Tillbaka på centret

Tillbaka på centret efter flera dagars äventyr. Kockan är nu kvart över tio på kvällen och i morgon blir det uppgång 6.30 som vanligt för att göra rent hägnen så vi känner att vi vill ha en natts sömn i ryggen innan vi skriver om det.
Håll till godo, det kommer!

Vi mår bra! Puss på er

Känslornas dag

Idag har varit känslornas dag. Mycket tårar, vi är extremt trötta, Milla håller på att tappa rösten. Detta tär! Idag har dessutom det varit extremt intensivt på hägnet. Samtliga hundar har busat mer, skällt mer, bråkat mer, varit sjukare etc. Samma med människorna. Vissa dagar är så här, och man vet inte varför. Nu är klockan tjugo över midnatt, så det blir inget jättelångt blogginlägg men vi vill ändå skriva några rader om våra upplevelser så att ni får veta hur vi har det.

Igår flyttades de sex hundarna som satt i bur, den sista som föyttade jag Jaques, en över tio år gammal hund med en stor tumör på sidan av huvudet. Vi har även sett till en annan gammal hund, en hane på omkring 13 år som är i mycket dåligt skick. Han har dåliga luftrör, en utväxt i skrevet, total starr, trasigt blodkärl i ögat och lider av oregelbundna hjärtslag. Att se dessa hundarna och ta hand om dom är så påfrestande.

Milla har grävt ur valparnas gamla hägn och fick slåss mot en myrstack som var lika stor som hon själv. Milla vann dock den fighten och nu finns där ett jättefint mini-hägn att använda istället för burar.

När Lou städade hägnen på morgonen (300 hundar, bajsar i snitt omkring 2 gånger per dag... you do the math ;)) så utbröt ett stort slagsmål i hägnet bredvid. Flera hundar hoppade på en ensam hund som blev rätt illa biten. Lou sin vana trogen sprang in och bröt och sedan fick vi jobba ett tag för att få tag på den stackars hunden som behövde lappas ihop. Den hette Daren och var så rädd för människor att den inte ens vågar äta ur handen. Mycket tid handlade alltså om att få den lugn och inte panika bara för att det har halsband på sig. Finns bild på den nedan. Vi satte honom i ett temporärt hägn för att han skulle slippa bur, men det smet han ifrån så fort vi gick därifrån och sprang hem till hägnet (där han blev "räddad" ifrån) igen. Otacksamma unge :D Men han mår bra nu!

Personalen skrattade gott åt att vi gillar hundarna som är utmaning och inte bara fokuserar på valparna och de lätta hundarna, och det blev inte bättre när vi skulle fånga in nästa hund, också den från hägnet med de icke-socialiserade djuren, och även den biten. Den heter Amin och har råkat väldigt illa ut, det är en av de få hundarna som dom bara kan fånga med håv och handduk och som dom behöver munkorg på. Dock gillar han svenska tjejer, så med Lou gick han utmärkt i kopplet och det enda han har att bjuda på är en massa pussar. Honom tog det en timme att lappa ihop. Även där har det ingått en massa tröst och pyssel och dom tycker att vi är lite knäppa men är tacksamma att dom inte själva behöver hantera honom.

Vi har gjort en intervju med en av utredarna, Greg, och han är verkligen en eldsjäl! Han har jobbat med AKF i 3 år och gör detta för att han vill ha en bättre värld. Hans jobb är så spännande, farligt, läskigt och fyllt av godhet att det låter som en TV-serie.

Vi filmade intervjun och efter ungefär 10 timmars mekande har vi lyckats föra över lite av det vi har filmat till datorn... Bara för att upptäcka att kvalitén är usel. Ibland känns det så tröstlöst! Visst, det är en tre år gamma donerad MiniDV som har varit både i Thailand och nu här, men vi hade verkligen hoppats på bättre kvalitét. Kanske inte TV-känsla men bättre än youtube... men vi får se. Vi kommer att behöva låna lite bra videoredigeringsutrustning när vi kommer hem och se hur okej vi kan få ut det. Windows Movie maker på en begagnad PC av äldre modell var inte helt lyckat ;-)

I morgon bitti åker vi till Baggio (stavningsgissning) för att lämna över mat till byn. Efter det kommer vi att bege oss ut på en liten resa så vi kommer ha ingen eller lite tillgång till datorer så om vi är lite tystare här så behöver ni inte vara oroliga. Vi räknar med att komma tillbaka i början av nästa vecka.

Förutom att vi såkart kommer att sakna hundarna så kommer vi att sakna Mama-Julie. Hon som lagar maten och tar hand om oss här på centret. Om vi trodde att asiatisk mat och hårt jobb skulle vara en bantningskur så trodde vi fel. Med undebara frukostar (se bild på banana pancake från i morse, slurp) lagade delikata luncher, mellanmål och stor middag nästan varje dag så kommer vi inte att tappa vikt... snarare tvärt om.

Det gick inte alls så bra med att skriva ett kort inlägg, men ibland har man mycket att säga.

Må så gott! Kram från oss
I
image22
Charmtrollet Dave :-)

image24
Burarna som hundarna låg i innan vi fick dem flyttade

image25
Lou och Milla är med på en kastrering av en tik

image26
Anthony, en av burhundarna och den busigaste dampigaste vovven här. Han är söt men såååå mycket och kan knappt vara still en sekund.

image27
Daren i sitt temporära hägn innan han beslutade sig för att rymma

image28
pannkaksfrukost

image29
Daren med Lou

image30
Gamla Jaques

image31
Bushundar som vill bjuda in till lek

Presenter

Hej vännerna, familjerna, hundvakterna, kollegorna och alla andra där hemma!

Vi vill bara berätta att vi nu har spenderat en stor del av vår resekassa på ris, nudlar, konserver, kaffe och socker som vi skall ge till en by här i närheten. Så istället för presenter när vi kommer hem så kommer ungefär 50 familjer att få äta sig mätta. Bara så att ni vet! :-)

Kram

Första natten på centret

Första natten på centret blev en upplevelse. Vi var ofattbart trötta och kände att inget skulle kunna störa Törnrosa I & Törnrosa II, så fel vi hade!

Lägenheten delades med King och katten som numera heter Lilly och en Gekko som ännu är utan namn. Utanför har vi kören av ungefär 300 hundar som en gång i timmen gör oss uppmärksamma på att vakten går sin vanliga tur. Inne skriker Lilly efter sina vänner och låter som en hes bäbis och King tassar runt och har svårt att bestämma sig för om han vill vara inne eller ute.

Vi får välja på att ha det varmt och kvavt eller att sätta på den inte så moderna AC'n som surrar i ungefär 50dB. Utanför fönstren sitter det fåglar som vi snabbt döpte till Tarkan eftersom dom gör smackande pussljud.

Klockan fem på morgonen började en kyrka i närheten med ett klockspel som också väckte områdets tuppar som stämde upp i sång. Detta gillades av ungefär 100 av hundarna som började skälla och yla och strax därefter så fick dom sällskap av en minareth (eller auktionsutropare, svårt att säga) så klockan fem så gav vi upp och bestämde oss för att kliva upp. Vi hoppas att det finns utrymme för en middagslur idag!

Med lite tur så kommer Lou att få sin väska idag med kläder, medicin och allt annat som hon så desperat längtar efter! Planen idag blir att bada King och försöka få en av de mer mobbade hundarna flyttad till ett annat hängn då hennes gråt går rakt igenom själen!

God morgon Filippinerna!

Framme i Manila!

Hej vänner, kollegor, medlemmar och alla andra!

Nu är vi äntligen framme i ett blött och regnigt Manila. Resan hit tog en bra bit över ett dygn och vi hade tre mellanlandningar. Lous väska hann dock bara med en av de mellanlandningarna, så den är troligen kvar i London. Med lite tur kommer den fram i morgon och vi blir bara en dag försenade på grund av detta, med lite otur så är en väska med samtliga Lous förnödenheter, 20 flaskor hundschampo, selar, koppel och halsband på vift. Undrar just vad dom tror att vi sysslar med om dom går igenom väskan... :-)

Vi startade resan strax efter lunch igår från Arlanda, åkte till Heathrow, vänta fyra timmar, sedan till Hongkong vilket var en flygning på över tolv timmar, sedan vänta ytterligare fyra timmar innan vi kom fram till Manila. Här är pulsen hög och allt ger ett lätt kaotiskt intryck.

Planen var att vi skulle upp till Rescue center redan i morgon på morgonen, men eftersom vi måste vänta tills i morgon innan vi vet om väskan kommer fram så kan eventuellt bli lite försenade. Vi kommer att ta en fika med Charles, grundaren av AKF, i morgon vid tio. Det skall bli så spännande!

Suzanne, ansvarig på centret när Charles är borta, är ledig i morgon men jobbar måndag, då kommer vi nog att få börja jobba på riktigt! Nu befinner vi oss på ett hotell down town och skall strax avnjuta den första duschen på två dygn. Lou är evigt tacksam för att Milla delar med sig av både hygienartiklar och kläder!

I morgon kommer vi att kunna ladda upp bilder och också skriva mer om vad vi skall göra denna resa.

En tanke går till våra hundar och familjer där hemma, vi saknar er massor!

Kramar i massor från Lou& Milla på Filippinerna




Nyare inlägg
RSS 2.0