Du råkar inte ha en 50-lapp eller 100-lapp som ligger och skräpar?
Hej!
Du som läser råkar inte ha en 50-lapp eller 100-lapp över som du ännu inte beslutat exakt vad du skall göra med? Jag har ett litet förslag nämligen, eller en förfrågan snarare :-)
Som ni som hängt med på bloggen ett tag känner till så har jag ett stort engagemang här nere, och det är inte bara för de räddade hundarna på centret, utan jag har en dröm att förändrar livet för en massa fler hundar än så!
Jag har varit med och arrangerat och med svenska pengar finansierat flera vaccinations och kastrationsresor till byar där innevånarna inte själva har möjlighet att erbjuda sina hundar detta. Samtliga har varit succé!!
Låt mig berätta varför:
Hundar och katter hålls som husdjur också här, men ägandet skall helst inte kosta något och kunskapen är ofta mycket låg. Genom att erbjuda gratis vaccination till hundar och katter så lockar vi dit enormt många! En dag när jag var ute vaccinerade vi 273 (!)hundar och katter.
(Bilden är från en tidigare resa och jag och Doc Roland håller några av valparna som skall vaccineras)
Dom vet att vissa sjukdomar är smittsamma från djur till människa och Rabies är en stor skräck här, så självklart tackar dom ja till vaccination. Siffror visar att över 1000 människor dör årligen i Rabies här på Filippinerna, och man tror att ungefär hälften får det från kontakt med smittade hundar och katter, och resten från att ha ätit smittat hundkött.
När dom kommer till mötesplatsen som vi har flagat för i god tid innan har vi med oss flera erfarna veterinärer och öven veterinärstudenter som läser sista året, så samtliga djur får en check-up och man får ett naturligt tillfälle att prata om "ansvarsfullt djurägande". Responsible Pet Ownership är en kampanj som pågår och vi får enormt bra respons från alla håll. Vi pratar om allt från mat, vikt på hunden (här är dom oftare underviktiga till skillnad från Sverige där problemet är det motsatta), varför ett halsband är att föredra framför en tung kedja, ibland till och med hur man bör bära en hund. Eftersom rabies smittar genom kroppsvätskor vill dom ha munnen på hunden så långt borta som möjligt så dom lyfter den i rumpan vilket gör att hunden får obalans och risken att bli biten givetvis blir många gånger större än om man ger den stöd både under rumpan och under bröstet. Vi delar också ut vitaminer, avmaskning och eventuella andra mediciner som behövs.
(Bilden visar då student Donna i färd att hämta fler vaccinationsdoser. Nu arbetar Doc Donna här som veterinär :-) När hon var klar med studierna valde hon att fortsätta jobba med oss och har nu bott på Animal Kingdom Foundations center i ett år.)
Vi får också chans att kastrera hundar och katter för att förhindra att populationerna växer okontrollerat. Det är husdjur, men också bykatter och byhundar som vi kastrerar. Min erfarenhet är att det är det enda som fungerar på okontrollerad populationsökning. Och när bestånden är under kontroll så minskar också ilska och hat från invånarna.
Vi kan då också komma åt deras "traditionella" sätt att kastrera hundar och katter som är att man tar en gummisnodd som man sätter hårt hårt runt pungkulorna tills dom skrumpnar och faller av... Om katten eller hunden inte blir galen av smärta eller dör i infektioner innan det vill säga...
En dos rabiesvaccin kostar 35 pesos, ungefär 5kr
Att kastera en hankatt ungefär 450 pesos, ungefär 65kr
Att kasterar en honkatt ungefär 900 pesos, ungefär 130kr
Att kastrera en hanhund 600 pesos, ungefär 85kr
Att kasterar en tik 1200 pesos, ungefär 170kr
(Bilden visar vår portabla klinik där två operationsbord finns och används flitigt för kastreringar och andra ingrepp)
Priserna ovan inkluderar narkos, antibiotika, stygn och kompresser och annat som behövs under operation. Tillkommer gör transporten dit och alla redskap och instrument. Alla vi som jobbar gör det gratis!
Som vanligt när det gäller Animal Protection Network så går pengarna bara till ändamålet, inga löner, inga administrativa omkostnader, inga arvoden utan det går till hundarna och katterna.
(Bilden visar ansvarsfulla djurägare i kö för hälsokontroll och vaccinatiom)
(Bilden visar en av patienterna, en kraftigt underviktig och anemisk hund. Vitaminer och avmaskning gjorde susen, men vi fick följa upp också efter att vi varit där. Hunden blev frisk)
Med informationen ovan skulle jag ödmjukast vilja be dig som läser att känna efter om du kan avvara en 50-lapp eller två? Ju mer pengar, desto fler patienter!! Jag kommer att åka ut på första vändan om 1,5 vecka och har preliminärt för avsikt att hinna med två eller tre innan jag återvänder till Sverige.
Pengarna betalas till Animal Protection Network på Plusgiro 262249-6. Märk insättningen med 'Filippinerna' så kommer dom att användas till just detta! Sprid gärna detta till vänner och bekanta!! Vartenda 20-lapp gör faktiskt skillnad!
Tack snälla för att ni är med och gör Filippinerna till en lite mer human plats för katterna och hundarna!
Kramar från Lou
(Bilden visar mig i färd med att ta tandsten, göra rent öronen och piffa till en av våra patenter)
Du som läser råkar inte ha en 50-lapp eller 100-lapp över som du ännu inte beslutat exakt vad du skall göra med? Jag har ett litet förslag nämligen, eller en förfrågan snarare :-)
Som ni som hängt med på bloggen ett tag känner till så har jag ett stort engagemang här nere, och det är inte bara för de räddade hundarna på centret, utan jag har en dröm att förändrar livet för en massa fler hundar än så!
Jag har varit med och arrangerat och med svenska pengar finansierat flera vaccinations och kastrationsresor till byar där innevånarna inte själva har möjlighet att erbjuda sina hundar detta. Samtliga har varit succé!!
Låt mig berätta varför:
Hundar och katter hålls som husdjur också här, men ägandet skall helst inte kosta något och kunskapen är ofta mycket låg. Genom att erbjuda gratis vaccination till hundar och katter så lockar vi dit enormt många! En dag när jag var ute vaccinerade vi 273 (!)hundar och katter.
(Bilden är från en tidigare resa och jag och Doc Roland håller några av valparna som skall vaccineras)
Dom vet att vissa sjukdomar är smittsamma från djur till människa och Rabies är en stor skräck här, så självklart tackar dom ja till vaccination. Siffror visar att över 1000 människor dör årligen i Rabies här på Filippinerna, och man tror att ungefär hälften får det från kontakt med smittade hundar och katter, och resten från att ha ätit smittat hundkött.
När dom kommer till mötesplatsen som vi har flagat för i god tid innan har vi med oss flera erfarna veterinärer och öven veterinärstudenter som läser sista året, så samtliga djur får en check-up och man får ett naturligt tillfälle att prata om "ansvarsfullt djurägande". Responsible Pet Ownership är en kampanj som pågår och vi får enormt bra respons från alla håll. Vi pratar om allt från mat, vikt på hunden (här är dom oftare underviktiga till skillnad från Sverige där problemet är det motsatta), varför ett halsband är att föredra framför en tung kedja, ibland till och med hur man bör bära en hund. Eftersom rabies smittar genom kroppsvätskor vill dom ha munnen på hunden så långt borta som möjligt så dom lyfter den i rumpan vilket gör att hunden får obalans och risken att bli biten givetvis blir många gånger större än om man ger den stöd både under rumpan och under bröstet. Vi delar också ut vitaminer, avmaskning och eventuella andra mediciner som behövs.
(Bilden visar då student Donna i färd att hämta fler vaccinationsdoser. Nu arbetar Doc Donna här som veterinär :-) När hon var klar med studierna valde hon att fortsätta jobba med oss och har nu bott på Animal Kingdom Foundations center i ett år.)
Vi får också chans att kastrera hundar och katter för att förhindra att populationerna växer okontrollerat. Det är husdjur, men också bykatter och byhundar som vi kastrerar. Min erfarenhet är att det är det enda som fungerar på okontrollerad populationsökning. Och när bestånden är under kontroll så minskar också ilska och hat från invånarna.
Vi kan då också komma åt deras "traditionella" sätt att kastrera hundar och katter som är att man tar en gummisnodd som man sätter hårt hårt runt pungkulorna tills dom skrumpnar och faller av... Om katten eller hunden inte blir galen av smärta eller dör i infektioner innan det vill säga...
En dos rabiesvaccin kostar 35 pesos, ungefär 5kr
Att kastera en hankatt ungefär 450 pesos, ungefär 65kr
Att kasterar en honkatt ungefär 900 pesos, ungefär 130kr
Att kastrera en hanhund 600 pesos, ungefär 85kr
Att kasterar en tik 1200 pesos, ungefär 170kr
(Bilden visar vår portabla klinik där två operationsbord finns och används flitigt för kastreringar och andra ingrepp)
Priserna ovan inkluderar narkos, antibiotika, stygn och kompresser och annat som behövs under operation. Tillkommer gör transporten dit och alla redskap och instrument. Alla vi som jobbar gör det gratis!
Som vanligt när det gäller Animal Protection Network så går pengarna bara till ändamålet, inga löner, inga administrativa omkostnader, inga arvoden utan det går till hundarna och katterna.
(Bilden visar ansvarsfulla djurägare i kö för hälsokontroll och vaccinatiom)
(Bilden visar en av patienterna, en kraftigt underviktig och anemisk hund. Vitaminer och avmaskning gjorde susen, men vi fick följa upp också efter att vi varit där. Hunden blev frisk)
Med informationen ovan skulle jag ödmjukast vilja be dig som läser att känna efter om du kan avvara en 50-lapp eller två? Ju mer pengar, desto fler patienter!! Jag kommer att åka ut på första vändan om 1,5 vecka och har preliminärt för avsikt att hinna med två eller tre innan jag återvänder till Sverige.
Pengarna betalas till Animal Protection Network på Plusgiro 262249-6. Märk insättningen med 'Filippinerna' så kommer dom att användas till just detta! Sprid gärna detta till vänner och bekanta!! Vartenda 20-lapp gör faktiskt skillnad!
Tack snälla för att ni är med och gör Filippinerna till en lite mer human plats för katterna och hundarna!
Kramar från Lou
(Bilden visar mig i färd med att ta tandsten, göra rent öronen och piffa till en av våra patenter)
Ina
För en kort tid sedan skedde någon mycket tråkigt. En mycket god vän till mig gick bort i sjukdom. Hon hette Marina men kallades Ina. När vi lärde känna varandra upptäckte vi att våra två huvudintressen var gemensamma: Motorcyklar och Djur. Vi hade aldrig någonsin brist på samtalsämnen :-) Och under mina tidigare resor hit har hon stöttat och tröstat!
Ina var en sådan människa som alltid fick alla att känna sig bekväma och välkomna, oavsett situation. Hon kallade sig Kortstubina ibland, men det är missvisande, jag såg henne aldrig arg.
När jag åkte ner hit så missade jag hennes begravning, det var den 21 april och jag tänkte på henne hela dagen. Det var den dagen som de fem valparna kom, och av de fem så klarade sig tyvärr inte två. Tiken flyttades in i kliniken, och som jag nämnt tidigare fick jag rycka in och stötta henne. Detta har gjort att vi har spenderat rätt många timmar ihop hon och jag.
Tiken är så tapper! Hennes nos har ännu inte helt läkt efter de nylonsnöre som hundhandlaren knutit så hårt runt hennes nos att skinnet sprack, och hennes magra kropp bär otaliga ärr efter misshandel. Hon är misstänksam i början, men när hon inser att du är en vän så är hon så tillgiven och kärleksfull att hjärtat brister.
Hon hade ännu inte fått ett namn, så jag beslöt mig för att döpa henne till Ina.
Hon lyssnade till det omedelbart (kanske för att det brukar följas av en godis :-)) men namnet passar henne så himla bra! Det var bara så rätt!
Jag berättade för veterinärerna att jag döpt henne, och vad jag kallade henne. Dom sken upp som solar och tyckte att det var ett mycket passande namn! Hur visste jag det undrade dom?
Det visade sig att Ina är Tagalog, språket som talas här, och det betyder mamma.
Saknar dig Ina, vi ses i Nangijala <3
Ina var en sådan människa som alltid fick alla att känna sig bekväma och välkomna, oavsett situation. Hon kallade sig Kortstubina ibland, men det är missvisande, jag såg henne aldrig arg.
När jag åkte ner hit så missade jag hennes begravning, det var den 21 april och jag tänkte på henne hela dagen. Det var den dagen som de fem valparna kom, och av de fem så klarade sig tyvärr inte två. Tiken flyttades in i kliniken, och som jag nämnt tidigare fick jag rycka in och stötta henne. Detta har gjort att vi har spenderat rätt många timmar ihop hon och jag.
Tiken är så tapper! Hennes nos har ännu inte helt läkt efter de nylonsnöre som hundhandlaren knutit så hårt runt hennes nos att skinnet sprack, och hennes magra kropp bär otaliga ärr efter misshandel. Hon är misstänksam i början, men när hon inser att du är en vän så är hon så tillgiven och kärleksfull att hjärtat brister.
Hon hade ännu inte fått ett namn, så jag beslöt mig för att döpa henne till Ina.
Hon lyssnade till det omedelbart (kanske för att det brukar följas av en godis :-)) men namnet passar henne så himla bra! Det var bara så rätt!
Jag berättade för veterinärerna att jag döpt henne, och vad jag kallade henne. Dom sken upp som solar och tyckte att det var ett mycket passande namn! Hur visste jag det undrade dom?
Det visade sig att Ina är Tagalog, språket som talas här, och det betyder mamma.
Saknar dig Ina, vi ses i Nangijala <3
Igår blev en lååång dag
Detta inlägg börjar lite of topic, men jag tänkte skriva om det ändå då det är en av sakerna som gjorde att igår blev en fasligt lång arbetsdag och att det faktiskt var med mina kollegor jag upplevde det.
Personalen här är katoliker, och just nu är det fastan, vid ett svagt ögonblick så kände jag att jag kunde fasta med dem. Det närmsta jag kommit fastan tidigare är att jag sjungit om den i "nu är det jul igen", men jag har aldrig reflekterat över att man faktiskt inte äter ett skit på en vecka. Undantaget är dryck och kaffe (Tack Gud!!) Jag fastar inte en hel vecka utan hoppade på lite på slutet, och nu har jag inte ätit något på 2 dagar. I morgon söndag får jag frukost igen!!
Just nu är det alltså Holy week här, och det firas på en massa olika sätt. Bland annat ser du män med täckta ansikten som går och släpar gigantiska kors på stan. Dom skall släpa detta kors förbi 9 kyrkor, och ansiktet är täckt för att dom är syndare och inte skall visa vilka dom är. Vi snackar inga små pjäser, dom är för tunga för att lyftas. Och dom går barfota på den brännheta asfalten. Inte nog med det så går folk bakom och slår dem med pinnar, piskor och käppar.
I förrgår när vi var och handlade åkte vi förbi tre killar i bilen. Jag skrek rätt ut! Dom stod och piskade sig på ryggen så att blodet rann. Också det för att bli kvitt synden.
Så berättade personalen att dom skulle bevittna en korsfästning på långfredagen. Vill jag med?
Jag är erkänt urusel på att säga nej, och tänkte att detta kanske är något man (förhoppningsvis) bara ser en gång per liv. Enligt personalen var det mer skådespel och show än något annat.
Så igår gick jag upp ved fem, ingen frukost givetvis, städade min kennel och gjorde klart alla mina uppgifter snabbt som abbans och sedan bar det av till San Juan. Det jag fick se där var det sjukaste jag sett!! En massa pojkar gick gatan fram och piskade sig blodiga, det stänkte blod på husväggar, bilar och människor. Deras ryggar såg ut som köttfärs. Och blödde det inte tillräckligt hade dom ett verktyg, såg ut som en leksaksbil eller som en sådan massagekrej med 8 kulor i, men istället för kulor var det rakblad. Aj räcker inte för att beskriva... Allt detta i 40 gradig hetta och givetvis ingen skugga. Sedan kom vi fram till platsen där det skulle ske, men där blev det stopp. Vi hade glömt att beställa biljetter och dom var slut :-) Jag blev sjuuuukt lättad!! Så det var bara att knalla tillbaka kilometrarna till bilen och åka hem igen. Jag har en "bonnabränna" som inte är nådig :-)
Till och med Expressen skrev om det: Länk Jag väljer att inte publicera bilder på vad jag såg eftersom det är extremt blodigt. Det är ett sannerligen märkligt land jag befinner mig i!!!
Tillbaka till centret och kolla till alla hundarna. Natten till i förrgår valpade en av tikarna som var dräktig när hon räddades. Hon var extremt mager och har inte hunnit lägga på ordentligt med vikt trots fri tillgång på mat, en massa tillskott och vitaminer, så vi har lite extrakoll. Och när jag kom in till henne möttes jag av en hemsk syn. Två av valparna hade dött, kvar var tre små blinda krabater. En lite större och två som är pyttesmå!
Ilfart till kliniken med tiken och valparna och fick i valparna Esbilac och än så länge verkar det gå bra öven om två av dem är fasligt små. Hon har mjölk i juverna, men kanske räcker den inte. Hon är dessutom lite rastlös och dom små blindstyrena är ganska usla på att hitta till bröstet. Man får hjälpa dem att hitta rätt ibland.
Jag är fastande, jag är chockad och har varit i solen i tre timmar... och nu försöker jag få en tik att ligga stilla så att hennes ungar får dia plus att jag varannan timme leker amma själv med liten pipett. Det är en extremt snäll tik som släpper mig så nära.
När allt är klart så är klockan fem. Då kommer två kennelmates springande. Det har blivit hundslagsmål mellan två hundar i en kennel, och när den ena hamnade i underläge blev den attackerad också av alla andra hundar. Det låter hemskt, det ÄR hemskt, men det är så hundar gör.
Hon såg ut som en schweizerost med revor och punkteringar över precis hela kroppen. 7 stycken så stora att dom behövde sys. Lilla gumman :-(
Jag och doc Roland jobbade i över tre timmar, för inte bara är det en massa sårkanter som måste fixas till, det är jord och smuts i alla sår. Allt måste bli helt rent, infektion i den här värmen är ingen hit.
När vi är klara så tar vi tempen på henne. Något förhöjd, så vi väntade en halvtimme och tog tempen igen, ännu högre. Fan också! Väntade en kvart, ännu högre trots att vi gav febernedsättande medicin. 40,5 grader var hon uppe i stackaren. Så inte bara hade jag en ammande tik att övervaka, nu har jag en nyopererad sjukling.
Till slut vände det, och vid midnatt vågade jag gå och sova. Gick upp en gång i natt, och hon mådde okej. Och i morse stod hon upp på egna ben! Inte glad, inte nöjd, men feberfri och hon lyckades till och med äta lite.
Stackars lilla henne, kommer ta tid innan hon är återställd. I morse när väckarklockan ringde så trodde jag att det var ett skämt :-) Vilken dag!!
Idag är lugnare.. än så länge!
Nu skall jag ut och städa min kennel och sedan skall jag ta tandsten på två hundar :-)
Kram på er!!
Personalen här är katoliker, och just nu är det fastan, vid ett svagt ögonblick så kände jag att jag kunde fasta med dem. Det närmsta jag kommit fastan tidigare är att jag sjungit om den i "nu är det jul igen", men jag har aldrig reflekterat över att man faktiskt inte äter ett skit på en vecka. Undantaget är dryck och kaffe (Tack Gud!!) Jag fastar inte en hel vecka utan hoppade på lite på slutet, och nu har jag inte ätit något på 2 dagar. I morgon söndag får jag frukost igen!!
Just nu är det alltså Holy week här, och det firas på en massa olika sätt. Bland annat ser du män med täckta ansikten som går och släpar gigantiska kors på stan. Dom skall släpa detta kors förbi 9 kyrkor, och ansiktet är täckt för att dom är syndare och inte skall visa vilka dom är. Vi snackar inga små pjäser, dom är för tunga för att lyftas. Och dom går barfota på den brännheta asfalten. Inte nog med det så går folk bakom och slår dem med pinnar, piskor och käppar.
I förrgår när vi var och handlade åkte vi förbi tre killar i bilen. Jag skrek rätt ut! Dom stod och piskade sig på ryggen så att blodet rann. Också det för att bli kvitt synden.
Så berättade personalen att dom skulle bevittna en korsfästning på långfredagen. Vill jag med?
Jag är erkänt urusel på att säga nej, och tänkte att detta kanske är något man (förhoppningsvis) bara ser en gång per liv. Enligt personalen var det mer skådespel och show än något annat.
Så igår gick jag upp ved fem, ingen frukost givetvis, städade min kennel och gjorde klart alla mina uppgifter snabbt som abbans och sedan bar det av till San Juan. Det jag fick se där var det sjukaste jag sett!! En massa pojkar gick gatan fram och piskade sig blodiga, det stänkte blod på husväggar, bilar och människor. Deras ryggar såg ut som köttfärs. Och blödde det inte tillräckligt hade dom ett verktyg, såg ut som en leksaksbil eller som en sådan massagekrej med 8 kulor i, men istället för kulor var det rakblad. Aj räcker inte för att beskriva... Allt detta i 40 gradig hetta och givetvis ingen skugga. Sedan kom vi fram till platsen där det skulle ske, men där blev det stopp. Vi hade glömt att beställa biljetter och dom var slut :-) Jag blev sjuuuukt lättad!! Så det var bara att knalla tillbaka kilometrarna till bilen och åka hem igen. Jag har en "bonnabränna" som inte är nådig :-)
Till och med Expressen skrev om det: Länk Jag väljer att inte publicera bilder på vad jag såg eftersom det är extremt blodigt. Det är ett sannerligen märkligt land jag befinner mig i!!!
Tillbaka till centret och kolla till alla hundarna. Natten till i förrgår valpade en av tikarna som var dräktig när hon räddades. Hon var extremt mager och har inte hunnit lägga på ordentligt med vikt trots fri tillgång på mat, en massa tillskott och vitaminer, så vi har lite extrakoll. Och när jag kom in till henne möttes jag av en hemsk syn. Två av valparna hade dött, kvar var tre små blinda krabater. En lite större och två som är pyttesmå!
Ilfart till kliniken med tiken och valparna och fick i valparna Esbilac och än så länge verkar det gå bra öven om två av dem är fasligt små. Hon har mjölk i juverna, men kanske räcker den inte. Hon är dessutom lite rastlös och dom små blindstyrena är ganska usla på att hitta till bröstet. Man får hjälpa dem att hitta rätt ibland.
Jag är fastande, jag är chockad och har varit i solen i tre timmar... och nu försöker jag få en tik att ligga stilla så att hennes ungar får dia plus att jag varannan timme leker amma själv med liten pipett. Det är en extremt snäll tik som släpper mig så nära.
När allt är klart så är klockan fem. Då kommer två kennelmates springande. Det har blivit hundslagsmål mellan två hundar i en kennel, och när den ena hamnade i underläge blev den attackerad också av alla andra hundar. Det låter hemskt, det ÄR hemskt, men det är så hundar gör.
Hon såg ut som en schweizerost med revor och punkteringar över precis hela kroppen. 7 stycken så stora att dom behövde sys. Lilla gumman :-(
Jag och doc Roland jobbade i över tre timmar, för inte bara är det en massa sårkanter som måste fixas till, det är jord och smuts i alla sår. Allt måste bli helt rent, infektion i den här värmen är ingen hit.
När vi är klara så tar vi tempen på henne. Något förhöjd, så vi väntade en halvtimme och tog tempen igen, ännu högre. Fan också! Väntade en kvart, ännu högre trots att vi gav febernedsättande medicin. 40,5 grader var hon uppe i stackaren. Så inte bara hade jag en ammande tik att övervaka, nu har jag en nyopererad sjukling.
Till slut vände det, och vid midnatt vågade jag gå och sova. Gick upp en gång i natt, och hon mådde okej. Och i morse stod hon upp på egna ben! Inte glad, inte nöjd, men feberfri och hon lyckades till och med äta lite.
Stackars lilla henne, kommer ta tid innan hon är återställd. I morse när väckarklockan ringde så trodde jag att det var ett skämt :-) Vilken dag!!
Idag är lugnare.. än så länge!
Nu skall jag ut och städa min kennel och sedan skall jag ta tandsten på två hundar :-)
Kram på er!!
Minns ni Bacon?
Minns ni Bacon, den lilla taniga grisen som Doc Roland räddade för två år sedan.
(Ja, det är givetvis jag som har döpt honom! :-))
Han är en vuxen och ståtlig karl idag :-) Kolla intelligensen i hans blick!
Han har gift sig med en ståtlig flicka som heter Poochy :-)
Deras favoritsysselsättning är att knycka mat från hundar, böka i jorden och ligga i leran och mysa nära nära nära varandra.
Jag kan lätt säga att detta är Filippinernas absolut lyckligaste och bortskämda grisar <3
(Ja, det är givetvis jag som har döpt honom! :-))
Han är en vuxen och ståtlig karl idag :-) Kolla intelligensen i hans blick!
Han har gift sig med en ståtlig flicka som heter Poochy :-)
Deras favoritsysselsättning är att knycka mat från hundar, böka i jorden och ligga i leran och mysa nära nära nära varandra.
Jag kan lätt säga att detta är Filippinernas absolut lyckligaste och bortskämda grisar <3
Vardag på Animal Kingdom Foundation
Hej!
Ett litet bildinlägg om vardagen här :-)
Genom denna vackra allé går hundpromenaderna. Här taget på morgonpromenaden med Amin
Lite bus med valparna hinns alltid med, dessa tre var i magen på en tik dom räddade för mindre än två månader sedan. Hon var högdräktig och valpade nästan omedelbart hon kom till centret. Jag har frågat men ej fått svar om dom äter valparna också... Det var tre dräktiga tikar i den lasten...
Här är mitt skrivbord. Hemma har jag en dator, två skärmar och en massa papper :-) Viss skillnad
En av dagens patienter. Ganska mycket tandsten, en sporre som vuxit sig för lång och vanlig check-up för att se att den inte tappat vikt eller är risig på något annat sätt.
Dessa är de patienter på uppvak som vi hade före lunch. Veterinär Donna ger vaccination. Tre timmar senare är alla vakna och ute igen :-)
En av de blygare klinikbesökarna. Denna lille vän ligger inne då han måste äta antibiotika så han får 2-3 prommisar varje dag. Han är rädd, men snäll! Det tog en halvtimme att gå 200 meter :D
Notera det skitsnygga halsbandet från Mälardalens Djurtillbehör i Mariefred!
Så här koncentrerad är jag när jag assisterar Doc Roland när han syr ihop en patient efter att ha opererat bort en liten svulst.
Manny och Shadow hånglar som vanligt :-) Förra året när jag var här tyckte Shadow inte nämnvärt om honom, nu är dom oskiljaktiga.
Fullt normalt sätt att transportera sig här :-) Sofforna skulle kläs om, så varför inte åka kungligt när man har chansen tyckte mina kollegor.
Det är en helt vanlig dag på Animal Kingdom Foundation!
Ett litet bildinlägg om vardagen här :-)
Genom denna vackra allé går hundpromenaderna. Här taget på morgonpromenaden med Amin
Lite bus med valparna hinns alltid med, dessa tre var i magen på en tik dom räddade för mindre än två månader sedan. Hon var högdräktig och valpade nästan omedelbart hon kom till centret. Jag har frågat men ej fått svar om dom äter valparna också... Det var tre dräktiga tikar i den lasten...
Här är mitt skrivbord. Hemma har jag en dator, två skärmar och en massa papper :-) Viss skillnad
En av dagens patienter. Ganska mycket tandsten, en sporre som vuxit sig för lång och vanlig check-up för att se att den inte tappat vikt eller är risig på något annat sätt.
Dessa är de patienter på uppvak som vi hade före lunch. Veterinär Donna ger vaccination. Tre timmar senare är alla vakna och ute igen :-)
En av de blygare klinikbesökarna. Denna lille vän ligger inne då han måste äta antibiotika så han får 2-3 prommisar varje dag. Han är rädd, men snäll! Det tog en halvtimme att gå 200 meter :D
Notera det skitsnygga halsbandet från Mälardalens Djurtillbehör i Mariefred!
Så här koncentrerad är jag när jag assisterar Doc Roland när han syr ihop en patient efter att ha opererat bort en liten svulst.
Manny och Shadow hånglar som vanligt :-) Förra året när jag var här tyckte Shadow inte nämnvärt om honom, nu är dom oskiljaktiga.
Fullt normalt sätt att transportera sig här :-) Sofforna skulle kläs om, så varför inte åka kungligt när man har chansen tyckte mina kollegor.
Det är en helt vanlig dag på Animal Kingdom Foundation!
Äntligen framme!
Resan tog omkring 30 timmar dörr till dörr, och i natt, 03.30 lokal tid körde vi in genom portarna!
Att träffa hundarna igen var helt magiskt!! Shadow slängde sig på mina fötter direkt, Amin höll på att klättra över staketet från sin kennel och Princessa sjöng för mig. Man blir tårögd att dom minns en omedelbart när man varit frånvarande över ett år. Amin och jag stod och bara kramades i tio minuter, ingen av oss ville riktigt släppa. Min vackra vackra Amin! Våra Kennelmates hade aldrig sett liknande förut och fnissade gott åt hur knäpp jag är! :-)
Vi hade möte med hela personalstyrkan idag och det var många nya ansikten. Dom har haft omorganisation, så det är faktiskt bara tre kvar av dem som jobbade här för ett och ett halvt år sedan när jag åkte sist. Men vilket gäng!! Alla känns helt toppen!
Som den goda gäst jag är hade jag med mig gåvor till personalen och på bilden poserar dom stolt i våra T-shirts. Dom kommer att bära dem när vi är ute och vaccinerar i byarna, vilken reklam!!
Översta raden: Ate Nora - Housekeeper, Vincent - Säkerhetsvakt, Allan - driver and kennelmate, Edward - Kennelmate, Doc Donna - Veterinär, Greg - Center Manager, Doc Roland - Chefsveterinär.
Nedre raden, vänster till höger: Jessie - alltiallo (slutar vid månadsskiftet), Rommel - Janitor och mekaniker, Lito (Tolitz) - Kennelmate, Mang Jo - Kennelmate och Janitor
Ej inrättade i ledet: Manny - kelgris & Snow - godisgris
Ej närvarande är den andra säkerhetsvakten, Anthony.
Angående säkerhetsvakterna. Centret är inhägnat av en hög mur och porten bevakas alltid av beväpnade vakter. Det är två vakter som jobbar i skift. Det kan kännas överdrivet, men det är inte alla som samtycker med vad Animal Kingdom Foundation gör. Säkerheten går först, och det känns tryggt!
Förutom T-shirts till personalen hade jag också med koppel, halsband, mediciner, vitaminer, tandkräm, schampo och blodstopp med mera.
Detta har enormt generöst donerats till hundarna från Mälardalens Djurtillbehör i Mariefred och Arken Zoo i Solna. Handla där!!!
Vi har gått igenom schemat för de närmsta 5 veckorna och det är fullt upp, både på och utanför centret! :-) Jag kommer hålla er underrättade om var jag är och vad jag gör. Men nu är det fika med personalen och sedan försöka knoppa. Lång dag i morgon och min kropp har inte riktigt förstått att jag bytt tidzon!
Hälsningar Lou och alla vovvarna
Att träffa hundarna igen var helt magiskt!! Shadow slängde sig på mina fötter direkt, Amin höll på att klättra över staketet från sin kennel och Princessa sjöng för mig. Man blir tårögd att dom minns en omedelbart när man varit frånvarande över ett år. Amin och jag stod och bara kramades i tio minuter, ingen av oss ville riktigt släppa. Min vackra vackra Amin! Våra Kennelmates hade aldrig sett liknande förut och fnissade gott åt hur knäpp jag är! :-)
Vi hade möte med hela personalstyrkan idag och det var många nya ansikten. Dom har haft omorganisation, så det är faktiskt bara tre kvar av dem som jobbade här för ett och ett halvt år sedan när jag åkte sist. Men vilket gäng!! Alla känns helt toppen!
Som den goda gäst jag är hade jag med mig gåvor till personalen och på bilden poserar dom stolt i våra T-shirts. Dom kommer att bära dem när vi är ute och vaccinerar i byarna, vilken reklam!!
Översta raden: Ate Nora - Housekeeper, Vincent - Säkerhetsvakt, Allan - driver and kennelmate, Edward - Kennelmate, Doc Donna - Veterinär, Greg - Center Manager, Doc Roland - Chefsveterinär.
Nedre raden, vänster till höger: Jessie - alltiallo (slutar vid månadsskiftet), Rommel - Janitor och mekaniker, Lito (Tolitz) - Kennelmate, Mang Jo - Kennelmate och Janitor
Ej inrättade i ledet: Manny - kelgris & Snow - godisgris
Ej närvarande är den andra säkerhetsvakten, Anthony.
Angående säkerhetsvakterna. Centret är inhägnat av en hög mur och porten bevakas alltid av beväpnade vakter. Det är två vakter som jobbar i skift. Det kan kännas överdrivet, men det är inte alla som samtycker med vad Animal Kingdom Foundation gör. Säkerheten går först, och det känns tryggt!
Förutom T-shirts till personalen hade jag också med koppel, halsband, mediciner, vitaminer, tandkräm, schampo och blodstopp med mera.
Detta har enormt generöst donerats till hundarna från Mälardalens Djurtillbehör i Mariefred och Arken Zoo i Solna. Handla där!!!
Vi har gått igenom schemat för de närmsta 5 veckorna och det är fullt upp, både på och utanför centret! :-) Jag kommer hålla er underrättade om var jag är och vad jag gör. Men nu är det fika med personalen och sedan försöka knoppa. Lång dag i morgon och min kropp har inte riktigt förstått att jag bytt tidzon!
Hälsningar Lou och alla vovvarna
Dags igen
Jag har varit hemma i drygt 15 månader. Nu är det dags igen!
På söndag 17 april åker jag ner till Filippinerna igen.
Det är som varje gång både jobbigt och underbart på samma gång.
En sak som gör mig varm i hjärtat är att få återse alla fina hundarna!
Väl nere har vi som alltid planerade projekt att vaccinera och kastrera hundar och katter på landsbygden. Detta för att hindra spridningen av rabies och andra sjukdomar samt utbilda lokalbefolkningen i bland annat hur Rabies sprids, vad lagen säger om djurskydd, hur man får en frisk hund och mycket mer.
Vill du stötta detta projekt? Jag kommer personligen att vara på plats! Inga bidrag är för små.
APNs Bankgiro: 5829-8373. Märk insättningen Filippinerna
Här är två tidigare projekt som är finasierade med svenska pengar
Vaccination och kastrering samt Tillslag mot ett illegalt slakteri
Hälsningar Lou
På söndag 17 april åker jag ner till Filippinerna igen.
Det är som varje gång både jobbigt och underbart på samma gång.
En sak som gör mig varm i hjärtat är att få återse alla fina hundarna!
Väl nere har vi som alltid planerade projekt att vaccinera och kastrera hundar och katter på landsbygden. Detta för att hindra spridningen av rabies och andra sjukdomar samt utbilda lokalbefolkningen i bland annat hur Rabies sprids, vad lagen säger om djurskydd, hur man får en frisk hund och mycket mer.
Vill du stötta detta projekt? Jag kommer personligen att vara på plats! Inga bidrag är för små.
APNs Bankgiro: 5829-8373. Märk insättningen Filippinerna
Här är två tidigare projekt som är finasierade med svenska pengar
Vaccination och kastrering samt Tillslag mot ett illegalt slakteri
Hälsningar Lou
