Resa till bergen, staden Baguio och briefing
Efter att vi besökt byn och fått se en annan värld åkte vi tillbaka till Rescue Center för en snabb lunch, packade in oss i AKF's pålitliga buss med Ronald, (Filippinernas absolut bästa chaufför bakom ratten,) och begav oss ut på en fyra timmar lång resa upp till bergen. Vi skulle till staden Baguio där traditionen av att äta hund är mycket djupt rotad.
De två dygnen som följer efter detta är helt overkliga. Ena sekunden så kände man sig som Modesty Blaise som jobbade under cover på en stake out och var så cool, och nästa stod man gråtandes som ett barn och kräktes bakom en illegal köttmarknad där man precis sett en liten hund bli styckad...
Hur som: Det hela började med en resa upp i de vackraste bergen jag sett med en natur som slår allt annat. Så fort vi kom fram slängde vi in väskorna på vårt hotell som hade en skylt utanför som proklamerade att det var "Clean, Cosy & Comfy". Vad mer kan man begära?
Vi gick in på ett fik, tog en kaffe och mötte Brando, AKF's investigator som jobbar på det norra distriktet. En man med så mycket stolthet, kunskap, kärlek och is i magen. Han sa till oss när vi möttes att vi skulle få ett hektiskt dygn framför oss... och han visade sig ha rätt. Vi kommer att återkomma till honom då denna man gjorde ett mycket starkt intryck. Vilken hjälte, att sådana människor finns i verkligheten?
Under briefingen fick vi reda på att han haft Surveillance i två månader och att vi mellan klockan halv fyra och sex på morgonen, vid en vägspärr, tillsammans med två poliser förhoppningsvis skulle göra en raid mot en bil med "dead meat", alltså redan slaktade hundar på väg upp mot marknaden.
I Baguio äts ungefär 360 hundar per dag, de säljs på marknad för omkring 110-130 peso per kilo (omkring 20kr), i affärer och på restauranger. Allt helt olagligt, och i stort sett samtliga har dött en vedervärdig tortyrliknande död. I en sådan bil som vi skulle stanna så kan man komma över omkring 50 hundar, ibland många fler.
Det är i Operations där man antingen stoppar bilar på väg till slakterierna eller genom att slå till mot självaste slakterierna som man räddar de levande hundarna som sedan hamnar på AKF Rescue Center. Att göra Raid mot "dead meat" har den effekten att man sätter dit handlaren, chauffören och hindrar ytterligare en transport att nå marknaden. Detta är det "minst farliga" man kan göra, och jag och Milla skulle få vara med på en sådan Raid. Hjärtat stannade i våra kroppar. Herre Gud, vad har vi gett oss in på?
Hem till hotellet och försöka att sova ett par timmar... klockan 02.30 ringde väckarklockan och det var dags att gå upp. Efter att vara vana vid värmen som var nere vid centret så var det skönt att kura in sig i jacka och halsduk, för det var både ruggigt och kallt denna morgon.
Vackra Baguio i soluppgången
Briefing, från vänster: Brando (mobilen i hand som alltid), Ronald, Greg, Doctor Roland & Suzanne
De två dygnen som följer efter detta är helt overkliga. Ena sekunden så kände man sig som Modesty Blaise som jobbade under cover på en stake out och var så cool, och nästa stod man gråtandes som ett barn och kräktes bakom en illegal köttmarknad där man precis sett en liten hund bli styckad...
Hur som: Det hela började med en resa upp i de vackraste bergen jag sett med en natur som slår allt annat. Så fort vi kom fram slängde vi in väskorna på vårt hotell som hade en skylt utanför som proklamerade att det var "Clean, Cosy & Comfy". Vad mer kan man begära?
Vi gick in på ett fik, tog en kaffe och mötte Brando, AKF's investigator som jobbar på det norra distriktet. En man med så mycket stolthet, kunskap, kärlek och is i magen. Han sa till oss när vi möttes att vi skulle få ett hektiskt dygn framför oss... och han visade sig ha rätt. Vi kommer att återkomma till honom då denna man gjorde ett mycket starkt intryck. Vilken hjälte, att sådana människor finns i verkligheten?
Under briefingen fick vi reda på att han haft Surveillance i två månader och att vi mellan klockan halv fyra och sex på morgonen, vid en vägspärr, tillsammans med två poliser förhoppningsvis skulle göra en raid mot en bil med "dead meat", alltså redan slaktade hundar på väg upp mot marknaden.
I Baguio äts ungefär 360 hundar per dag, de säljs på marknad för omkring 110-130 peso per kilo (omkring 20kr), i affärer och på restauranger. Allt helt olagligt, och i stort sett samtliga har dött en vedervärdig tortyrliknande död. I en sådan bil som vi skulle stanna så kan man komma över omkring 50 hundar, ibland många fler.
Det är i Operations där man antingen stoppar bilar på väg till slakterierna eller genom att slå till mot självaste slakterierna som man räddar de levande hundarna som sedan hamnar på AKF Rescue Center. Att göra Raid mot "dead meat" har den effekten att man sätter dit handlaren, chauffören och hindrar ytterligare en transport att nå marknaden. Detta är det "minst farliga" man kan göra, och jag och Milla skulle få vara med på en sådan Raid. Hjärtat stannade i våra kroppar. Herre Gud, vad har vi gett oss in på?
Hem till hotellet och försöka att sova ett par timmar... klockan 02.30 ringde väckarklockan och det var dags att gå upp. Efter att vara vana vid värmen som var nere vid centret så var det skönt att kura in sig i jacka och halsduk, för det var både ruggigt och kallt denna morgon.
Vackra Baguio i soluppgången
Briefing, från vänster: Brando (mobilen i hand som alltid), Ronald, Greg, Doctor Roland & Suzanne
Kommentarer
Trackback
