På väg, ÄNTLIGEN!
Sitter på Arlanda och har checkat in. Jag tuggar på en torr ostmacka (för 59 kronor, skandalöst!).
Resan till Rescue center tar en stund: Först till London, där vänta 6 timmar och sedan på nytt plan till Hongkong där jag får vänta i fyra timmar för att sedan åka till Manila. Med lite tur kommer doc Roland och hämtar, men han har inte körkort så någon annan måste köra. Och då är det 3-5 timmar med bil upp till Tarlac. Om Doc Roland inte kan hämta så blir det taxi till stationen, buss upp till Tarlac, och där en Tricykle till CubCub.
Man är lite mör när man kommer fram, men allt jag kan tänka på är att jag skall få träffa min hund Amin och min katt Lilly som jag inte har sett på 11 månader!!!
Självklart skall det bli underbart att träffa alla mina fantastiska vänner och alla andra hundar också, men just Lilly och Amin är mina kärlekar där nere.
Förra gången jag åkte ner så var jag rädd att Amin inte skulle känna igen mig efter ett år, men när jag gick förbi hand Kennel och ropade på honom så skrek han rätt ut, kom framspringande och flög på mig och slickade mig i ansiktet och vägrade släppa mig ur synfältet på två dagar. Varför detta är speciellt är för att han är en ganska aggressiv hund som inte är överdrivet förtjust i folk :-)
Amin kommer på grund av detta aldrig att bli aktuell för adoption, men mitt mål denna resa är att hitta någon åt min vackra katt Lilly. Men det är såååå svårt.
På Filippinerna finns det inte innekatter, alla är alltid utekatter som visst får komma in om dom vill, men man har dem inte bakom stängda dörrar. Men Lilly råkade illa ut innan hon kom till centret, någon hade ryckt ut alla hennes klor, så det var bara blodiga, variga rester kvar. En katt utan klor klarar sig inte ute, så jag måste hitta ett innehem till henne. Jakten fortsätter!
Bilden är tagen när Lilly första gången träffade Bacon, en gris som Doc Roland räddade från en marknad där han låg smutsig, hungrig, törstig och väntade på ett öde värre än döden. Hon tyckte att han var lite speciell i början, men sedan blev dom bra polare :-)
Nej, dags att börja dra sig mot gaten.
Hörs snart! /Lou
Resan till Rescue center tar en stund: Först till London, där vänta 6 timmar och sedan på nytt plan till Hongkong där jag får vänta i fyra timmar för att sedan åka till Manila. Med lite tur kommer doc Roland och hämtar, men han har inte körkort så någon annan måste köra. Och då är det 3-5 timmar med bil upp till Tarlac. Om Doc Roland inte kan hämta så blir det taxi till stationen, buss upp till Tarlac, och där en Tricykle till CubCub.
Man är lite mör när man kommer fram, men allt jag kan tänka på är att jag skall få träffa min hund Amin och min katt Lilly som jag inte har sett på 11 månader!!!
Självklart skall det bli underbart att träffa alla mina fantastiska vänner och alla andra hundar också, men just Lilly och Amin är mina kärlekar där nere.
Förra gången jag åkte ner så var jag rädd att Amin inte skulle känna igen mig efter ett år, men när jag gick förbi hand Kennel och ropade på honom så skrek han rätt ut, kom framspringande och flög på mig och slickade mig i ansiktet och vägrade släppa mig ur synfältet på två dagar. Varför detta är speciellt är för att han är en ganska aggressiv hund som inte är överdrivet förtjust i folk :-)
Amin kommer på grund av detta aldrig att bli aktuell för adoption, men mitt mål denna resa är att hitta någon åt min vackra katt Lilly. Men det är såååå svårt.
På Filippinerna finns det inte innekatter, alla är alltid utekatter som visst får komma in om dom vill, men man har dem inte bakom stängda dörrar. Men Lilly råkade illa ut innan hon kom till centret, någon hade ryckt ut alla hennes klor, så det var bara blodiga, variga rester kvar. En katt utan klor klarar sig inte ute, så jag måste hitta ett innehem till henne. Jakten fortsätter!
Bilden är tagen när Lilly första gången träffade Bacon, en gris som Doc Roland räddade från en marknad där han låg smutsig, hungrig, törstig och väntade på ett öde värre än döden. Hon tyckte att han var lite speciell i början, men sedan blev dom bra polare :-)
Nej, dags att börja dra sig mot gaten.
Hörs snart! /Lou
Kommentarer
Trackback
