Magisk dag!

Tredje gången gillt, nu äntligen skulle vi ut! 26 december 2009!

Efter att vara så motarbetade av Burangayn (ungefär kommunchef, ingen aning om hur det stavas) i vartenda by vi varit på väg till så hittade vi nu äntligen en som inte krävde enorma summor i mutor eller att han ensam skulle stå som givare eller något annat konstigt krav. Här var en skön snubbe som också såg problemet med hundar och katter som förökar sig okontrollerat och som dessutom blir sjuka på grund av avsaknad av vaccin.

Och än bättre, byn har inte ens en veterinär som kan smutskasta oss, så vi behövdes verkligen! Mot Arrayat!


Vägen ut från centret. Inte bred direkt. Och här kör vi i en 4 tons lastbil

Byn heter Arrayat och ligger vid foten av ett berg med samma namn. Vi hade två stop för att det är så vansinnig terräng att folk skulle ha svårt att ta sig så långt.

Första stoppet var vid kommunhuset. Där hälsades vi välkomna och stannade i ungefär tre timmar. Jag fick också berättat om hur fruktansvärt tyfonen hade drabbat Arrayat. Broar hade rasat, hela hus följde med lersamlingarna och flera dog.


Vart vi parkerade först


Några av våra besökare

Här vaccinerades ungefär 80 hundar och 5 kastrerades


En av kastrationerna

Sedan vidare till nästa ställe. När dom visade vägen trodde vi att det var en skämt. Så smal väg och deras underbara elledningar hängde så lågt att vi var tvungna att ha en person på taket som med en träpinne lyfte dom över vår ganska gigantiska lastbil. Den personen blev givetvis jag :-) Dom kallar mig för Spiderwoman efter det. Var faktiskt
kul :-)


Ställe nummer två, mitt i solen

Hur som helst, väl framme så är platsen mitt i solen. Vi har två fläktar i lastbilen men dom räcker inte långt när det är nästan 40 grader. Det blir en bastu där inne och det är inget man vill utsätta hundar och katter för när dom redan utsätts för påfrestningen med narkos och operation.

Men en moster till en av veterinärstudenterna som var med oss lär oss vara på hennes uteplats där det både var skugga och fanns ordentliga fläktar. Så vi satte upp vår mobila klinik där istället och det fungerade otippat bra :-)


Vår temporära klinik

Här vaccinerades nästan 100 hundar och vi kastrerade 6 hundar och 5 katter.


Doc Roland skall precis kastrera en katt


Killen till höger är studenten vars Auntie lånade ut sin veranda


En av våra besökare


Denna kille skylde på att han var tvungen att jobba och inte hade råd att stanna. Jag betalade för utebliven lön, 100PHP = 16 kronor


Jag tar tandsten på en patient

Vi var extremt trötta efter detta kan jag säga, men det var en fantastisk dag! 180 vaccinationer och 16 kastreringar. Vi delade också ut vitaminer, hundmat, avmaskningsmedel, lusmedel och annat som dom så väl behövde.


Samling för att säga adjö när vi skall åka


Berget Arrayat. Så galet vackert!

En mycket lyckad dag med andra ord!



Och det hade som vanligt aldrig gått utan Ronald, vår chaufför som är den skickligaste jag vet på att manöverera en 4 tons lastbil på små djungelvägar och bergsvägar.

När detta skrevs har jag tre dagar kvar på Filippinerna, men bara ett mycket svagt internet så det går inte att ladda upp. Ännu en månad har kommit till sitt slut och det är med blandade känslor jag åker hem. Här kan jag göra så mycket skillnad, för både hundar och barn, men det är påfrestande att vara i ett land som skiljer sig så mycket från Sverige. Inte bara klimatet (som jag faktiskt älskar) utan värderingsmässigt. Folk är så vansinnigt grymma och gör dagligen saker som jag tycker är helt knäppa.

Hemresan blir lång. 30e åker jag kommunalt ner till Manila, tar in på ett hotell en natt (och hoppas vid Gud att dom har lediga rum, har inget fungerande telefonnummer dit) och sedan 04.00 skall jag befinna mig på flygplatsen. 6.30 går planet och jag flyger hem via Hongkong och London. Med lite tur, och om planet inte är försenat så kommer jag att landa på Arlanda 21.50 på nyårsafton.

Och den natten skall jag få mysa med min (tyvärr väldigt skotträdda) hund.

Jag vet inte om jag kommer att åka tillbaka just hit igen, det finns många andra ställen att besöka. Men APNs samarbete med  Animal Kingdom Foundation kommer att fortsätta, och jag kommer att få fortsatta uppdateringar om alla underbara fantastiska hundar här.

Jag avslutar med en bild på mig och Shadow, en av hundarna jag var med och räddade förra året. Att det tar så lång tid att skriva beror delvis på segt internet och delvis på att Shadow ALLTID vill vara så nära det går, helst ligga på mig och få kel på magen.



Tack för den här gången och på återseende!

Kramar från Lou

Kommentarer
Postat av: Anna Almberg

Åh Lou vad du är duktig! Och du ger aldrig upp - en otroligt bra egenskap. //Kram ANna

2009-12-30 @ 15:30:57
Postat av: Emily

Jag ÄLSKAR din blogg. Människor som du behövs verkligen, mycket mer än de flesta anar tyvärr.

2010-01-05 @ 22:03:07
URL: http://dakishimete.blogg.se/
Postat av: Lou

Tack snälla Emily! Värmer att höra :-)

2010-01-05 @ 22:30:26
URL: http://apn.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jag vill hjälpa.... Hur ska man gå till väga??? Vill inte bara sitta och se på när det finns djur som lider... Du gör ett underbart jobb och det behövs fler människor som du. Mvh Madde

2010-01-11 @ 15:31:50
Postat av: Andreas

Skriver ett tal om köttindustrin och tänkte dra jämförelser mellan skillnaden på tex hundslakt och grisslakt, för att locka publikens uppmärksamhet. Kom in på den här bloggen via google, och riktigt bra gjort! Beundrar ert arbete verkligen, så keep up the good work! Vidriga bilder och fakta, men ja det är ju verkligheten. Så en stor eloge ;)

2010-09-28 @ 13:51:45
Postat av: Carina Eriksson

Hej! Hamnade på din blogg av en slump då jag försökte ta reda på vad Filippinernas nationalsport (tuppfäktning) kallas av invånarna? Det lyckades jag inte få reda på här men dina upplevelser fångade mitt intresse!! Tack för att du gör ett så ovärderligt arbete för utsatta djur!! Det är människor som du som tillhör den kategorin jag beundrar allra mest. Du och dina kolleger gör verkligen ett oerhört viktigt jobb, dels genom att behandla djuren men viktigast av allt är att försöka ändra lokalbefolkningens syn på och samhällets inställning i allmänhet till de herrelösa djuren. Lite nyfiken fråga om du inte har något emot det, så undrar jag vad du gör nu för tiden? Och har det blivit fler resor?

En stor eloge och bamsekram från Skåne

2010-11-24 @ 16:15:13
Postat av: Nicole

Har också en djursjukvård blogg när jag var i chile mvh djursyrran

2012-06-20 @ 13:09:04
URL: http://djursyrran.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0