Animal Protection Network

Nu är de sista kastrationerna gjorda, de hundar som är kvar att kastrera är inte riktigt i form ännu. De får lägga på sig lite mer hull under ytterligare några veckor.

Kastrationstikarna undrar nyfiket vem besökaren är.


Får jag lov? Den här killen tycks inte lida av den nyligen genomgågna
kastrationen.

Det har varit en härlig och intressant tid här på AKF-centret. Förutom alla nya fyrbenta vänner har vi fått nya vänner i form av de fina människor som jobbar här. Centrets anställda är alla mycket trevliga och hängivna sin sak. Förutom att sköta alla sina sysslor för de ca 370 hundarnas trivsel och bästa har de varit utmärkta värdar för oss; Mama Jane som har lagat minst två mål god mat om dagen och tvättat och städat, Ronald som bl.a. kört oss tur och retur  till vår minisemester på '100 Islands', de tre hundskötarna J.R., Lito och Lynson som alltid haft ett leende till övers och fått kareokemaskinen att gå varm, de två vakterna som fått oss att känna oss trygga, de två veterinärena Roland och Jan  som bistått och hjälpt i det veterinära arbetet och varit mycket trevliga att arbeta med och förstås centrets administrativa chef och charmtroll Jass som hela tiden har haft vårt bästa för sina ögon. Till alla er skänker vi ett stort tack.


Eva på hundpromenad genom centret. I bakgrunden klinikhuset med gäst-
lägenheten och till höger 'Staffhouse'.

Vi hade även möjlighet att spendera en hel del tid med centrets grundare Charles Wartenberg. Charles dök upp på centret de sista dagarna. T.v. honom vet vi nu mer om  AKF's verksamhet samt den illegala hundhandeln på Filippinerna. Han kom till Filippinerna för ca 10 år sedan efter en lång tids verksamhet i internationella djurrättsföreningar. Uppvuxen under fattiga förhållanden i Londons södra förorterna under kriget blev han senare bilhandlare. Han slutade för 40 år sedan med bilarna och kom så småningom att bilda AKF tillsammans med sin fru Julie. Sedan han skrotade bilarna för gott har han ägnat sitt liv åt arbete med djurrättsfrågor över hela världen. Han har varit  i 65 länder och rest till Filippinerna inte mindre än 44 gånger! Anledningen till att det blev just Filippinerna som han valde att fokusera sitt arbete på  var en artikel om hundslakt i Filippinerna som han fick syn på i Daily Mirror i slutet av 80-alet. 2006 kom man över de byggnader och de ca 2,5 ha mark som idag utgör centret. Målet är glasklart; att stoppa all illegal handel och slakt av hundar på Filippinerna samt att ge så många hundar som möjligt chansen till ett nytt liv hos nya familjer. Förutom centrets anställda har man två heltidsarbetande jurister samt en spanare och lobbyist. Med denna uppsättning har man idag den mest omfångsrika verksamheten i landet vad gäller denna typ av verksamhet. Mycket av verksamheten består i att bearbeta politiker samt konkret i att identifiera hundhandlarna och deras tillhåll. I sitt arbete har man  t.ex. bidragit till att få till en rejäl skärpning av lagen. En hundhandlare som ertappas på bar gärning får numer böta ca 1000 kr per hund i sitt förvar samt riskerar 1-3 års fängelse. Det var väsentligt lindrigare förut.

Kökssamtal med Charles Wartenberg och hans egna hundar Doris och
Cassie i otålig väntan på att bli serverade sin kycklingfrukost.

Kostnaderna för att snurra runt verksamheten inklusive jurister, reserach och lobbying ligger på ca. 100.000 SEK per månad. Topplönen ligger på ca. 20.000 Pesos  vilket motsvarar dryga 3.000 SEK medan hundskötarna får 8.000 Pesos samt mat och husrum. Alla erhålla nedel går oavkortat direkt in i verksamheten. Den senare tidens finansiella oro och nedgång i konjukturen gör dock att Charles i dagsläget är lite bekymrad över framtiden. Bidragsgivarna kommer huvudsakligen från England samt inte minst Sverige i form av Animal Protection Network. Det har visat sig svårt att få ekonomisk hjälp nationellt. Ett fokus för framtiden är att bredda basen för verksamhetens ekonimska stöd. Ett annat fokus för framtiden är att öka medvetandet på gräsrotsnivå för den illegala handeln. Som exempel nämnde Charles att han drömmer om att iordningställa ett multimediarum på plats för utbildning m.m. av skolbarn. Vi hoppas förstås att planerna går i lås och att pengar inte ska komma i vägen för den fina insats man gör. Att drömmar kan bli verklighet fick Charles inte minst bevisat då hans egna import från Filippinerna, Sweet, utsågs 2004 av en enig jury till 'Dog of the Year' i England bland 10.000 tävlande.

I vårt dagliga jobb har vi så här i slutskedet skyndat på med han- och tikkastrationerna. Vi känner oss båda betydligt flinkare i fingrarna än när vi började. Med så många hundar vet man aldrig riktigt vad som kan hända. För 'Bandit' tog det nu på torsgadsmorgonen slut. Han var inlagd för behandling av en sårskada på höger framtass. Han blev plötsligt svag, tappade aptiten och somande stilla in. Vid obduktionen fann vi att levern var rikligt ansatt av mikroabscesser. Tyvärr fanns det ingen möjlighet att gå vidare med ytterliagare analyser. Alfahanen, 'Rocky', i de nyanländas inhängnad för hanhundar, fick sitt högeröga rejält skadat i ett slagsmål. Vi trodde nog att ögat var förlorat men vid avresan kunde man i det tidigare trasiga och grumliga ögat nu se iris igen. Han har varit mycket olycklig och ylat högljutt nätterna igenom. Vi får hoppas att behandlimgen verkligen har bitit. Valpmamman med sin fyra söta valpar uptäckte vi var kraftigt lusangripna. En hel förmiddag gick åt till avlusningen. Cindy har återhämtat sig bra och kommer att kunna skutta på alla fyra vad det lider. Kramer, som tidigare i höstas bröt lårbenet kommer i dagarna att få stiftet som hållt ihop benet borttaget. Han kommer garanterat inte att sakna sin bur.


Det slagsmålet önskar nog Rocky att han alrdig gett sig in i.


Ett sista foto framför kliniken tillsammans med Jan.

Vid vår avfärd var planeringen i full gång för ett nytt tillslag, var och när kan naturligtvis inte röjas. Det hade varit spännade att som Lou få vara med. Det är lite vemodigt att lämna, lämna hundarna, favorithunden 'Hallo', våra ljuvliga huskatter Ronny, Tiger och Lissie, människorna och insatsen här men nu väntar familjer, respektive, husdjur och en hel del arbete på hemmaplan i Sverige. I bagaget hem följer minnen för livet och stor tillfreställelse över en lyckad praktik.

Pontus & Eva


Färdigbloggat för denna gång, synd tycker jag och kanske även huskatterna
Ronny (siamesen) ), Tiger (lillskrutten i förgrunden) och Lissie.