Besök i ett Slaughter house
Kvällen innan var jag hemma hos en vän som bor utanför centret på liten Filippinsk fest så istället för att gå upp 06.00 som jag brukar göra så unnade jag mig en liten sovmorgon och tänkte inte gå upp förrän åtta. Men den planen gick i stöpet.
Jazz, den operativa chefen kom in på mitt rum halv åtta och väckte mig:
Lou, Brando called, we are doing operation in Baguio, he found a slaughter house and we need to leave now. You wanna come?
Lastbilen med dolda logotyper
20 minuter senare hade jag duschat, packat och satt i lastbilen som på grund av detta hade övertäckta sidor så att det inte var för uppenbart vilka vi var och vad vi gjorde där. Resan till Baguio tar 5,5 timmar och framme där åkte vi till myndigheten som inspekterar köttindustrin. Där mötte vi Brando och gick igenom planen.
Sedan åkte vi till polisen och hade möte med dem. Döm av min förvåning då det visade sig att en av poliserna som vi skulle jobba med var samma som assisterade mig på marknaden för ett år sedan. Kärt återseende!
Brando på väg in hos polisen
Oscar, polisen som hjälpte mig även på min förra resa
Där fick vi presentera vår plan för en polisinspektör som jobbat många år med detta, han är lite av en legend i Baguio och kallas för Agila som är Filippino för örn. En otroligt häftig kriminalinspektör som med humor och ett sorts clint-estwood-lugn ledde operationen. Han tyckte att vår plan var bra och att Brando gjort en lysande förundersökning så vi fick grönt ljus. Från polisen åkte vi direkt till platsen där slakthuset fanns. Jag trodde att vi skulle få tid att planera, byta om och förbereda oss innan, men den tiden fanns inte. Nu var det bråttom. Ett illamående malde i magen och jag var rätt skraj för vad jag skulle få bevittna.
Briefing
Briefing
Poliserna, veterinärerna, köttinspektören, jag, Jazz, hundskötarna och ett kamerateam från ett TV-bolag åkte till platsen som låg ungefär 7km från polisstationen. Först på plats var poliserna och vakterna men slaktarna och ägaren såg när dom kom och flydde genom djungeln. När platsen var säkrad fick vi komma fram.
Vi parkerade vid ett hus där en familj bodde, på baksidan fanns in stig in i en djungel och ungefär 150 meter in i djungeln fanns en glänta. Man kände när man närmade sig för lukten var bland det värsta jag någonsin känt. Lukten, som kallas slaughter-house-smell är obeskrivbar och en blandning av blod, avföring, urin, ruttet kött och självdöda djur. Smaskigt va? Där framme fanns två burar med hundar som låg på varandra, huller om buller. Dom hade inte ätit eller druckit på omkring en vecka och deras munnar var så hårt hopbundna med snöre att dom flesta blödde. Marken var täckt av blod, och hundarna var helt paralyserade.
Synen som mötte oss
Först dokumentation och intervju med TV-teamet. Jag minns inte ens vad jag sa för att jag var så chockad, men jag kom med på sex-nyheterna här på Filippinerna så något intressant måste det ha varit. Sedan var vi tvungna att vänta på godkännande från en domare att få ha sönder burarna och sedan började jobbet med att försöka rädda dessa livrädda, torterade hundar.
Vi klippte upp burarna och en efter en lyftes de upp och bars bort till bilen. Några var katatoniska, några mycket aggressiva och alla fullkomligt livrädda. Rädda hundar är farliga hundar. När de kom till lastbilen var det en snabb veterinärkontroll, klippa bort deras smärtsamma munkorgar och ge dem vatten med energitillskott i. Att klippa bort nylonsnören som skär in en centimeter i köttet är mycket smärtsamt och många hundar slogs för sitt liv så mina armar var fullkomligt sönderrivna när vi var klara. 49 hundar räddade vi... 49 magra, rädda, torterade och uttorkade små liv.
Panikslagen Lou med hund
Så här många hundar får man plats med i en bur
Nylonsnöre som skär in runt nosen
I buren
Blod
Hund som gett upp
i buren
Verktygen...
Brando och Ronald hjälper hundarna ur buren
Jag, bärandes på ännu en hund
Sedan var det bråttom, vi måste bort från platsen innan förövarna kommer tillbaka då de kan vara mycket farliga, så i ilfart hoppade vi in i bilarna och körde till polisstationen.
Väl där, när jag stod inomhus och tittade ner på mina kläder fattade jag vad som hänt. Jag var täckt av blod, lera och en massa andra mindre mysiga substanser och luktade som ett slakthus. Mina armar blödde och jag var genomsvettig och kände mig yr och vinglig. Jag hade den känslan som man har om man varit ute på sjön länge och kliver iland. Fast man vet att man står på solid mark så känner man hur marken gungar under ens fötter.
Turn on the news, sa dom, och inslaget visades... Jag var så chockad att min första reaktion var att jag var imponerad att dom stavade mitt namn rätt i inslaget.
Sedan tog det ungefär 2 timmar på polisstationen att skriva rapporten och förbereda åtalet mot ägaren till slakthuset. Jag satt med Inspektör Agila och pratade och lyssnade och allt fick sjunka in. Han tog fram en flaska vin och bjöd oss på för att fira en lyckad insats och utanför dörren stod en lastbil med 49 hundar... 49 liv.
In på polisstationen kom en katt och tiggde mat. Den brukade stryka runt stationen och dom kallade det skämtsamt för poliskatten. När jag tittade närmare blev jag förfärad... Ur ett öppet sår vid pungen hängde en blodig köttslamsa ut. Jag påpekade att katten behövde kirurgi och Polisinspektören gav mig katten i present för en god insats.
Rapporten blev godkänd och vi började vår färd ner mot centret. 5,5 timmar i skumpande lastbil genom natten. Framme så lastade vi av hundarna, gav dem mat och kollade om någon var väldigt akut. En var illa däran och lades på intensivvård med dropp direkt. I över ett dygn kämpade den lilla hunden för sitt liv, men tillståndet blev värre och vi förlorade den kampen.
Sedan kom jag upp till lägenheten och fick äntligen sova... i nästan tre timmar, sedan var det dags att kliva upp.
Först opererades katten som vi självklart döpte till Agila. Det visade sig att någon försökt kastrera den så ena testikeln var borta men sädesledaren och insidan av pungen hängde ut ur såret och mycket vävnad var rutten. Doc Roland och Doc Jan opererade och nu mår den som en prins igen. Den måste ha haft fruktansvärd smärta!
Agila innan operationen... det måste vara såååå smärtsamt
Nöjd Agila som nu kan sitta ner ett dygn efter operationen
Med 48 livrädda hundar utöver centrets övriga drygt 350 hundar så har vi att göra. Fortfarande är läget kritiskt för två av dem som har drabbats extra illa. En av den, en hund som jag döpt till Bowan (Måne på Filippino) har förutom öppna sår överallt bitit av sin egen tunga. Detta händer ibland när man binder om nosen hårt med nylonsnöre så som om gör med hundarna. Att se en hund med halva tungan borta försöka dricka vatten fastän smärtan gör att den rycker till varje gång den försöker öppna munnen är fruktansvärt.
Den är inte sövd, den är inte död, den är utmattad och svag
Hollywoodkropp på denna
Hur fan kan någon göra så här medvetet? Hur?
Lou! Vilken hjälte du och ni är.
kramar Anna
Tack Anna! Kram från oss alla
Åh, jag sitter här med tårar i ögonen. Avskyr när djur far illa, det är så fruktansvärt. Stackars små oskyldiga djur, de kan ju verkligen inte göra något. Blir så sjukt impad av ditt engagemang Lou, du är grym! stor kram!!
Åh Lou, jag sitter här o gråter....
Det gör ont i mig fysiskt att se bilderna. Att det kan finnas sån grymhet...
För övrigt kan jag bara hålla med Anna o Jannica här ovan... DU ÄR helt otrolig
Kram
Jannica & Malin!
Tack! Jag vet att jag ibland bara visar allt det hemska, men vi har solskenshistorier här dagligen också! Lyckliga adoptörer som får ett nytt husdjur, hundar som vågar låta sig klappas för första gången.
Igår vågade en av de mer rädda hundarna sig fram för att ta en godis ur min hand för första gången, det var så stort! Och hans min sedan :D Första gången han smakade hundgodis, jag är så ledsen för att jag inte hade kameran med, för den minen i hans ansikte när smaken nådde hjärnan är ett minne för livet! Som ett barn som öppnar paket på julafton ungefär :-)
Han är för övrigt döpt till Titch för att han ser ut och beter sig exakt som min gamla terrier. Troligtvis kommer Doc Jan att adoptera honom, för hon ser också storheten i en ruffsig arg gammal terrier. Det är kärlek!
Kramar!
Bra jobbat Lou! Jag hoppas att din blogg får folk att öppna ögonen.
Tina, Ögonen och plånboken! ;-) Kram
Herregud, jag sitter här alldeles skakad med tårar som rinner utmed mina kinder. Lou, din insats är helt makalös och jag är djupt imponerad. Tänk att det finns änglar bland oss. Tack Lou
Det är när man hör om människor som du man för en gångs skull känner sig stolt över att vara människa!
Men man skäms lika fort när man inser att människor som du behövs pga. andra människors idioti.
Keep it up! Djuren behöver människor som dig.
Inga ord kan beskriva den skam man känner över att vara människa när man läser sådant här, men ljuset i den tunneln är du! Fortsätt med det du gör, du är en sann hjälte!
kan inte sluta gråta.
Jag säger bara åter igen att vi har tur att det finns sådana hjältar som ni.
det du gör kan inte jämföras me något. Jag är själv en sann djurvänn som tagit hand om fågelungar haft katter, hund , fåglar, fiskar mm. Detta du gör ser jag som en sjänk från ovan. Alla djur är lika värda som oss människor, undra vad sammhället hadde sagt och gjort om vi hadde börjat slakta människor på samma sätt. Då hadde massvis ingripigt men varför görs det inte mer från omvärlden för dessa stackars djur. Jag blir så lessen och förbannad när jag ser sånt här att vi människor bara kan utfärda nått så jävla vidrigt. Jag tycker att dessa människor ska få genomlida samma sak som de stackars djuren, och utan att blinka hadde jag utan samvete kunnat tortera sådana människor för va de gör mot dessa hjälplösa djur. / MVH Petra
Jag vill göra likadant, hjälpa till handgripligen att rädda dessa stackars hundar och katter. Min hjärna kan inte registrera att det finns människor som kan skada andra liv på detta sättet. Mycket bra gjort av er som räddade dom. Ni är mina hjältar.
Fan vad bra att det finns hjältar som er, jag klarar inte av att se hundar fara så där illa. Från och med idag kommer jag donera pengar till verksamheten.
wow, alltså du är så modig, jag älskar hundar och vill göra allt jag kan för dom, har precis anmält en person för misshandel och vanvård av hundar men vill gärna göra något mer för utsatta hundar, vad kan jag göra? Jag har inte styrkan att agera så som du, jag gråter bara jag ser dina bilder, har en egen underbar hund och tro mig, den som rör han på ett sätt som orsakar han skada, då jävlar är jag inte rädd för att bryta mot min egen regel om motstånd till våld.
Du är mycket duktig och jag beundrar dig väldigt mycket för din styrka, bra gjort, du har räddat säkert hundratals liv nu och det är inte många som kan skryta med det. Stor applåd
Jag har vetat länge att det varit så här. Varje gång jag myser med mina hundar i soffan så tänker jag på alla de djur som har det så här. Och nu har jag sett det och läst om din fantastiska om än omtumlande resa. Är SÅ imponerad av vilken människa du måste vara och alla andra som gör sånt här. Jag är så glad att jag sett detta (missförstå inte, det är fruktansvärt att se) för nu vet jag vad jag kan göra, ge pengar så fort jag får ett öre över.
Tack för att du ger mig hopp om att det finns räddning för djur i denna situation. Och även om ni förlorade två så är de på ett SÅ mycket bättre ställe nu.
Med tårar i ögonen ett stort tack och en varm kram!
Du är en underbar person. Tack fantastiska människa för att du finns. Grät när jag läste reportaget och blir ännu mer rädd för människorna som är kapabla till denna groteska vanvård. Det är synd om människorna. Älskar hundar. Återigen; så vackert och jag önskar att jag fick uppleva känslan av att ge en sådan hund min kärlek, det måste vara fantastiskt. Kärlek till dig och allt gott/N
Tack! Tack för ditt helhjärtade engagemang för dessa stackars oskyldiga offer.
Det spritter i mig av lust att hjälpa till på något sätt, men den enda åtgärden jag kan bistå med i min situation är ekonomiskt stöd. Önskar att det fanns utrymme för mer konkret och handgriplig hjälp, men jag ska se till att höja mitt månadsbidrag och håller tummarna för att fler som du engagerar sig (och att fler som jag bidrar ekonomiskt).
Tack, än en gång. Utan kämpar som er hade inte alla ekonomiska bidrag i världen hjälpt.
hur fan kan de göra såhär mot djur sitter med tårar i ögonen. du är verkligen stark som klarar av detta vilken hjälte du är. tur att det finns sådana.
alltså sådana människor som gör detta borde bli torterade själva så de lär sig. stackas hundar
Vilken hjälte du är! Jag själv hade velat göra något liknande. Allt som sker där borta är så sjukt. Det är tur att det finns människor som du!
Du är verkligen en hjälte! Du är djurens hjälpte. Du är min hjälte! DU ÄR GRYM! Min önskan är att bli som du, jag önskar att jag också kan göra någon nytta, och det kommer jag göra. om några år.Sluta aldrig med det du gör. Du är otrolig! TACK FÖR ATT DU FINNS!
gud vad jag beundrar dig!
Verkligen starkt gjort och modigt.
jag älskar djur och detta är något jag själv skulla vilja göra. rädda djur.
men än så länge har jag skänkt pengar´till er
stort tack för ni finns
kram emma
www.enlitentax.blogg.se
Nej usch:( <3 Verktygen vad gör de med knivarna :(?
Snälla svara!<3
Och räddade du alla hundar :) <3?
Hej Ellen!
Med knivarna dödar och styckar de hundarna.
Ja, alla hundar räddades därifrån, men inte alla överlevde. Dom var väldigt skadade, både psykiskt och fysiskt.
Kram /Lou
Lou..God bless you..I too, have visited the A.K.F in the Philippines, working to eradicate this evil trade. Its great to see your photos, and I am happy to say I saw many of the rescued dogs, during my stay at the rescue center. The staff, the vets, Jass and all who work at the A.K.F are true heroes, and I love the photo of you carrying the dogs to safety..Keep up the good work, and maybe oneday our paths will meet at the shelter..Gary from England
Jag är så otroligt tacksam över att det finns människor som Gör detta för livet på jorden. Ni är fantastiska allesammans och jag bugar ödmjukt inför era hjärtan. Att kunna göra en sådan insatts är så otroligt stort och jag älskar er. Tack för att du delar med dig om detta och jag hoppas att detta också kan komma ut mer stort i Sverige än vad det gör för tillfället.
Med Kärlek
Linn
Åh fy faan.. bra gjort iaf! Hemskt att se allt det där.. Jag vågar inte ens se på filmer om det, det är för jävla otäckt just detta med asiatisk djurhållning asså..
GRINAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11 ALLA VÅRA ÄLSKADE HUNDAR.. JAG ARBETAR SJÄLV DESPERAT OCH MYCKET FÖR ATT SPRIDA ALL INORMATION UT TILL FOLK OCH HOPPAS FÖR VARJE DAG ATT KANSKE, KANSKE.. DJURTORTYREN BLIR MINDRE. NU HAR DET GÅTT NÅGRA MÅNADER SEN JAG HELT ÄRLIGT ORKADE TITTA IN PÅ DESSA HEMSKA ARTIKLAR OCH JAG GRINAR... VI MÅSTE RÄDDA ALLA DJUREN.
Jag gråter av ångest :´( . Vilken fantastisk insats ni gjorde <3<3<3
