Animal Protection Network

Att surfa på gprs är inte bra för nerverna, och inte för bloggandet heller! Men jag skall försöka komma in i den Filippinska lunken och ta mig tid och försöka att inte bli vansinnig :-)

För er som inte känner mig så kan jag berätta att jag vill att saker skall ske fort, snabbt och utan knussel. När det tar en kvart att logga in på en sida motsvarar det inte riktigt mina krav.

Jag befinner mig i alla fall på centret, alla mår bra även om dom nog tycker att jag är lite jobbig som har en massa idéer om hur man kan ändra saker, idéer som skapar mer jobb för personalen. :-) Men det tar jag inget extra för.

Att återse min kära Amin var underbart men tårdrypande. Han blev så glad att han höll på att hoppa ur skinnet, men har lite begränsade friheter då han inte har skött sig när jag varit borta. Han har på detta år bitit två kennelmates och startat några hundbråk. Det är inte lätt att ha en högrangig enmanshund på ett Rescue Center med så många hundar som det är här. Han skulle så gärna vilja ha en husse eller matte, men dom dom har hundar här på Filippinerna har sällan inhägnad trädgård, och lust att ta sig an en hund som bitit. Plus att AKF inte är så sugna på att adoptera bort honom till vem som helst eftersom han inte är "säker".

Men om någon känner någon som bor på Filippinerna som vill ha en fantastisk hund som av rätt människa är lätt att hantera med kloklippning, badning etc. så skrik till! Med hunden följer fri veterinärvård och mat resten av hans liv. Man behöver ha inhägnad tomt eftersom han inte gillar andra hundar på hans territorium och man bör ha en mjuk hand. Hans favotitsysselsättning är att busa, kela i soffan och vara nära och visa sin kärlek. Jag vet att det är en longshot, men värt ett försök!

Dagarna här börjar vid halv sju med frukost, sedan sätter man igång med städning av kennlarna och med att se över alla hundar så att ingen är sjuk eller skadad. Efter det en kaffe och sedan hoppar jag in i kliniken. Där tar vi hand om hundarna som inte mår så bra, har hudproblem, kennelhosta eller vad annars som kan hända. Hundarna som är så pass vilda att dom inte går att hantera vakna får besöka kliniken varannan eller vart tredje månad. Då får dom lugnande efter det obligatoriska badet, sedan tar vi tandsten, klipper klorna, gör rent öronen,  och känner igenom hunden, lyssnar på lungor och hjärta etc. En rutinhälsokontroll med inslag av SPA helt enkelt :-)

Hundarna här får mat två gånger om dagen och har dagligen kontakt med människor eftersom vi är inne och matar, städar, lagar stängsel och bara sitter och snackar med dem, så de allra flesta blir lättare att hantera med tiden. Men hos några är skräcken för människor så djupt rotad att vi inte når fram. Det känns så sorgligt att människor har orsakat det.

Under tiden jag har skrivit detta har jag faktiskt lyckats ladda upp några bilder :-) Om man sparar dem i små storlekar och laddar upp dem ännu mindre så får faktiskt inte servern time-out. Så jag ber om ursäkt om bilderna har låg kvalitét, men här kommer några i alla fall :-)



På centret är man sparsamma och använder allting så länge det någonsin bara går. Bilden ovan är på en handduk som används på kliniken... Del av pengarna som jag har samlat in kommer att gå till lite utrustning till kliniken, bland annat handdukar.


Här är King, en av de första hundarna som hälsade mig och Milla när vi kom hit för tre år sedan, han kände igen mig direkt (och sover i min säng också i år:-)). Så vacker och klok hund!



Här är Doc Roland, Doc Sherryl och jag som opererar bort en klokapsel. Tack Cecilia för mina Scrubs! <3



Förra gången jag var här kom en liten griskulting som jag fick den stora äran att namnge. Han fick namnet Bacon och var så liten och söt och mjuk. Vi brukade ha honom på bordet när vi åt :-) Idag är Bacon inte riktigt lika liten längre! Helt galet! Bacon tror att han är hund bortsett från när han ser lera, då kör han ner trynet och är gris ut i fingerspetsarna... eller klövspetsarna kanske man säger? Hur som, detta är Filippinernas lyckligaste gris och en självklar invånare på centret. Han kommer ALDRIG att bli vad han heter!