Framme vid Rescue center, väska fortfarande på vift

Nu är vi framme vid Rescue center. Vi fattade beslut om att det ändå inte var så viktigt med väskan och troligen kommer den i morgon så det är bara att härda ut. Efter en mycket intressant intervju med Charles, grundaren av AKF, så körde Charles och Jazz oss den drygt två timmar långa bilturen hit. Filippinernas trafik är väldigt spännande, och då är det ändå söndag så den är enligt utsago bara en bråkdel av hur den brukar se ut. *gulp*

Väl här så är det omöjligt att förklara känslan. Alla hundar här har bra hull, fina rena tänder, bus i ögonen som vilka hundar som helst, men ärren visar vad dom har varit med om, och när det kommer över en så kommer tårarna. Ärren sitter både på kroppar efter slag, nosar efter burkar och rep samt i själ efter obeskrivlig misshandel. Vissa, till exempel King som försöker få uppmärksamheten när vi skriver i detta nu, är fantastiskt tillgiven och är Rescue Centrets ständiga medlare som går runt och lugnar alla andra hundarna. Medan andra är svårt traumatiserade och skygga.

Personalen är underbar! Så ödmjuka, trevliga, fnissiga och gästvänliga! Vi har Mama-Julie som lagar mat, tvättar kläder och ser efter oss kommer att göra oss så bortskämda! Veterinärerna är så bra med hundarna och har utmanat oss på Karaoke. Inte en chans under 1.0 i promille svarade vi :-) Dom har en no-drinking-policy på centret, (lyckligtvis!) så vi klarar oss nog!

Tröttheten just nu är väldigt påtaglig, hon är snart 13.00 i Sverige, och 20.00 här. Vi sov inte mer än fyra timmar natten till idag, och innan dess spenderades 1,5 dygn på flygplan och flygplatser så vi tror att vi kommer sova gott i natt trots ljudet nästan 300 hundar.

Och just det, första räddningen blev en katt som nu har flyttat in i vår lägenhet. Det är en liten Garfield, en flicka som någon har gjort något med klorna på så hälften är borta och resten växer kors och tvärs. Henne sövde vi (se bild) och gjorde rent sår, och nu äter hon antibiotika och bor hos oss. Hon är groggy efter narkosen och mjauar non-stop. Vi börjar fundera på om det verkligen var så bra att låta henne bo här :-)

I morgon börjar jobbet på allvar och vi kommer att få städa, gå ut med hundar, duscha hundar, eventuellt vara med på en operation och sedan gå ut med fler hundar :-) Det finns att göra! Mama-Julie gör frukost till klockan sju så det blir ingen sovmorgon!

Nu, duscha, sova och sedan så skall Lou fortsätta knycka kläder av Milla och be en liten bön till FlygplatsGuden att min väska kommer utan problem i morgon!

Saknar er alla!

Puss från Lou & Milla

image9
Valp i Manila
image2
Risfält vi åkte förbi på väg upp till Rescue center
image3
En Vulkan som hade utbrott senast -99 och täckte landskapet i aska
image5
Katten Garfield innan narkosen helt släppt.
image6
Mama-Julie har dukat för middag
image8
Här är de fantastiska veterinärerna som jobbar sex dagar i veckan med att ta hand om nästan 300 hundar.

Kommentarer
Postat av: Garik

Det är med väldigt blandade känslor jag läser dessa sidor ! En känsla av avsky och sorg blandat med kärlek och värme !
Jag kan förstå att våra kulturer skiljer oss åt och att vi äter olika saker. Men att göra det på under så grymma fårhållanden är oförlåtligt !
Kärlek och massor av värme till er som uprätthåller värdigheten och faktist rätten till det liv vi är ämnade åt.
Det gäller alla levande varelser såväl människor som hundar !
Ordspråket ett hundliv kommer verligen till sin rätt här. Låt det inte vara så !

Tack för att ni finns ock kämpar för våra kära vänner !

Jag kommer länka till er sida och försöka sprida budskapet vidare till alla våra kunder och på så vis kanske öka förståelsen bland "folk" vilket förhoppningsvis leder till mer engagemangt mot vanvård och misshandel av våra fyrfotade vänner!

Jag tackar å våra vägnar för ert fantastiska jobb !
Och hoppas ni orkar att fortsätta.

Ps.

Skickar med en sorglig länk som får mig att gråta.
OBS ! Starka bilder och bör inte ses av känsliga personer !

http://media.putfile.com/An-American-Hero-The-Pit-Bull

Jättestora kramar från,
Garik, Maria och mojje.

2008-02-02 @ 17:25:39
URL: http://www.gapaprod.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0