Marknaden

Efter den tyvärr misslyckade Raiden så sa vi till poliserna att vi lämnade staden och åkte nedför berget igen. Detta som en säkerhetsåtgärd om det varit så att det var polisen som avslöjat oss. Stämningen i bilen var lindrigt sagt tryckt. Vi körde en omväg på omkring två timmar för att komma tillbaka upp till staden och där fick vi i oss en snabb frukost.

Brando undrade om vi kände oss klara för att fortsätta och förklarade att vi nu skulle få se magstarka saker, men vi tvekade inte. Vi ville se det vi kommit för.

Vi åkte upp till marknaden i staden och där mötte vi upp med två civilklädda poliser. Vår plan var inte att smyga oss på, utan att "ärligt" berätta att vi var studenter som ville fotografera och filma Filippinernas matkultur (en lögn som hängde med länge).

Poliserna gick upp till marknaden innan vi kom dit och förklarade att dom inte hade för avsikt att varken beslagta köttet, arrestera säljarna eller göra en "Operation" utan att det "bara" var Svenska studenter som skulle dokumentera. Om de gick med på det så skulle poliserna inte ingripa trots att de såg olagligheterna som pågick. Säljarna på marknaden hade gått med på detta motvilligt...

Jag och Milla blev presenterade för poliserna och hade en polis och en investigator var som våra personliga livvakter. Dessa var aldrig mer en än meter ifrån oss under den närmsta kvarten, något vi är evigt tacksamma för. Vi gick genom den kaotiska marknaden och plötsligt vände sig en av poliserna mot mig och frågade: Are you ready?
"- Yeah, sure" svarade jag, och då gick vi fram. Där, en meter ifrån mig så står en man med en stor kniv och hugger en liten hund i småbitar på beställning av en kund som står och väntar. Milla kom fram en sekund innan mig och såg att det låg huvuden från hundar på display som de snabbt gömde när vi kom med kameror och filmkameror.

Lukten från denna del av marknaden går inte att beskriva... den är som en blandning av död, förruttnelse, blod och skräck. Jag har känt lukt av kött förut, men aldrig någonsin har denna lukt ens varit i närheten. Under hela tiden jag var där hade jag konstanta kväljningar och jag fick fysiskt svälja för att inte råka spy... Jag är inte klenmagad.

Vi filmade och fotade, hela tiden i skydd av våra livvakter, killen som jobbade med hunden var informerad, men de som hade stånden runt omkring skrek och gastade. Stämningen var så att man kunde skära den med kniv... Rädslan var så total, och hela tiden kändes det som om det skulle hoppa fram en arg hundslaktare med kniv och jaga bort oss. Efter ett par minuter så konstaterade både vi, polisen och utredarna att det var "dags att sjappa" och vi försvann från platsen så snart det gick.

Efter det så är allt rörigt i mitt minne, jag vet att jag var så nära att spy, jag grät som ett barn i tio minuter, utredaren Brando, underbara vackra goda Brando, skrattade och kramade om mig (det bästa ha kunde ha gjort) och jag var i total chock.

En meter ifrån mig hade en man, kanske inte äldre än jag själv, stått och med en stor kniv och huggit en liten hund i små delar... Det kunde inte bli värre än detta.. eller?

Tillbaka till bilen mötte vi Ronald och Suzanne. Ronald såg att jag gråtit och frågade vad som hänt... jag kunde inte på hela min vistelse där berätta vad jag sett. Det var för obeskrivbart. hur hanterar man det jag sett där?

När jag skriver detta sitter jag med min lilla Alma (omplaceringshund från Spanien) i knät och tårarna rinner ner för min kind. Jag slutar här, för jag vet inte vad mer det finns att skriva utan att beskriva hela mänskligheten som vedervärdig, ond och motbjudande. Bilderna får tala för sig själva:

image46
Hundar av olika raser och storlekar, slaktade och väntar på rätt köpare. Lukten är inte av kött, den är av död och förruttnelse

image47
Hundarnas lever sparas för sig, det är en delikatess

image48
Hjärna... och blodfläckar som vittnar om att det var inte många timmar sedan detta organ befann sig i ett djur

image49
Jag och Milla med de två poliserna. Bilden är tagen tre minuter efter att vi lämnat hundmarknaden och jag är så chocka att jag inte ens minns när bilden togs.

image50
Brando har samtal med "våra två poliser". Dessa två hyrdes in bara för att skydda mig och Milla och dom kostade 3000 Pesos. Det finns lagar på Filippinerna, men få vet vad som gäller och ingen bryr sig (om dom inte får betalt för att "bry sig") Charles, AKF's grundare, kallar Filippinerna för ett laglöst land. jag är villig att hålla med. Den som har pengar har polisen med sig... Lyckligtvis var det vi just nu. Och lyckligtvis var dessa två poliser två fantastiska människor som verkligen kände för djuren och för vad de drabbades av. De ville inget hellre än att stoppa denna illegala handel, men vem har kapacitet?

Filippinerna behöver hjälp!

Kommentarer
Postat av: Garik

Oj.... Vet knappt vad jag ska skriva efter att jag läst bloggen från Filipinernana. Känslan av avsky, sorg och kärlek blandat. Avsky och sorg för den enormt grymma behandlingen av alla stackars hundar.
Kärlek för er som engagerar er för att detta ska upphöra ! Tack för att ni finns !
Jag vi tar avstånd för all grym behandling av djur och ska göra så mycket vi kan för att sprida budskapet vidare. Det lilla jag kan börja med är att länka vidare från vår sida till er, så kan alla våra kunder få en uppfattning om det enorma jobb ni gör !
Tack !
Vi älskar er !

Garik, Maria & Mojje

2008-01-30 @ 16:33:10
URL: http://www.gapaprod.se
Postat av: Lou

Garik! Tack för dina ord och ditt stöd! Tack för hjälp med att sprida informationen.

Massor med kärlek från oss på APN!

2008-01-31 @ 11:33:04
URL: http://apn.blogg.se
Postat av: Viviann Asplund

Hej på er! Jag är alldelens tagen av att läsa om det ni är med om. Att sitta och läsa om allt detta vedervärdiga och titta på de hemska bilderna, det är fruktansvärt JOBBIGT då förstår man hur det ska kännas för er som befinner er i allt detta hemska.Ska dessa människor någonsin komma sej till besinning. TACK FÖR ATT NI FINNS. Jag har er ofta i mina tankar och önskar er allt GOTT.
Många hälsningar och KRAMAR
Viviann i Umeå

2008-02-19 @ 18:02:03
URL: http://apn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0