Sagan om Titch 2, en hund med tur!
När man är på centret så älskar man alla hundar, och man känner med alla hundar, men några fastnar. Dom gör ett avtryck i hjärtat för resten av livet. En sådan hund är Titch 2, så jag vill berätta hans historia här.
I början på december förra året var jag ju med och räddade 49 torterade och traumatiserade hundar från ett illegalt slakteri i den Filippinska djungeln. Titch var en av dem, men jag minns honom inte från då, dock har jag hittat honom på ett fotografi jag har tagit.
Han ligger till höger i bild, och som så många andra hundar vi räddat så hade han gett upp. Han väntade på att dö. Men hans tid var inte kommen och han fick komma till centret.
På centret var han en av de aggressiva hundarna, en av dem som jag rekommenderades att vara försiktig med. Efter vad han varit med om, vem kan klandra honom? Men jag kunde inte det, han var alldeles för lik min gamla omplaceringsterrier, både till utseende och beteende. Så han fick äran att bära min hunds namn och blev Titch 2. Titch står för Tiny Bitch :-) Och det stämde på både honom och min gamla terrier.
Han var mager och hade liggsår. Hans nos hade ett stort blodigt sår efter att dom hade bundit ett nylonsnöre där så hårt att det skar in i köttet. Men trots detta så visste jag att det fanns en rädd men fin kille där inne, och jag gav mig inte. Många timmar, mycket envishet och en massa godis senare så lyckades jag få hans förtroende så att han kunde fångas in.
Här är han inne på kliniken, han har fått lugnande och skall strax sövas för att lappas ihop.
Här med Lynson, en fantastiskt duktig djurskötare några minuter innan vi opererade honom. Det är alltid svårt med hundar som varit med om så mycket som han har. Dom är svaga, undernärda, sjuka, stressade och rädda, men veterinärerna är fantastiska och har mycket erfarenhet!
Detta är en dryg vecka efter operationen, helt magiskt! Livet tillbaka i ögonen, såret läker så fint och han har vid denna tidpunkt lärt sig att tigga godis som om han vore en bortskämd familjehund. Öronen står helt plötsligt upp istället för att sloka! Så här såg han ut när jag lämnade honom :-) En glad kille som älskar nästan alla!
Rapporterna om Titch har fortsatt att komma. Han har lärt sig att älska livet på centret och njuter av varje minut!
Här med sin kompisar i skuggan, bredvid den lilla plaskdammen. Längst till vänster är Shadow, och i mitten tror jag att det är Princessa. Dom skall jag berätta om en annan gång!
Och här rullar han sig i gräset bara för att det är så mysigt! När han gör det så grymtar han som en liten gris :-) Min älskade Titch! Denna bild är ungefär ett halvår efter att han räddades och han är rehabiliterad nog att hitta en familj som kan få den ofattbart stora äran att älska denna fantastska kille
Det var sagan om Titch <3
I början på december förra året var jag ju med och räddade 49 torterade och traumatiserade hundar från ett illegalt slakteri i den Filippinska djungeln. Titch var en av dem, men jag minns honom inte från då, dock har jag hittat honom på ett fotografi jag har tagit.
Han ligger till höger i bild, och som så många andra hundar vi räddat så hade han gett upp. Han väntade på att dö. Men hans tid var inte kommen och han fick komma till centret.
På centret var han en av de aggressiva hundarna, en av dem som jag rekommenderades att vara försiktig med. Efter vad han varit med om, vem kan klandra honom? Men jag kunde inte det, han var alldeles för lik min gamla omplaceringsterrier, både till utseende och beteende. Så han fick äran att bära min hunds namn och blev Titch 2. Titch står för Tiny Bitch :-) Och det stämde på både honom och min gamla terrier.
Han var mager och hade liggsår. Hans nos hade ett stort blodigt sår efter att dom hade bundit ett nylonsnöre där så hårt att det skar in i köttet. Men trots detta så visste jag att det fanns en rädd men fin kille där inne, och jag gav mig inte. Många timmar, mycket envishet och en massa godis senare så lyckades jag få hans förtroende så att han kunde fångas in.
Här är han inne på kliniken, han har fått lugnande och skall strax sövas för att lappas ihop.
Här med Lynson, en fantastiskt duktig djurskötare några minuter innan vi opererade honom. Det är alltid svårt med hundar som varit med om så mycket som han har. Dom är svaga, undernärda, sjuka, stressade och rädda, men veterinärerna är fantastiska och har mycket erfarenhet!
Detta är en dryg vecka efter operationen, helt magiskt! Livet tillbaka i ögonen, såret läker så fint och han har vid denna tidpunkt lärt sig att tigga godis som om han vore en bortskämd familjehund. Öronen står helt plötsligt upp istället för att sloka! Så här såg han ut när jag lämnade honom :-) En glad kille som älskar nästan alla!
Rapporterna om Titch har fortsatt att komma. Han har lärt sig att älska livet på centret och njuter av varje minut!
Här med sin kompisar i skuggan, bredvid den lilla plaskdammen. Längst till vänster är Shadow, och i mitten tror jag att det är Princessa. Dom skall jag berätta om en annan gång!
Och här rullar han sig i gräset bara för att det är så mysigt! När han gör det så grymtar han som en liten gris :-) Min älskade Titch! Denna bild är ungefär ett halvår efter att han räddades och han är rehabiliterad nog att hitta en familj som kan få den ofattbart stora äran att älska denna fantastska kille
Det var sagan om Titch <3
Nu är det dags igen!! Lou skall ner till Filippinerna
Hej kära läsare! Ett år har gått sedan min senaste resa och nu är det dags igen. Den 1 december åker jag ner till Manila och skall spendera en månad med att hjälpa utsatta hundar på Filippinerna.
Jag kommer (som vanligt) att ha två parallella insamlingar.
1) Huvudskälet för resan är att jobba på AKF rescue center och rädda hundar från tortyr. På Filippinerna äter man hundar, detta är dock olagligt då många fall av Rabies smittar på grund av att sjuka hundar används som mat. Dessutom är det brott mot Animal Welfare law då hundarna oftast packas upp till 100 i en bil och körs flera dagar utan vatten eller mat. Många dör på vägen, innan dom kommer till destinationen som är illegala slakterier där hundarna torteras till döds.
Vi jobbar också med vaccinations- och kastreringsprojekt så att folk som inte har råd att ge vård till sina hundar skall få det. Parallellt med detta har vi också undervisning om djurhållning och hur man skyddar sig från Rabies.
2) Att åka till ett U-land och jobba med hundar är bra, men det är mycket påtagligt att det inte bara är djuren som drabbas av fattigdomen, också barnen råkar fruktansvärt illa ut.
När vi under min förra resa åkte till en by och vaccinerade 273 (!) hundar på en dag så visade det sig att vi med Svenska pengar vaccinerade hundarna, men ingen vaccinerade byns barn... Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Det finns en liten by ett par mil från det rescue center som jag jobbar på som heter Kalangitan och den bebos av Filippinernas urinvånare som kallas Aetas.
Aeterna levde förr vid foten av ett vulkanberg som heter Pinatubo och hade bott där i många generationer. Dom var självförsörjande och levde av vad det själva odlade. när vulkanen Pinatubo fick ett kraftigt utbrott 1991 fick samtliga 4000 familjer evakueras.
Omkring 500 familjer hamnade på en tilldelad mark i byn Kalangitan där de fick bistånd från regeringen första året, men nu får de inga bistånd alls. Situationen där är milt sagt tuff. Det finns inte mat så att det räcker, skolan har inga resurser annat än det som skänks, det finns ingen läkarvård och många är analfabeter.
Eftersom Aeterna inte röstar i valen så är det tyvärr så att politikerna skiter helhjärtat i vad som sker där utan det är gåvor och donationer som gör att de överlever. Det finns en skola, och mannen som är bossen över byn vet att vägen ur fattigdom är genom utbildning så de små resurserna byn har går till skolan.
Min önskan är att få ihop så mycket pengar så att ingen i byn behöver gå hungrig över julen, Förra året lyckades jag!!! Samt att de familjer som inte klarar av att betala terminsavgiften till skolan skall få den sponsrad. Jag behöver minst 4500 kronor för att detta skall bli verklighet och min önskan är att ni kan hjälpa mig med detta. Får jag ihop mer så blir det bara mer mat :-)
Jag har Filippinska vänner som kommer att hjälpa mig att administrera detta och dom kommer inte ens att ta betalt för bensinen. Detta är en helt privat insamling, ingen organisation i ryggen och jag kommer precis som förra gången att handla och dela ut maten själv.
Hur gör man då för att donera pengar?
För att donera till hundarna, sätt in summan på Animal Protection Networks Bankgironr 5829-8373 eller Postgironr 262249-6. Märk insamlingen LOU
För att donera till Kalangitan, mat, skolavgifter och vaccinationer. Sätt in summan på SEB, Clearing: 5267 Kontonummer: 34 684 39. Märk insamlingen med ditt namn.
Eller, träffa mig och ta en fika och ge mig personligen =)
Kramar från Lou!
[email protected]
0046 707615640 (Svensk mobil)
0063 9202340267 (Filippinsk mobil)
ps: Här är vad som är skrivet om mig från tidigare resor:
http://www.expressen.se/1.1454997
www.animalprotection.se/uploads/media/hh_low2.pdf
http://www.animalprotection.se/uploads/media/Hundliv_AKF_september_08.pdf
Jag kommer (som vanligt) att ha två parallella insamlingar.
1) Huvudskälet för resan är att jobba på AKF rescue center och rädda hundar från tortyr. På Filippinerna äter man hundar, detta är dock olagligt då många fall av Rabies smittar på grund av att sjuka hundar används som mat. Dessutom är det brott mot Animal Welfare law då hundarna oftast packas upp till 100 i en bil och körs flera dagar utan vatten eller mat. Många dör på vägen, innan dom kommer till destinationen som är illegala slakterier där hundarna torteras till döds.
Vi jobbar också med vaccinations- och kastreringsprojekt så att folk som inte har råd att ge vård till sina hundar skall få det. Parallellt med detta har vi också undervisning om djurhållning och hur man skyddar sig från Rabies.
2) Att åka till ett U-land och jobba med hundar är bra, men det är mycket påtagligt att det inte bara är djuren som drabbas av fattigdomen, också barnen råkar fruktansvärt illa ut.
När vi under min förra resa åkte till en by och vaccinerade 273 (!) hundar på en dag så visade det sig att vi med Svenska pengar vaccinerade hundarna, men ingen vaccinerade byns barn... Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Det finns en liten by ett par mil från det rescue center som jag jobbar på som heter Kalangitan och den bebos av Filippinernas urinvånare som kallas Aetas.
Aeterna levde förr vid foten av ett vulkanberg som heter Pinatubo och hade bott där i många generationer. Dom var självförsörjande och levde av vad det själva odlade. när vulkanen Pinatubo fick ett kraftigt utbrott 1991 fick samtliga 4000 familjer evakueras.
Omkring 500 familjer hamnade på en tilldelad mark i byn Kalangitan där de fick bistånd från regeringen första året, men nu får de inga bistånd alls. Situationen där är milt sagt tuff. Det finns inte mat så att det räcker, skolan har inga resurser annat än det som skänks, det finns ingen läkarvård och många är analfabeter.
Eftersom Aeterna inte röstar i valen så är det tyvärr så att politikerna skiter helhjärtat i vad som sker där utan det är gåvor och donationer som gör att de överlever. Det finns en skola, och mannen som är bossen över byn vet att vägen ur fattigdom är genom utbildning så de små resurserna byn har går till skolan.
Min önskan är att få ihop så mycket pengar så att ingen i byn behöver gå hungrig över julen, Förra året lyckades jag!!! Samt att de familjer som inte klarar av att betala terminsavgiften till skolan skall få den sponsrad. Jag behöver minst 4500 kronor för att detta skall bli verklighet och min önskan är att ni kan hjälpa mig med detta. Får jag ihop mer så blir det bara mer mat :-)
Jag har Filippinska vänner som kommer att hjälpa mig att administrera detta och dom kommer inte ens att ta betalt för bensinen. Detta är en helt privat insamling, ingen organisation i ryggen och jag kommer precis som förra gången att handla och dela ut maten själv.
Hur gör man då för att donera pengar?
För att donera till hundarna, sätt in summan på Animal Protection Networks Bankgironr 5829-8373 eller Postgironr 262249-6. Märk insamlingen LOU
För att donera till Kalangitan, mat, skolavgifter och vaccinationer. Sätt in summan på SEB, Clearing: 5267 Kontonummer: 34 684 39. Märk insamlingen med ditt namn.
Eller, träffa mig och ta en fika och ge mig personligen =)
Kramar från Lou!
[email protected]
0046 707615640 (Svensk mobil)
0063 9202340267 (Filippinsk mobil)
ps: Här är vad som är skrivet om mig från tidigare resor:
http://www.expressen.se/1.1454997
www.animalprotection.se/uploads/media/hh_low2.pdf
http://www.animalprotection.se/uploads/media/Hundliv_AKF_september_08.pdf
