Horse Clinic dag 2 - China Town, Binondo
Dagen efter var vi i China Town i gamla Manila. Det var som att vara i Kina :-) Alla skyltar på kinesiska, och till och med Starbucks hade sin kinesiska logotyp, inte den Filippinska.
Jag hade fått höra redan innan att den Councilor som styrde i området, Councilor Ryan Ty, var en bra och ärlig man som ger AKF sitt fulla stöd. Detta visade sig redan när vi kom tidigt på morgonen och möttes av en redan uppsatt skylt.
Här är gänget för dagen i morgonsolen. Notera att Allan är brandad i APN-tröja :-)
Nu visste vi att hovarna och skorna på hästarna var katastrofala. Skorna var ofta fel utpassade och hovarna verkade i konstiga vinklar så att hästarna ibland bokstavligt talat trippade på tå.
Så dagen börjar med att jag köper upp ett helt lager av hästskor från en lokal handlare. Notera hans lätt förvånade min när han står och räknar pengar i bakgrunden.
Hovslagarna valdes efter att ha frågat runt vilka som var absolut bäst i området. Efter det så instruerade veterinär Niel vad vi var ute efter och vad dom skulle tänka på när dom verkade hovarna.
Våra hovslagare fick slita denna dag, det var många hästar som behövde "pedikyr".
En hårt arbetande man, men också enormt stolt över sitt yrke
En av volontärerna gjorde så enormt stor skillnad och gjorde ett starkt intryck på mig. Karen tävlar i hästhoppning för Filippinska landslaget och är inte bara extremt duktig på hästar, hon kan alla lokala tips och trix som behövs. Utöver detta så hyser hon stor kärlek och respekt för djuren.
Om vi ger kuskarna en burk med svindyr tjärolja för hovarna så kommer dom antingen sälja den vidare eller använda bara den burken, och när den är slut är behandlingen slut. Men med lokal cocosnötsolja kan man uppnå riktigt riktigt bra resultat, och det är något som kuskarna själva har tillgång till.
Jag, Karen, Doc Niel och hovslagaren diskuterar en häst.
En annan bra behandling för hovarna är att pensla dem med äggvita två gånger i veckan. Proteinet gör hovarna starkare så att dom håller lite lite bättre trots det enormt hårda slitage det innebär att trava och galoppera på asfalt 12 timmar om dagen. Här visar jag en av kuskarna hur man gör det.
Återigen fruktansvärda svampinfektioner i hovarna. Den här kusken sade att han hästar brukade få det, men han låter dem hållas tills dom inte kan gå längre, då slaktas dom, köttet säljs och en ny häst inhandlas.
Ja, man har jävligt ont i magen ibland.
Om att bita sig i tungan...
Jag ser mycket skit när jag är ute, men det gäller att alltid vara diplomatisk och lugn och trevlig. Jag får ofta frågan hur jag klarar mig utan att bli vansinnig. Det är inte för att jag är en så extremt ödmjuk människa utan för att man helt enkelt inte kommer att åstadkomma någon som helst förändring om man retar upp människorna man vill nå ut till. Fördömer man dem kommer dom inte tillbaka och då kommer definitivt ingen ändring att ske. Förolämpar man dem så kan man rent av få motsatt effekt.
Denna man som är på bilden ovanför misslyckades jag totalt med och jag tappade all sanns och skrek åt honom. Klart olämpligt beteende och jag är inte stolt.
Han hade en häst i bedrövligt skick, den var utmattad, uttorkad, gammal och ordentligt halt. Han hade spänt huvudet med remmar så att den varken kunde röra huvudet upp, ner eller i sidled och när jag frågade varför sa han att hästen var lat och ville sova, och då var han tvungen att piska-piska den för att den skulle ställa sig upp.
Närmare titt på hästen gjorde det solklart att det inte är en lat häst, den var på väg att kollapsa. Jag försökte förklara för honom att hästen måste vila, att den inte kan jobba mer idag och att den behöver vård. Jag förklarade också att piskan inte är rätt sätt.
If I whip my horse, I whip my horse sa han och mitt framför mina ögon så gjorde han det, hårt. Det var då det brast.
Karen, den fantastiska Filippinskan var snabb att plocka mig åt sidan och Doc Roland som är väldigt diplomatisk, ödmjuk och pedagogisk tog över. (det är det vi ser på bilden) Jag fick "utvisning" och gick iväg och tog en kaffe.
Det är så extremt svårt i dessa situationer att "tygla sig", men man måste. Det finns dock ingen "anger-management-utbildning" på jorden som gör att jag kan se en häst i det skicket misshandlas utan att det brister. Även nu, ett par dagar senare så kan jag inte komma på hur jag skall kunna tackla sådana situationer. Någon som har tips?
En annan av sakerna jag köpte var två blå skumgummimadrasser
Trycksår är vanligt, att arbeta sig svettig i den hettan gör inte saken bättre.
Men vi skar till och delade ut "paddings"
Givetvis behandlades såren och kusken fick utbildning i varför trycksår är så allvarligt och hur de kan motverkas.
Här är mitt på torget där vi satte upp vårt förråd med mediciner, vitaminer, handouts etc.
Ingen kusk gick därifrån tomhänt
Denna häst hade luftvägsinfektion och fick långtidsverkande antibiotika. Den kommer att behöva ytterligare två injektioner, och dessa kommer att ges av en veterinär som bor i området
Inte bara hade Councillor Ryan Ty förberett fantastiskt för oss med tält, skylt, briefing, tillstånd etc. Han bjöd oss också på lunch för att visa sin uppskattning. Vilken man!!
Doc Roland in action
Doc Niel in action
Här är vi efter att dagen är klar. Trötta men så enormt nöjda! 38 hästar behandlade och 30 av dem fick nya skor och verkning. Utöver skor, vård av hovar, avmaskning, sårvård, antibiotikabehandling, vitamininjektioner, och utöver det utbildning och en möjlighet att få förklara för kuskarna varför vi resonerar som vi gör.
Projektet anses som mycket lyckat, framför allt i Binondo och jag hoppas av hela mitt hjärta att det får fortsätta.
Denna dag blev möjlig framför allt tack vare två människor:
Bilden på Milla är tagen 2010
Det finns en kvinna som heter Milla Nurmikko som jag är enormt stolt att räkna till mina fränder. Milla är den enskilt största sponsorn av dessa två dagar, och det är tack vare henne som vi kunde göra detta så bra. Det finns 78 hästar i Manila som har Milla att tacka för att deras vardag har blivit lite lindrigare <3 Tack!!!
Jag och Councilor Ryan. Undrar lite var mitt underbett kommer ifrån...
Det hade heller aldrig gått utan stöd från de lokala politikerna. Councilor Ryan har lovat att hålla oss om ryggen så länge han är kvar i sitt ämbete. Han kommer att försöka hjälpa djurrättsorganisationerna på alla sätt han kan.
Jag hade fått höra redan innan att den Councilor som styrde i området, Councilor Ryan Ty, var en bra och ärlig man som ger AKF sitt fulla stöd. Detta visade sig redan när vi kom tidigt på morgonen och möttes av en redan uppsatt skylt.
Här är gänget för dagen i morgonsolen. Notera att Allan är brandad i APN-tröja :-)
Nu visste vi att hovarna och skorna på hästarna var katastrofala. Skorna var ofta fel utpassade och hovarna verkade i konstiga vinklar så att hästarna ibland bokstavligt talat trippade på tå.
Så dagen börjar med att jag köper upp ett helt lager av hästskor från en lokal handlare. Notera hans lätt förvånade min när han står och räknar pengar i bakgrunden.
Hovslagarna valdes efter att ha frågat runt vilka som var absolut bäst i området. Efter det så instruerade veterinär Niel vad vi var ute efter och vad dom skulle tänka på när dom verkade hovarna.
Våra hovslagare fick slita denna dag, det var många hästar som behövde "pedikyr".
En hårt arbetande man, men också enormt stolt över sitt yrke
En av volontärerna gjorde så enormt stor skillnad och gjorde ett starkt intryck på mig. Karen tävlar i hästhoppning för Filippinska landslaget och är inte bara extremt duktig på hästar, hon kan alla lokala tips och trix som behövs. Utöver detta så hyser hon stor kärlek och respekt för djuren.
Om vi ger kuskarna en burk med svindyr tjärolja för hovarna så kommer dom antingen sälja den vidare eller använda bara den burken, och när den är slut är behandlingen slut. Men med lokal cocosnötsolja kan man uppnå riktigt riktigt bra resultat, och det är något som kuskarna själva har tillgång till.
Jag, Karen, Doc Niel och hovslagaren diskuterar en häst.
En annan bra behandling för hovarna är att pensla dem med äggvita två gånger i veckan. Proteinet gör hovarna starkare så att dom håller lite lite bättre trots det enormt hårda slitage det innebär att trava och galoppera på asfalt 12 timmar om dagen. Här visar jag en av kuskarna hur man gör det.
Återigen fruktansvärda svampinfektioner i hovarna. Den här kusken sade att han hästar brukade få det, men han låter dem hållas tills dom inte kan gå längre, då slaktas dom, köttet säljs och en ny häst inhandlas.
Ja, man har jävligt ont i magen ibland.
Om att bita sig i tungan...
Jag ser mycket skit när jag är ute, men det gäller att alltid vara diplomatisk och lugn och trevlig. Jag får ofta frågan hur jag klarar mig utan att bli vansinnig. Det är inte för att jag är en så extremt ödmjuk människa utan för att man helt enkelt inte kommer att åstadkomma någon som helst förändring om man retar upp människorna man vill nå ut till. Fördömer man dem kommer dom inte tillbaka och då kommer definitivt ingen ändring att ske. Förolämpar man dem så kan man rent av få motsatt effekt.
Denna man som är på bilden ovanför misslyckades jag totalt med och jag tappade all sanns och skrek åt honom. Klart olämpligt beteende och jag är inte stolt.
Han hade en häst i bedrövligt skick, den var utmattad, uttorkad, gammal och ordentligt halt. Han hade spänt huvudet med remmar så att den varken kunde röra huvudet upp, ner eller i sidled och när jag frågade varför sa han att hästen var lat och ville sova, och då var han tvungen att piska-piska den för att den skulle ställa sig upp.
Närmare titt på hästen gjorde det solklart att det inte är en lat häst, den var på väg att kollapsa. Jag försökte förklara för honom att hästen måste vila, att den inte kan jobba mer idag och att den behöver vård. Jag förklarade också att piskan inte är rätt sätt.
If I whip my horse, I whip my horse sa han och mitt framför mina ögon så gjorde han det, hårt. Det var då det brast.
Karen, den fantastiska Filippinskan var snabb att plocka mig åt sidan och Doc Roland som är väldigt diplomatisk, ödmjuk och pedagogisk tog över. (det är det vi ser på bilden) Jag fick "utvisning" och gick iväg och tog en kaffe.
Det är så extremt svårt i dessa situationer att "tygla sig", men man måste. Det finns dock ingen "anger-management-utbildning" på jorden som gör att jag kan se en häst i det skicket misshandlas utan att det brister. Även nu, ett par dagar senare så kan jag inte komma på hur jag skall kunna tackla sådana situationer. Någon som har tips?
En annan av sakerna jag köpte var två blå skumgummimadrasser
Trycksår är vanligt, att arbeta sig svettig i den hettan gör inte saken bättre.
Men vi skar till och delade ut "paddings"
Givetvis behandlades såren och kusken fick utbildning i varför trycksår är så allvarligt och hur de kan motverkas.
Här är mitt på torget där vi satte upp vårt förråd med mediciner, vitaminer, handouts etc.
Ingen kusk gick därifrån tomhänt
Denna häst hade luftvägsinfektion och fick långtidsverkande antibiotika. Den kommer att behöva ytterligare två injektioner, och dessa kommer att ges av en veterinär som bor i området
Inte bara hade Councillor Ryan Ty förberett fantastiskt för oss med tält, skylt, briefing, tillstånd etc. Han bjöd oss också på lunch för att visa sin uppskattning. Vilken man!!
Doc Roland in action
Doc Niel in action
Här är vi efter att dagen är klar. Trötta men så enormt nöjda! 38 hästar behandlade och 30 av dem fick nya skor och verkning. Utöver skor, vård av hovar, avmaskning, sårvård, antibiotikabehandling, vitamininjektioner, och utöver det utbildning och en möjlighet att få förklara för kuskarna varför vi resonerar som vi gör.
Projektet anses som mycket lyckat, framför allt i Binondo och jag hoppas av hela mitt hjärta att det får fortsätta.
Denna dag blev möjlig framför allt tack vare två människor:
Bilden på Milla är tagen 2010
Det finns en kvinna som heter Milla Nurmikko som jag är enormt stolt att räkna till mina fränder. Milla är den enskilt största sponsorn av dessa två dagar, och det är tack vare henne som vi kunde göra detta så bra. Det finns 78 hästar i Manila som har Milla att tacka för att deras vardag har blivit lite lindrigare <3 Tack!!!
Jag och Councilor Ryan. Undrar lite var mitt underbett kommer ifrån...
Det hade heller aldrig gått utan stöd från de lokala politikerna. Councilor Ryan har lovat att hålla oss om ryggen så länge han är kvar i sitt ämbete. Han kommer att försöka hjälpa djurrättsorganisationerna på alla sätt han kan.
Horse Clinic, dag 1
Filippinerna är uppdelade i Burangays. En barangay är ett mindre distrikt på en nivå under stad och kommun. Det finns över 41 000 Burangays i Filippinerna och storleken skiljer sig mycket åt mellan dem. Varje Burangay styrs av en Burangay Capten och under honom finns Councilors, sk Sangguniang.
Vi jobbar som alltid med myndigheterna och är beroende av att dom hjälper oss med att upplåta plats, tillstånd och meddela invånarna om att vi kommer. Oftast är det inga som helst problem utan dom uppskattar att vi hjälper till och eftersom gratis veterinärvård är en bra sak som får dem att framstå som goda, men ibland kan det ta lite tid att få svar. På grund av sena svar från en Councilor så hade vi redan bokat in oss på ett annat ställe när bekräftelsen och tillstånden kom, så vi fick dela på oss och köra två parallella kliniker. Det var lite splittrat och blev en hel del körande emellan, men gick superbra!
En kvinna sökte upp oss för problem med sin hund, och trots att det är hästar vi är där för att vårda så säger vi självklart aldrig nej. Denna hund hade en skabbinfektion och fick medicin och sulfatvål och instruktioner.
Även på detta ställe fanns det på dom många av hästarna spår efter Fireing.
Ytterligare svampinfektioner. Vi klipper bort håret, gör rent med "Iodin scrub" och sedan behandlar vi med jod och skickar med kusken några flaskor och instruktioner hur fortsatt behandling bör ske.
Flickan som talar med hästar? :-)
Flickan som talar med Doc Neil, en veterinär från provinsen.
Denna häst, som vi också såg dagen innan, hade på sig skygglappar i metall för natten, när dom kom ut på morgonen så hade de hamnat fel och skavt upp det här såret. Här fick vi så ödmjukt det går försöka förklara att skygglappar i metall när hästen skall sova kanske inte är en alltigenom helbra idé. Plus givetvis sårvård och medicinering
Denna häst hade två skarpa betsel, ett som drog nedåt och ett som drog uppåt, det var mycket mycket tydligt hur besvärad hästen var.
Vi pratade med kusken och förklarade vår syn på det hela, och han tog bort det ena betslet. Vi kan bara hoppas att han inte sätter tillbaka det så fort vi lämnat området, men vi insåg att vi måste göra något åt detta.
En mycket lättad häst som log med hela ansiktet och sa tack!
Seldonen lämnar mycket att önska, och trycksår och skavsår är mycket vanligt. Även här insåg vi att vi var tvungna att komma upp med en plan.
Det är mycket jobbigt att inte kunna göra allt på en gång, men det här projektet är i uppstarten, och vi måste skynda långsamt så att det blir rätt, pengarna används till det mest essentiella och framför allt, att vi inte skrämmer bort kuskarna.
Alla som besöker oss får avmaskning på plats, genomgång av veterinär, shampoo (Kan tyckas onödigt, men är en av huvudanledningarna till att dom kommer och besöker oss, en liten muta med andra ord) vitaminer, jod och om dom behöver givetvis annan behandling och medicinering.
Här är några ur gänget som jobbade denna dag. Luis från AKF, en volontär från CARA, Nancy från CARA, Doc Donna, Julie Wartenberg, Jag själv, Advokat Heidi och Doc Roland.
Julie Wartenberg är hustru till Charles Wartenberg, grundaren av AKF, och också grundare till ett rescue center för hästar och åsnor i Egypten, ACE. Det centret har funnits i 11 år och är mycket framgångsrikt, så Julie var en mycket bra och viktig kunskapskälla för oss.
Julie har jobbat med Animal Welfare i 23 år och är en enormt inspirerande människa. Det var en ära att få jobba med henne i det här projektet!
Julie ligger också bakom att upphandling just nu sker i England där AKF och några fler organisationer kommer att handla betsel till ALLA hästar som drar vagnar i Manila. Dealen kommer att bli att dom får detta snällare men också finasre betsel gratis mot att dom lämnar in sina hemmagjorda.
Fredagen så behandlades 22 hästar på ena stället och 18 på det andra.
Efter denna heldag blev det till att proviantera för att komplettera det som vi kände saknades, samt ladda inför morgondagen!
Vi jobbar som alltid med myndigheterna och är beroende av att dom hjälper oss med att upplåta plats, tillstånd och meddela invånarna om att vi kommer. Oftast är det inga som helst problem utan dom uppskattar att vi hjälper till och eftersom gratis veterinärvård är en bra sak som får dem att framstå som goda, men ibland kan det ta lite tid att få svar. På grund av sena svar från en Councilor så hade vi redan bokat in oss på ett annat ställe när bekräftelsen och tillstånden kom, så vi fick dela på oss och köra två parallella kliniker. Det var lite splittrat och blev en hel del körande emellan, men gick superbra!
En kvinna sökte upp oss för problem med sin hund, och trots att det är hästar vi är där för att vårda så säger vi självklart aldrig nej. Denna hund hade en skabbinfektion och fick medicin och sulfatvål och instruktioner.
Även på detta ställe fanns det på dom många av hästarna spår efter Fireing.
Ytterligare svampinfektioner. Vi klipper bort håret, gör rent med "Iodin scrub" och sedan behandlar vi med jod och skickar med kusken några flaskor och instruktioner hur fortsatt behandling bör ske.
Flickan som talar med hästar? :-)
Flickan som talar med Doc Neil, en veterinär från provinsen.
Denna häst, som vi också såg dagen innan, hade på sig skygglappar i metall för natten, när dom kom ut på morgonen så hade de hamnat fel och skavt upp det här såret. Här fick vi så ödmjukt det går försöka förklara att skygglappar i metall när hästen skall sova kanske inte är en alltigenom helbra idé. Plus givetvis sårvård och medicinering
Denna häst hade två skarpa betsel, ett som drog nedåt och ett som drog uppåt, det var mycket mycket tydligt hur besvärad hästen var.
Vi pratade med kusken och förklarade vår syn på det hela, och han tog bort det ena betslet. Vi kan bara hoppas att han inte sätter tillbaka det så fort vi lämnat området, men vi insåg att vi måste göra något åt detta.
En mycket lättad häst som log med hela ansiktet och sa tack!
Seldonen lämnar mycket att önska, och trycksår och skavsår är mycket vanligt. Även här insåg vi att vi var tvungna att komma upp med en plan.
Det är mycket jobbigt att inte kunna göra allt på en gång, men det här projektet är i uppstarten, och vi måste skynda långsamt så att det blir rätt, pengarna används till det mest essentiella och framför allt, att vi inte skrämmer bort kuskarna.
Alla som besöker oss får avmaskning på plats, genomgång av veterinär, shampoo (Kan tyckas onödigt, men är en av huvudanledningarna till att dom kommer och besöker oss, en liten muta med andra ord) vitaminer, jod och om dom behöver givetvis annan behandling och medicinering.
Här är några ur gänget som jobbade denna dag. Luis från AKF, en volontär från CARA, Nancy från CARA, Doc Donna, Julie Wartenberg, Jag själv, Advokat Heidi och Doc Roland.
Julie Wartenberg är hustru till Charles Wartenberg, grundaren av AKF, och också grundare till ett rescue center för hästar och åsnor i Egypten, ACE. Det centret har funnits i 11 år och är mycket framgångsrikt, så Julie var en mycket bra och viktig kunskapskälla för oss.
Julie har jobbat med Animal Welfare i 23 år och är en enormt inspirerande människa. Det var en ära att få jobba med henne i det här projektet!
Julie ligger också bakom att upphandling just nu sker i England där AKF och några fler organisationer kommer att handla betsel till ALLA hästar som drar vagnar i Manila. Dealen kommer att bli att dom får detta snällare men också finasre betsel gratis mot att dom lämnar in sina hemmagjorda.
Fredagen så behandlades 22 hästar på ena stället och 18 på det andra.
Efter denna heldag blev det till att proviantera för att komplettera det som vi kände saknades, samt ladda inför morgondagen!
Love Ko, Kabayo Ko - Jag älskar min häst
AKF har ett samarbete med PAWS och CARA för att hjälpa hästarna som drar vagnar i Manila. Detta är ett helt nytt projekt, och dom hade innan denna helg bara haft ett besök tidigare för att ta prover på hästarna för att se vad "status är".
Statusen visade sig vara ganska illa. 70% av de testade hästarna lider av parasiter, många har infektioner, är undernärda och ungefär häften av dem är anemiska.
Dom matas med malet soyaprotein blandat med melass. Melass är en sirapsartad substans som fås från saften av sockerrör. Trots hetta och bristfällig kost jobbar dom 10-12 timmar per dag med att köra runt turister.
Ingen rolig rapport att läsa med andra ord, och hjälp behövs! Därför startar AKF, Cara och Paws upp dessa gratis hästkliniker där man kollar upp hästarna, delar ut vitaminer och pratar med kuskarna om varför det är så viktigt att ta hand om sin häst.
Dagen innan första kliniken åkte vi ner till Manila för att få en bild av vad som väntade oss, och det blev en ganska ordentlig klump i magen.
Denna lilla ponny drar en stor tung vagn med 4 vuxna och ett barn. Den orkade inte ens dra igång vagnen själv utan en person fick putta på för att den över huvud taget skulle orka iväg.
När hästarna blir bångstyriga så löser man det genom att sätta in en extra rem eller ett andra betsel i munnen. Remmen drar upåt och betslet nedåt
Munnarna på hästarna var en hemsk syn och många hade ruttna tänder, sår och skador. Extrem salivproduktion förekom på ungefär hälften av hästarna.
Många av hästarna står i smutsiga och fuktiga stall på nätterna och får fruktansvärda svampinfektioner.
Ett infekterat sår, denna häst hade ont och var väldigt huvudskygg
Om hästen blir dålig av en eller annan orsak så använder dom sig av gamla metoder för att göra hästen frisk. En av de metoderna är fireing, man bränner hästen med glödgat stål för att få en inflammation så att kroppens läkning sätter igång. Liniment finns inte
Ännu ett exempel på hur dom bränt en häst. Detta var för att den var halt
Ett annat sätt att få en skadad eller sjuk häst frisk är så kallad Sangra. Man skär upp ett sår och låter hästen blöda ut, man tror att det sjuka spolas ut med blodet. Denna häst har dom gjort Sangra på två gånger
Efter detta besök åkte vi hem till centret för att packa mediciner och förbereda för tre kliniker under två dagar.
Statusen visade sig vara ganska illa. 70% av de testade hästarna lider av parasiter, många har infektioner, är undernärda och ungefär häften av dem är anemiska.
Dom matas med malet soyaprotein blandat med melass. Melass är en sirapsartad substans som fås från saften av sockerrör. Trots hetta och bristfällig kost jobbar dom 10-12 timmar per dag med att köra runt turister.
Ingen rolig rapport att läsa med andra ord, och hjälp behövs! Därför startar AKF, Cara och Paws upp dessa gratis hästkliniker där man kollar upp hästarna, delar ut vitaminer och pratar med kuskarna om varför det är så viktigt att ta hand om sin häst.
Dagen innan första kliniken åkte vi ner till Manila för att få en bild av vad som väntade oss, och det blev en ganska ordentlig klump i magen.
Denna lilla ponny drar en stor tung vagn med 4 vuxna och ett barn. Den orkade inte ens dra igång vagnen själv utan en person fick putta på för att den över huvud taget skulle orka iväg.
När hästarna blir bångstyriga så löser man det genom att sätta in en extra rem eller ett andra betsel i munnen. Remmen drar upåt och betslet nedåt
Munnarna på hästarna var en hemsk syn och många hade ruttna tänder, sår och skador. Extrem salivproduktion förekom på ungefär hälften av hästarna.
Många av hästarna står i smutsiga och fuktiga stall på nätterna och får fruktansvärda svampinfektioner.
Ett infekterat sår, denna häst hade ont och var väldigt huvudskygg
Om hästen blir dålig av en eller annan orsak så använder dom sig av gamla metoder för att göra hästen frisk. En av de metoderna är fireing, man bränner hästen med glödgat stål för att få en inflammation så att kroppens läkning sätter igång. Liniment finns inte
Ännu ett exempel på hur dom bränt en häst. Detta var för att den var halt
Ett annat sätt att få en skadad eller sjuk häst frisk är så kallad Sangra. Man skär upp ett sår och låter hästen blöda ut, man tror att det sjuka spolas ut med blodet. Denna häst har dom gjort Sangra på två gånger
Efter detta besök åkte vi hem till centret för att packa mediciner och förbereda för tre kliniker under två dagar.
Eklampsi/Mjölkfeber
En vanlig morgon på centret hör jag en av våra kennelmates ropa att vi måste komma snabbt, något har hänt.
När han skulle ge mat till en tik som har inte mindre än 7 valpar så såg han hur hon högg efter en av dem. Detta är en mycket lugn och mjuk tik så han blev förvånad och tittade närmare, då såg han att hon vinglade och ropade efter oss.
På de få minuterarna som det tog oss att komma till kenneln och få ut henne så gick hon in i kramper. Hon hade drabbats av Eklampsi som är akut kalciumbrist som kan drabba diande tikar. Det kallas också mjölkfeber.
Till kliniken, i med dropp med muskelavslappnande, kramplösande, näring och givetvis kalcium, och sedan vänta.
Mama-Dog som hon kallas, mellan två krampanfall
Jag satt med denna krampande tik i 4 timmar, och bilderna från det tänker jag inte visa, för det var hemskt!! Men efter 4 timmar släppte det och hon kom med en försiktig svansviftning, mötte min blick och sedan suckade hon och somnade, helt utmattad. Det var jag också kan jag säga, puh!
Krampanfallen var hemska...
Så, det blev till att åka till närmsta getfarm, köpa 18 liter getmjölk och sedan sätta igång att lära valparna att käka själva. Dom var 5 veckor när hon blev sjuk, så det gick väldigt lätt.
Mycket mycket trött Mama-Dog efter att hon vaknat
Dom är fullkomligt bedårande, och idag mår alla hur bra som helst igen!
Frukost två dagar senare :-)
Min favorit av de sju. Lite större, lite lurvigare, lite hungrigare och mycket klumpigare än alla sina syskon
Söt?
Om man sätter sig ner finns en risk att man aldrig kommer upp igen :-)
Möte med Kagawaran ng Pagsasaka
Först vill jag be om förlåtelse att jag är så katastrofalt usel på att uppdatera bloggen! Det är inte att jag inte vill eller bryr mig, men det händer så enormt mycket här nere och jag vill inte missa en sekund!
Men det händer saker, och jag är så stolt över vad vi presterar här nere att jag skulle kunna spricka!
Som jag skrev tidigare så är ett problem här nere att en lag godkänts som tillåter Tabuching. Läs gärna om det här:
Mina kollegor här nere har jobbat i veckor för att få till ett möte med Secratary of Kagawaran ng Pagsasaka, Hon. Sec. Proceso J. Alcala: deras jordbruksminister. Att få ett möte med en man i så hög position är givetvis skitsvårt på ren svenska.
Byggnaden i Manila där Department of Agriculture sitter
Emma som sitter med i styrelsen för Animal Protection Network kontaktade Helena Leander, ledamot av Sveriges riksdag, talesperson för djurskyddsfrågor och innehavare av ett hjärta av guld!
Helena skrev ett mycket vänligt och brev till Ministern; Honorary Secretary Proceso J. Alcala där hon uttryckte ogillande och oro över att en lag som tillåter ett sådant grymt förfarande på djur tillåts och uttryckte också sin önskan att se över lagen och överväga mer humana avlivningsmetoder.
Kvittenskopia av brevet från Helena Leander som lämnades in
Eftersom detta är Filippinerna så var det självklart inte klart huruvida vi skulle få träffa ministern förrän vi faktiskt satt med honom.
Jag och Luis utanför AKF's kontor i Manila, förberedda och peppade till tusen!
Men det fick vi, och inte bara det, han lyssnade på oss och höll med om våra argument. Proceso J. Alcala var en ödmjuk man som blev mycket överraskad att jag kommit hela vägen från Sverige för att uttrycka min oro, och att jag dessutom hade med mig ett brev från en Member of parliament gjorde också intryck på honom.
Under mötet, jag och Hon. Sec. Proceso J. Alcala
Det här mötet var 3 maj, och det magiska har hänt att Ministern har lagt in en motion för att få lagen annullerad!!
Organisationerna här nere som jobbat med att stoppa lagen har tappat hakan. Det har aldrig någonsin gått så fort att få resultat, och dom säger att det till mycket mycket stor del har att göra med att jag var med och representerade en svensk organisation , och att Riksdagsledamot Helena Leander satt sig in i problematiken och uttryckte sitt ogillande. Och enligt Luis på AKF så bidrog självklart min makalösa charm till att Ministern lyssnade :-)
Visst är jobbet på fältet mycket mycket viktigt, men politisk påverkan och politiskt arbete är så grundläggande essentiellt. Utan det kan vi inte göra några bestående förändringar
Sverige har gjort skillnad för väldigt många hundar som på grund av detta slipper gå en mycket fasansfull död till mötes, och för denna bedrift är jag enormt stolt!
Närvarande: Luis Mercado Buenaflor Jr. från Animal Kingdom Foundation. Lou Kockly från Animal Protection Network, Hon. Sec. Proceso J. Alcala från Kagawaran ng Pagsasaka, Anna Hashim-Cabrera från PAWS samt Nancy H. Cu Unjieng från CARA
Men det händer saker, och jag är så stolt över vad vi presterar här nere att jag skulle kunna spricka!
Som jag skrev tidigare så är ett problem här nere att en lag godkänts som tillåter Tabuching. Läs gärna om det här:
Mina kollegor här nere har jobbat i veckor för att få till ett möte med Secratary of Kagawaran ng Pagsasaka, Hon. Sec. Proceso J. Alcala: deras jordbruksminister. Att få ett möte med en man i så hög position är givetvis skitsvårt på ren svenska.
Byggnaden i Manila där Department of Agriculture sitter
Emma som sitter med i styrelsen för Animal Protection Network kontaktade Helena Leander, ledamot av Sveriges riksdag, talesperson för djurskyddsfrågor och innehavare av ett hjärta av guld!
Helena skrev ett mycket vänligt och brev till Ministern; Honorary Secretary Proceso J. Alcala där hon uttryckte ogillande och oro över att en lag som tillåter ett sådant grymt förfarande på djur tillåts och uttryckte också sin önskan att se över lagen och överväga mer humana avlivningsmetoder.
Kvittenskopia av brevet från Helena Leander som lämnades in
Eftersom detta är Filippinerna så var det självklart inte klart huruvida vi skulle få träffa ministern förrän vi faktiskt satt med honom.
Jag och Luis utanför AKF's kontor i Manila, förberedda och peppade till tusen!
Men det fick vi, och inte bara det, han lyssnade på oss och höll med om våra argument. Proceso J. Alcala var en ödmjuk man som blev mycket överraskad att jag kommit hela vägen från Sverige för att uttrycka min oro, och att jag dessutom hade med mig ett brev från en Member of parliament gjorde också intryck på honom.
Under mötet, jag och Hon. Sec. Proceso J. Alcala
Det här mötet var 3 maj, och det magiska har hänt att Ministern har lagt in en motion för att få lagen annullerad!!
Organisationerna här nere som jobbat med att stoppa lagen har tappat hakan. Det har aldrig någonsin gått så fort att få resultat, och dom säger att det till mycket mycket stor del har att göra med att jag var med och representerade en svensk organisation , och att Riksdagsledamot Helena Leander satt sig in i problematiken och uttryckte sitt ogillande. Och enligt Luis på AKF så bidrog självklart min makalösa charm till att Ministern lyssnade :-)
Visst är jobbet på fältet mycket mycket viktigt, men politisk påverkan och politiskt arbete är så grundläggande essentiellt. Utan det kan vi inte göra några bestående förändringar
Sverige har gjort skillnad för väldigt många hundar som på grund av detta slipper gå en mycket fasansfull död till mötes, och för denna bedrift är jag enormt stolt!
Närvarande: Luis Mercado Buenaflor Jr. från Animal Kingdom Foundation. Lou Kockly från Animal Protection Network, Hon. Sec. Proceso J. Alcala från Kagawaran ng Pagsasaka, Anna Hashim-Cabrera från PAWS samt Nancy H. Cu Unjieng från CARA
En mycket lyckad dag!!!
Väckarklockan ringde före fem, och trots den okristliga tiden studsade jag ur sängen! :-) Ungefär en halvtimme senare vaknade tuppen, den sömntutan!
Mycket var förberett redan dagen innan och resten packades in på morgonen. Dagen innan hade också skyltar satts upp runt om i området vi skulle till, och Doc Donna åkte bak på en Pickis och ropade ut i megafon att vi skulle komma. Meddelandet gick ut på Engelska, Tagalog (det nationella språket på Filippinerna) och Kapampangan (dialekten som talas här).
Den extremt fina skylten som vi fick slänga ihop då den gamla APN-skylten på 15 månader verkar ha fått ben...
Den stora lastbilen vi har här på centret fyller två funktioner: Delvis är det ett Rescue vehicle, men också en mobil klinik! Idag var det en klinik!
Vår mobila klinik
Mobil klinik på insidan
Det gick lysande! 07.00 var vi på plats och vi stannade tills 11.30. När solen står som högst är det för varmt, så senare än så är inte möjligt på grund av hettan.
På den tiden hann vi vaccinera 112 hundar och katter, Kastrera tio hundar och en katt. Vi hann också avmaska ungefär 25 valpar samt dela ut vitaminer och andra mediciner som behövs. Det är väldigt vanligt med eksem och kvalsterskabb, så en hel del sulfatvå delades också ut!
Det börjar dyka upp folk
Vitaminer, mediciner, avmaskning, antibiotika, elektrolyter
Djurtransport
Den här killen hade gått långt för att hans katt skulle få en spruta, och det fick den!
Den här kissen har fått sin pre-op-spruta, det är därför den ser så skönt drogad ut!
Doc Roland Arciga kastrerar katten Darwin, på andra bordet står Doc Reynaldo Buan som assisteras av Sherwin Opeña som går sista året på veterinärlinjen. Dessa två gossar jobbade stenhårt och lämnade inte operationsbordet en minut! Hatten av för deras insats!
Utöver Rey och Sherwin hade det aldrig gått utan studenterna Sharlene Tayag, Karen de Dios, Darwin Ochoa, Ardiniel Joey Rosales, Jelly Besa och Noemi Cruz. TACK!!
Den här valpen var inte bara supertrevligt i lynnet, den hade dom coolaste ögonen!
En av besökarna var en familj med en 6 år gammal hund som hade en stor tumör. Denna är för stor att göra i mobila kliniken, så vi bokade in dem på ett besök här på centret istället och kommer att operera bort tumören gratis. Dom blev så tacksamma!!
Man ser tumören mellan frambenen, dom har bokat tid 23/5
Vad jag tänker på är oklart... Men jag och Doc Roland avmaskar en valp i alla fall :-)
Dagen blev en succe, och jag vet inte hur många kramar och klappar jag fick från tacksamma djurägare som får hjälp tack vare våra svenska pengar! TACK!!!
Mycket var förberett redan dagen innan och resten packades in på morgonen. Dagen innan hade också skyltar satts upp runt om i området vi skulle till, och Doc Donna åkte bak på en Pickis och ropade ut i megafon att vi skulle komma. Meddelandet gick ut på Engelska, Tagalog (det nationella språket på Filippinerna) och Kapampangan (dialekten som talas här).
Den extremt fina skylten som vi fick slänga ihop då den gamla APN-skylten på 15 månader verkar ha fått ben...
Den stora lastbilen vi har här på centret fyller två funktioner: Delvis är det ett Rescue vehicle, men också en mobil klinik! Idag var det en klinik!
Vår mobila klinik
Mobil klinik på insidan
Det gick lysande! 07.00 var vi på plats och vi stannade tills 11.30. När solen står som högst är det för varmt, så senare än så är inte möjligt på grund av hettan.
På den tiden hann vi vaccinera 112 hundar och katter, Kastrera tio hundar och en katt. Vi hann också avmaska ungefär 25 valpar samt dela ut vitaminer och andra mediciner som behövs. Det är väldigt vanligt med eksem och kvalsterskabb, så en hel del sulfatvå delades också ut!
Det börjar dyka upp folk
Vitaminer, mediciner, avmaskning, antibiotika, elektrolyter
Djurtransport
Den här killen hade gått långt för att hans katt skulle få en spruta, och det fick den!
Den här kissen har fått sin pre-op-spruta, det är därför den ser så skönt drogad ut!
Doc Roland Arciga kastrerar katten Darwin, på andra bordet står Doc Reynaldo Buan som assisteras av Sherwin Opeña som går sista året på veterinärlinjen. Dessa två gossar jobbade stenhårt och lämnade inte operationsbordet en minut! Hatten av för deras insats!
Utöver Rey och Sherwin hade det aldrig gått utan studenterna Sharlene Tayag, Karen de Dios, Darwin Ochoa, Ardiniel Joey Rosales, Jelly Besa och Noemi Cruz. TACK!!
Den här valpen var inte bara supertrevligt i lynnet, den hade dom coolaste ögonen!
En av besökarna var en familj med en 6 år gammal hund som hade en stor tumör. Denna är för stor att göra i mobila kliniken, så vi bokade in dem på ett besök här på centret istället och kommer att operera bort tumören gratis. Dom blev så tacksamma!!
Man ser tumören mellan frambenen, dom har bokat tid 23/5
Vad jag tänker på är oklart... Men jag och Doc Roland avmaskar en valp i alla fall :-)
Dagen blev en succe, och jag vet inte hur många kramar och klappar jag fick från tacksamma djurägare som får hjälp tack vare våra svenska pengar! TACK!!!
Tambucho Killing
En lag har godkänts av Filippinernas utskott för Djurskydd som ligger under deras Jordbruksverk (Department of Agriculture), en lag som erkänner “Tambucho killing” som en human och godkänd avlivningsmetod för hundar.
För er som inte pallar att se filmen kan jag berätta:
Man tar en massa hundar, stänger (givetvis med våld) in dom in en låda så liten att dom ligger på varandra. Denna egenbyggda plåtlåda har ett litet hål. Man backar upp en bil, för in avgasröret I hålet och drar igång motorn.
Se filmen så förstår ni:
För er som inte pallar att se filmen kan jag berätta:
Man tar en massa hundar, stänger (givetvis med våld) in dom in en låda så liten att dom ligger på varandra. Denna egenbyggda plåtlåda har ett litet hål. Man backar upp en bil, för in avgasröret I hålet och drar igång motorn.
Hundarna skriker högt av smärtan och paniken. Det kan ta upp till en halvtimme för dem att dö. Lite beror det på vad för bil man har, men också hur lådan är utformad.
Om man tror att Kolmonoxidsförgiftning ger en smärtfri död har man sett lite för många Hollywoodfilmer. Detta är fruktansvärd tortyr, inget annat.
Animal Kingdom Foundation jobbar mycket intensivt för att denna lag skall dras tillbaka, och i veckan är ett mycket viktigt möte med Department of Agriculture i Manila.
Håll en tumme att dom lyssnar på oss!!
Hälsningar Lou
