Raid
Vi träffades vid receptionen strax före tre på morgonen och hoppade in i bilen. Ronald hae sovit en timme, men berättade att under Raids kunde han gå 48 timmar utan sömn, så det var inget vi behövde oroa oss för.
Vi åkte till en road-block och ställde ut oss, de två investigators, två inhyrda poliser, Suzanne och jag Milla. Alla på varsin strategisk plats för att hålla utkik efter en speciell bil. En brun van, med medar på taket, en speciell registreringsskylt och en last som var både olaglig och ohygglig. Han åkte förbi denna väg varannan natt och försåg Baguios marknad med en stor del av det hundkött som vi tillsammans med AKF kämpade så hårt för att hindra. jag och Milla fick av naturliga orsaker hålla oss i bakgrunden eller ha luvorna på oss, ljushåriga vita kvinnor är ingen vanlig syn här uppe i bergen.
Väntan var spännande, läskig, men lång. Många bilar åkte förbi, men inte vår bruna van med takräcken... Något hade gått snett. Besvikelsen var total!
Det finns tre vägar upp till Baguio, men detta är den snabbaste med tanke på vägen som köttbilen kom ifrån. Det finns lite olika alternativ varför den uteblev denna natt, men det troligaste är att polisen vi jobbade med hade tipsat leverantören om att något var i görningen. En polis tjänar omkring 20 000 pesos varje månad, en hund-handlare mer än det femdubbla. Man kan knappt ens bli upprörd över att dom tar mutor... Sedan kan det ju ha hänt att bilen fick punktering, chauffören blev sjuk, han åkte tidigare än vanligt, senare än vanligt, annan väg etc. Vi kommer aldrig att få veta. Men den natten lyckades vi aldrig stoppa transporten, och dagen efter besökte vi marknaden och upptäckte att köttet nått sin destination. Vi hade misslyckats...
På väg till Stake out klockan tre på morgonen
Suddig bild av vår utsikt, av förklarliga orsaker kunde vi inte ta bild med blixt
Brando drar läget efter vår misslyckade Raid
Vi åkte till en road-block och ställde ut oss, de två investigators, två inhyrda poliser, Suzanne och jag Milla. Alla på varsin strategisk plats för att hålla utkik efter en speciell bil. En brun van, med medar på taket, en speciell registreringsskylt och en last som var både olaglig och ohygglig. Han åkte förbi denna väg varannan natt och försåg Baguios marknad med en stor del av det hundkött som vi tillsammans med AKF kämpade så hårt för att hindra. jag och Milla fick av naturliga orsaker hålla oss i bakgrunden eller ha luvorna på oss, ljushåriga vita kvinnor är ingen vanlig syn här uppe i bergen.
Väntan var spännande, läskig, men lång. Många bilar åkte förbi, men inte vår bruna van med takräcken... Något hade gått snett. Besvikelsen var total!
Det finns tre vägar upp till Baguio, men detta är den snabbaste med tanke på vägen som köttbilen kom ifrån. Det finns lite olika alternativ varför den uteblev denna natt, men det troligaste är att polisen vi jobbade med hade tipsat leverantören om att något var i görningen. En polis tjänar omkring 20 000 pesos varje månad, en hund-handlare mer än det femdubbla. Man kan knappt ens bli upprörd över att dom tar mutor... Sedan kan det ju ha hänt att bilen fick punktering, chauffören blev sjuk, han åkte tidigare än vanligt, senare än vanligt, annan väg etc. Vi kommer aldrig att få veta. Men den natten lyckades vi aldrig stoppa transporten, och dagen efter besökte vi marknaden och upptäckte att köttet nått sin destination. Vi hade misslyckats...
På väg till Stake out klockan tre på morgonen
Suddig bild av vår utsikt, av förklarliga orsaker kunde vi inte ta bild med blixt
Brando drar läget efter vår misslyckade Raid
Kommentarer
Trackback
