att döpa.
Han heter Bacon =) Ja, jag älskar ironi!
Bacon vilar i skuggan efter en smarrig lunch
Doc Roland hittade honom på en marknad och han var rätt utsvulten och hade eksem över hela kroppen. Nu springer han runt här och tigger mat och är precis hur söt och glad som helst. Han har blivit Peanuts bror och dom två älskar redan varandra!
Självklart med sin syster Peanut, den trebente pudeln som vakar över sin lillebror.
Valparna växer så att det knakar och även dom är fantastiskt busiga och den stackars mamman får inte mycket ro
Tre mycket busiga valpar
Och vi har också fått besök från Sverige i form av två veterinärstudenter från Uppsala som heter Pontus och Eva. De kommer att stanna på centret i tre veckor och kommer också att skriva om deras jobb här på bloggen.
Pontus, Mama Julie och Eva, givetvis med en karaokemikrofon i högsta hugg!
Det känns tungt att åka, men jag kommer att åka tillbaka. Nu hem till Sverige och jobba ihop pengar och försöka hitta sponsorer så att jag kan återvända och fortsätta mitt jobb här nere.
Tack för att ni har följt mig på min resa! Må så gott. Massor med kramar från Lou
Kommentarer
Postat av: Anna Almberg
Lou, ha en ok resa hem, förstår att det känns jobbigt att lämna alla där nere. Hoppas att kunna följa med dig nästa gång till AKF.
kram Anna
Trackback
