Vem som helst kan handla
Efter den makabra upplevelsen på marknaden så frågade Suzanne om vi verkligen verkligen kände att vi ville fortsätta. Hon visste att det var jobbigt, men om någon av oss skulle börja gråta eller kräkas så skulle vi kunna sabba rätt mycket saker. Nej, från och med nu är det lugnt svarade vi... och konstigt nog, det var det.
Vi åkte till ett affärsdistrikt och jag (Lou), Milla och Brando satte återigen på oss skådespelarmaskerna och gick ner till affärerna. Strategiskt utspridda stod våra vänner från AKF och fotograferade oss. Även här så blev det stressigt då en vän till en av affärsinnehavarna tydligen såg att vi blev fotograferade, men då hade vi redan klarat av vårt uppdrag.
Vi började med att köpa grönsaker och högt prata om den middagen vi skulle laga i sann Filippinsk anda. Vi köpte Koonkongs (stavning?) som är filippinska grönsaker, gurkor, sallad och skrattade och skämtade. Sedan kom vi fram till ståndet där de sålde kött och Brando berättade för affärsinnehavarne att vi var studenter från Europa som ville äta Filippinskt. Hade dom äkta "Goat"? Han blinkade lite med ena ögat. "Goat" är vad man brukar kalla hundkött eftersom det är strikt olagligt.
Dom beklagade att dom precis sålt sitt sista hundhuvud, men ett annat fint stycke hundkött skulle vi absolut få. Och det fick vi.
Vi gick vidare till ännu ett stånd och där skulle han kolla om ett annat ställe hade hundhuvud, jag och Milla blev lämnade i en minut och fick uppmaningen att agera normalt. Båda två hoppade på varsitt stånd och Milla lyckades köpa en skitsnygg keps och jag lyckades köpa ett par tofflor som faktiskt passade. Hur detta gick till har jag ingen aning då konversationen som utspelade sig gick ungefär såhär:
- Flipflops, I need slippers
- Yes ma'm, What size?
- Does not matter
- Does not matter? But ma'm, what size are your feets?
- Does not matter, just give me any!
- Eeeehhh, okay ma'm, what color you want?
- Does not matter, just give me any!!!
Blicken jag fick av de två i den lilla affären var så oförstående. Vad var det för fel på den här tjejen? och inte ville jag pruta heller. Jag fick mina tofflor och vi var klara med uppdraget och kunde återgå till bilen. Dom hade slut på hundhuvuden även på det andra stället Brando kollat. Vi var helt enkelt ute för sent just denna dag. Men dagen efter skulle dom garanterat få in, det lovade dom.
Väl tillbaka i bilen tittar vi på vad vi köpt och Milla har köpt en så enormt snygg keps att alla vi blev imponerade, jag tittade ner i min egen påse, och där är ett par jättefina tofflor, snygg färg och perfekt storlek. Hur i hela fridens namn lyckades vi med det? :-)
Men det var inte det enda vi lyckades köpa... Även en stor bit färskt hundkött låg i bilen. Inköpt helt öppet, bara att vi kallade det för "Goat" istället för "Dog" eller Aso som är det filippinska ordet för hund, men alla visste vad det var.
Även här visade våra vänner sådan respekt för vår upplevelse att jag än idag är rörd. Vad vill ni göra med köttet? Det är för lite för att lämna in på destruering hos myndigheterna. Vill ni slänga det? Ge bort det?
Brando bjöd oss med hem till hans farbrors hus, och på baksidan där så hjälpte Brando och Greg oss att begrava kvarlevorna av den lilla hunden vi köpt. Det var det enda som kändes okej att göra med köttet...
Genomgång innan vi gick ner till affärerna och Brando berättar vad vi skall säga och göra.
Med ett leende berättar jag att jag ser fram emot att prova en äkta filippinsk middag. Vad kostar "Goat" tro?
Detta är vad vi köpte... del av en liten hund. Stanken var ofattbar, det luktade ungefär som ett varigt, inflammerat, sår
Brando och Greg gräver en grop för sista vilan för den lilla hunden vi köpte
Brandos brorson är lite konfunderad över vad vi gräver ner på hans baksida
Våra hjältar, Brando och Greg.
Dessa två män som jobbar dygnet runt, veckor i sträck för att infiltrera och avslöja denna smutsiga marknad. Deras jobb som är så farligt att dom har blivit hotade flera gånger med både pistoler och knivar, men ändå kämpar dom vidare. Dom vill ha en annan framtid! Utan dessa två män hade vi aldrig kunnat få se det vi fick se (inte med livet i behåll i alla fall) och det är tack vare dessa män som hundarna kan räddas och handlarna, slaktarna och de andra kan ställas inför rätta. Respekten vi känner för dessa två är djup.
Vi åkte till ett affärsdistrikt och jag (Lou), Milla och Brando satte återigen på oss skådespelarmaskerna och gick ner till affärerna. Strategiskt utspridda stod våra vänner från AKF och fotograferade oss. Även här så blev det stressigt då en vän till en av affärsinnehavarna tydligen såg att vi blev fotograferade, men då hade vi redan klarat av vårt uppdrag.
Vi började med att köpa grönsaker och högt prata om den middagen vi skulle laga i sann Filippinsk anda. Vi köpte Koonkongs (stavning?) som är filippinska grönsaker, gurkor, sallad och skrattade och skämtade. Sedan kom vi fram till ståndet där de sålde kött och Brando berättade för affärsinnehavarne att vi var studenter från Europa som ville äta Filippinskt. Hade dom äkta "Goat"? Han blinkade lite med ena ögat. "Goat" är vad man brukar kalla hundkött eftersom det är strikt olagligt.
Dom beklagade att dom precis sålt sitt sista hundhuvud, men ett annat fint stycke hundkött skulle vi absolut få. Och det fick vi.
Vi gick vidare till ännu ett stånd och där skulle han kolla om ett annat ställe hade hundhuvud, jag och Milla blev lämnade i en minut och fick uppmaningen att agera normalt. Båda två hoppade på varsitt stånd och Milla lyckades köpa en skitsnygg keps och jag lyckades köpa ett par tofflor som faktiskt passade. Hur detta gick till har jag ingen aning då konversationen som utspelade sig gick ungefär såhär:
- Flipflops, I need slippers
- Yes ma'm, What size?
- Does not matter
- Does not matter? But ma'm, what size are your feets?
- Does not matter, just give me any!
- Eeeehhh, okay ma'm, what color you want?
- Does not matter, just give me any!!!
Blicken jag fick av de två i den lilla affären var så oförstående. Vad var det för fel på den här tjejen? och inte ville jag pruta heller. Jag fick mina tofflor och vi var klara med uppdraget och kunde återgå till bilen. Dom hade slut på hundhuvuden även på det andra stället Brando kollat. Vi var helt enkelt ute för sent just denna dag. Men dagen efter skulle dom garanterat få in, det lovade dom.
Väl tillbaka i bilen tittar vi på vad vi köpt och Milla har köpt en så enormt snygg keps att alla vi blev imponerade, jag tittade ner i min egen påse, och där är ett par jättefina tofflor, snygg färg och perfekt storlek. Hur i hela fridens namn lyckades vi med det? :-)
Men det var inte det enda vi lyckades köpa... Även en stor bit färskt hundkött låg i bilen. Inköpt helt öppet, bara att vi kallade det för "Goat" istället för "Dog" eller Aso som är det filippinska ordet för hund, men alla visste vad det var.
Även här visade våra vänner sådan respekt för vår upplevelse att jag än idag är rörd. Vad vill ni göra med köttet? Det är för lite för att lämna in på destruering hos myndigheterna. Vill ni slänga det? Ge bort det?
Brando bjöd oss med hem till hans farbrors hus, och på baksidan där så hjälpte Brando och Greg oss att begrava kvarlevorna av den lilla hunden vi köpt. Det var det enda som kändes okej att göra med köttet...
Genomgång innan vi gick ner till affärerna och Brando berättar vad vi skall säga och göra.
Med ett leende berättar jag att jag ser fram emot att prova en äkta filippinsk middag. Vad kostar "Goat" tro?
Detta är vad vi köpte... del av en liten hund. Stanken var ofattbar, det luktade ungefär som ett varigt, inflammerat, sår
Brando och Greg gräver en grop för sista vilan för den lilla hunden vi köpte
Brandos brorson är lite konfunderad över vad vi gräver ner på hans baksida
Våra hjältar, Brando och Greg.
Dessa två män som jobbar dygnet runt, veckor i sträck för att infiltrera och avslöja denna smutsiga marknad. Deras jobb som är så farligt att dom har blivit hotade flera gånger med både pistoler och knivar, men ändå kämpar dom vidare. Dom vill ha en annan framtid! Utan dessa två män hade vi aldrig kunnat få se det vi fick se (inte med livet i behåll i alla fall) och det är tack vare dessa män som hundarna kan räddas och handlarna, slaktarna och de andra kan ställas inför rätta. Respekten vi känner för dessa två är djup.
Kommentarer
Trackback
