Besök i byn

I torsdags morse efter frukost begav vi oss ut på en resa som gick genom djungler och på gamla djurstigar. Vanen skumpade mer än någonsin. Med oss hade vi all den mat som vi köpt (för egna privata pengar) och Suzanne hade också donerat en massa engelska böcker (hon är lärare på halvtid när hon inte jobbar här) och vi åkte då till en by i närheten som har det väldigt tufft. Byns 600 familjer fick evakueras till sin nuvarande geografiska placering efter att vulkanen dom bodde vid hade utbrott i början av 90-talet, och där bor dom nu, utan el, utan telefon och majoriteten utan jobb eller utbildning. Deras gamla by blev helt förstörd av lava och aska så det går inte att återvända.

Vi åkte till en församlingslokal som blivit donerad till byn för ett halvår sedan. Där möttes vi av massor med så nyfikna barn och vuxna som nog inte sett vita människor förut. Dom hade dagen till ära övat in en uppvisning med deras traditionella dans. Först dansade kvinnorna, sedan männen, sedan barnen och efter det fick vi gå upp. Dansen är uråldrig och skall påminna om någon fågels uppvaktningsdans. Det var så fantastiskt att se! Vi trodde aldrig att vi skulle få vara med om något så coolt! Vilken känsla!

Att vi nog såg ut som om vi körde någon blandning av fågeldansen och makarena gjorde dem ingenting utan dom tyckte att det var så kul att vi ville dansa med dom!

Efter det delade vi ut maten till 50 av de mest utsatta familjerna... Där kom klumpen i magen. Alla 600 familjer i denna by har det svårt. Vi grät flera gånger under denna förmiddag, både under dansen för att den var så enormt mäktig att se på och under utdelningen för att dom blev så enormt tacksamma. Denna by behöver hjälp!

Efter detta lämnade vi samlingslokalen och åkte till byns skola. Böckerna dom hade är omkring 40 år gamla och angripna av termiter så dom går inte att läsa. Att undervisa med sådana resurser, eller avsaknad av resurser snarare... vi saknar ord. Vi pratade med skolans rektor och lärare och berättade att svenska skolklasser ibland hade vänprojekt med skolor i andra länder och att det skulle kunna hjälpa dem att få upp ögonen från media och organisationer för hur enormt svårt dom har det. Dom tar emot all hjälp dom kan få eftersom utbildning är den enda vägen ut ur fattigdomen.

Finns det någon lärare eller annan som vet hur man startar sådana projekt, snälla ta kontakt med Lou och Milla då!


Sedan skulle vi åka hem och äta lunch, och väl ute vid bilen får vi dagens största skratt. Ungar är ungar, oberoende av vilken världsdel eller kultur de kommer ifrån! Vår bil var givetvis väldigt dammig efter resan, och i dammet så hade ungarna ritat precis likadana bilder som ungarna hemma ritar på smutsiga bilar :-) Och så dom fnissade! :-D Värmen i denna byn kommer att finnas kvar hos oss länge!

image32

image34
image38


image33

image36

image37

Kommentarer
Postat av: Bosse

Ni är mina hjältar! =)

2008-01-23 @ 11:08:17
Postat av: Anna

Ni är bäst! Vilken insats ni gör, för både människor och djur! kram anna

2008-01-23 @ 14:07:40
Postat av: Karin, Tindra & Isak

HEJA TEAM MILLA + LOU! :o)

2008-01-25 @ 11:42:43
Postat av: Lollo

Bosse: Inte en chans att detta varit möjligt utan dig, glöm inte det! Kram

Anna: Tack, och detsamma!! Kram

Karin. Tindra & Isak: TACK!! :-)

2008-01-27 @ 00:12:12
URL: http://apn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0